Än flyttade omkring saker man har?
Just nu är det flyttkaos eftersom vi sålt huset.
Ska flytta och det blir tillfälligt boende.
Tills avstyckningen blir klar i Kussjön.

Verkar vara ett evighetsprojekt för Lantmätarna.

I väntan på det så packar vi och flyttar omkring vårt bohag.

Lev och må!

Mitt barnbarn har en sparburk för småpengar, man kan ju inte skriva spargris för det är en hund.
Jag tog med hennes småpengar samt henne in på banken, tänkte hon skulle få följa sin morfars spår och sätta in pengar på ett konto.
Uppmuntra henne till sparande.
På banken säger de att de tar inte emot pengar såhär utan undrar om jag vet hur mycket det är?
Nja sa jag det är mitt barnbarn som vill sätta in dessa pengar, Tara ser lycklig och stolt ut med sina småslantar.
Vi kan inte räkna dessa förrän när banken stängt så litar ni på oss så kan ni logga in på banken senare ikväll då vi överfört pengarna.

Så himla dumt – först och främst var vi ensamma kunder på banken. Jag är bankkund på denna bank.
På kvällen var det insatt drygt 600 kr på ett sparkonto som jag avsatt för mitt barnbarn.
Det som var trist var att hon fick ingen uppmuntran – ingen lapp (förr hette det bankbok) med att hon satt in pengar.
Så dåligt.

Banken kan väl införa så att alla bankchefer som får avgångsvederlag får dessa i säckar med en kronor.
Så får de smaka på sin egna medicin och försöka handla med de.

En bank ska hantera pengar och uppmuntra till sparande.

Eller har jag missuppfattat nåt nu igen?

Jag har jobbat på många ställen och på både privata som kommunala äldreboenden.
Om jag startade upp ett nytt boende för äldre så skulle jag ta det godaste och bästa från alla ställen och få ett äldreboende som jag tror skulle vara bra.
Först och främst så skulle all personal som jobbar här få jobbet mer av personlig lämplighet än en massa diplom från olika kurser.
Självklart ska det vara kunnigt folk men all kunnighet finns inte bara på papper det heter också sunt förnuft.
Viktigt också med mångkulturella medarbetare, men kan man inte prata svenska så måste man nog lära sig det först.
För att vara gammal och eventuellt dement så måste man förstå språket hos den som hjälper en.
Avdelningarna ska inte vara stora och en massa korridorer som ett stort fängelse.
Man har avdelningar med de som är dementa för sig, de som ska rehabiliteras för sig och de som är på avlastning för sig och de i livets slutskede för sig, allt för att inte göra avdelningarna oroliga.

Man ska få välja – vill man äta på sitt rum eller tillsammans med andra – all personal ska ha möjlighet att äta tillsammans med de äldre som pedagogisk måltid.

Vill man ha sovmorgon så ska man få ha det och inte bli uppdragen ur sängen kl 07:00 bara för att sitta i en rullstol och sen vara trött och somna i den.

Varje dag ska det vara olika aktiviteter för de som så önskar.
- Högläsning av dagens tidning
- Utevistelse för de som önskar
- Sång och musik
- Lätt gympa som man kan bara för att få röra på sig och det gärna till musik
- Ett utrymme på boendet där man kan ha en minnesstund eller en predikan för många av de äldre kan aldrig besöka en kyrka – men samvaro i en ”kyrklig lokal” med olika teman.
- Man bakar på avdelningen – man kanske kan laga enklare maträtter tillsammans istället för att det ska komma i kantiner.
- Den som önskar sova länge på morgonen ska få göra detta och den som vill vara uppe länge får vara uppe. Här lägger man inte nån i säng före middagen bara för att vara bekväma.

Ett ställe där jag arbetade så hade man en större matsal dit alla blev skjutsade i sin rullstol eller hjälp att gå med rullator. De som skulle matas fick sitta vid eget bord, de som var piggare satt tillsammans och personalen bytte om kläder så att man var litet av en servitör- kypare och gick runt och dukade fram maten och frågade om man önskade vin/öl/mjölk/vatten/saft till maten.
Det var som att äta på en restaurang, jag minns att folk skålade med varandra.
Maten såg aptitlig ut.

Det fanns en hårfrisörska i huset så man kunde boka tid och få håret lagt eller bli klippt/permanentad eller vad du önskade.
Här fanns en fotvårdare som skötte om deras fötter.

Sällan – mycket sällan var det bråk eller skrik.
Det kändes lite som att man jobbade med de äldre för att de skulle få en fantastisk dag med glädje.
Inte att man skulle göra det där som man måste – för man ville ge lite guldkant på tillvaron.

Ska det vara så svårt att få ett sånt ställe att fungera?

Jovisst det kostar pengar – men låt det kosta det är faktiskt alla de som är gamla idag som har byggt upp samhället vi lever i.

Men som vanligt så fantiserar jag väl ihop nåt omöjligt.

Men låt oss börja tänka efter hur vi behandlar de  äldre –  vi är där en dag själva

I går startade vi studiecirkeln, det kom 8 kursare och alla var peppade och ett bra gäng med olika projekt.
Vi diskuterade och jag försökte leda gruppen så gott jag kunde.
När jag kom hem så kände jag mig så glad och peppad.
Jag hoppas de återkommer nästa vecka och att jag inte skrämde bort alla.

Nej men väldigt skoj!

Skriva är glädje