Ja då var det dags snart. Begravning av min mor.
Känns inte så verkligt – än.
Hon bodde ju i Södertälje och vi bor ju här i Västerbotten.
Men jag har väl gjort lite praktiska saker såsom ringt några vänner och bekanta och släktingar för att meddela att hon dött.
Då har jag ju pratat med nån jag inte träffat och pratat med på väldigt länge.
När jag då lagt på luren så har jag direkt tänkt ”Jag måste ju ringa mamma och berätta om han/hon”..
Idag fick jag mail om hur många som kommer på begravningen – ja då tänkte jag att jag skulle ringa henne och säga att det blir si och så många.
Människan är allt bra underlig..
När någon dör så blir det som att man påminns om att man finns ju bara här ett tag – till låns.
Nåja jag hoppas det blir bra med resa ner och upp till begravningen att den blir så bra den nu kan bli.
En del som kommer har jag ju inte träffat sen pappas begravning 2003.
Det är väl så att jag kommit upp i den åldern att man bara träffar släkten på begravningar eller??
Hur som helst så får man hoppas på att allt går bra.
Må ni leva och må!
Senaste kommentarerna