Lucas vardag

Lite smått och gott som jag bjuder på - smågodis surt och sött, samt lite salt

Offentligt straffad för kärlek

Av , , Bli först att kommentera 1

Just nu och många, många år bakåt i tiden är det fortfarande förbjudet med kärlek mellan lika kön.

Jag har själv klarat mig rätt bra genom livet sen jag kom ut och kunde öppet säga att jag lever ihop med och älskar en annan man.

Jovisst har jag fått höra både det ena och andra och inte bara av okända utan även av både släkt och s.k. vänner.

Men som det är idag att homosexuella torteras och piskas för sin kärlek – det är obegripligt.
Däremot verkar det som att äktenskap med barn eller tidelag med djur går fint i samma länder.

Att älska ska vara fint och det saknar betydelse om man älskar en av samma kön eller motsatt kön.

Man blir ju inte förälskad i ett kön man älskar en person. Känslor är svåra att styra.

Har barn och är väldigt tacksam för mina barn, hade jag vågat inse redan från början att jag var homosexuell så hade jag ju inte haft mina barn.

Men självklart så hade det kanske varit lättare i mitt liv om jag kunnat leva så från början till stora delar.

reser ju en hel del men skulle aldrig åka till ett land som förbjuder kärlek mellan lika kön.
Jag var på en konferens i Murmansk för många år sedan.
Det fanns hotbild mot oss och skadegörelse på klubben vi var på och sönderskurna däck.

Jag har en bekant som är homosexuell som inte kunnat komma ut pga sin släkt och blivit gift med en kvinna som släkten valt ut.
Mot sin vilja.

Mig veterligen så är jag väl den enda i vår släkt som är homosexuell i alla fall öppet homosexuell.

Efter att vi var med i TV i programmet ”Lyxfällan” så ringde folk oss på nätterna och skrek en massa om min läggning.
Fick ett meddelande på nätet av en som sa sig kunna döda mig när han ville för han hade luskat ut var jag bodde efter programmet hade sänts.

Jobbade på ett större varuhus och en medarbetare sa åt mig att han hoppades att jag skulle bli dödad om jag åkte till mitt hemland.

Ett av mina många barn berättade för sin lärare att jag bodde med en annan man – den läraren svarade då barnet ”Det går ju inte det är ju fel” ??
Eller som min kollega som berättade att hans dotter berättat att hon var lesbisk – då hade pappan svarat att det måste vara mammans fel.
FEL??  Jo jo den pappan svarade nog helt galet på sitt barns stora livshändelse.

I Finland har de svårare att acceptera min läggning. En gång hade jag med mig min dåvarande pojkvän med mig och hälsade på en familj.
Han vi hälsade på, hälsade på min pojkvän och tog honom i hand. för att direkt efteråt gå på toaletten och tvätta händerna demonstrativt med öppen dörr.

Men jag har inte blivit offentligt piskad, ej heller kastad sten på.
Jag har fått mera tummen upp av andra än många andra.

Jag tror på kärleken – jag har funnit min kärlek.
Men jag blir ledsen då folk ska fara illa för att man har känslor.

Bli först att kommentera

Mobba

Av , , 1 kommentar 6

Har du mobbat eller blivit mobbad?

Jag tänker ofta på min skoltid, hur mycket elakt som hände och ingen ingrep.

Nu tänker jag som så att hade det varit idag så hade det varit ett himla liv.

När jag gick i skola i Finland så minns jag inte så mycket mobbning, om jag förträngt det eller om det var så vanligt att man inte reagerade.
En slags mobbning som var då detta med att välja lag på gymnastiken, där blev man ju alltid vald sist   eller rättare sagt laget fick lov och ta de som vart över.

En annan slags mobbning var ju såklart då vissa elever blev bjudna på kalas när någon fyllde år och vissa inte.

När jag flyttade till Sverige till Södertälje så upplevde jag en väldigt splittrad klass med mycket mobbning.
Jag blev en av offren och jag var tacksam att mobba för jag var liten och jag hade lätt till gråt.
Det lades snöbollar i mina fodrade skor som smälte och jag fick gå hem i kylan med blöta skor och sockar.
Det fanns stinkbomber, en sådan smällde i min skolväska.*
En gav mig en blåtira. En annan spottade på mig och kallade mig finnjävel.

På högstadiet blev det värre, jag skolkade en stor del av högstadiet för att slippa få spö av de stora tuffa grabbarna.

Men jag sa aldrig något hemma. Det var aldrig någon heller som frågade.
Jag var liten till växten, jag hade finnar i hela ansiktet och jag var nog en hel del för mig själv.

Jo jag hade kompisar – ibland. Men sällan nån ”bästis”.

På gymnasiet så första året var det en klass med några tuffa brudar som jag minns var elaka – mot oss mesiga killar.
Andra året tuffade jag till mig. Jag fick jobba extra och hade egna pengar och jag fick komplimanger av mina arbetskamrater och jag växte.

Jag kom ifrån gänget och jag levde för mitt jobb.

Minns att jag var omtyckt av mina kollegor. Men min tillit till andra människor hade fått sig en törn så jag var nog lite asocial.

Sen blev det många år då jag bara arbetade och arbetade. Så mycket jag fick och mer därtill.

Då mådde jag bra. Men tänkte ofta på dessa klasskamrater som inte hälsade på mig på stan.
Eller bjöd in mig på klassträffar. hade jag blivit bjuden så hade jag nog gått om det var en ledig kväll förstås.

Senare i livet hamnade jag på en arbetsplats, jag jobbade där våren 1991 på en butik.
Jag hade sökt jobbet och fick det. För att jag var kille och hela arbetsstyrkan bestod enbart av kvinnor.
En av de vikarierande kvinnorna hade också sökt tjänsten. Men jag fick jobbet.
Första dagen ”glömde de bort mig på fikarasten” butikschefen sa:
”Javisstja du kanske också skulle ha haft rast, vi har då stängt av bryggaren, men lunchrummet är där borta..”

Samma vecka jag började jobba så försvann pengar ur kassan. Jag VET att jag var helt oskyldig, men det var ju lätt att misstänka den nye grabben.
Ingen pratade direkt med mig – jag kom till jobbet och gjorde mina uppgifter, jag var ganska ledsen för jag var verkligen inte välkommen.

Mer pengar försvann och jag blev utfrågad. Jag nekade såklart.

Fick nys om ett annat jobb och sökte det. Fick jobbet och sa upp mig. Ingen sa att det var ju tråkigt att jag skulle sluta.
Sista dagen fick jag en bukett tulpaner och hon som gav mig buketten började gråta.
De gav mig ingen chans.
När jag slutade så slutade det också försvinna pengar i kassan.
Kvinnan som vikarierade fick min tjänst.

Arbetsbetyget jag fick var faktiskt dåligt. Jag sökte senare extra jobb i andra butiker men fick inget inom samma koncern – troligen hade jag fått stämpeln tjuv..

Många år senare så var jag en sån där klassträff då alla som slutade 9:an det året skulle återses, jag tänkte att det skulle vara skoj att träffa de från gymnasiet.

Det kom några men de jag gått med i högstadiet var få. Jag blev ju placerad med de på festen.
Dröjde inte länge förrän jag upptäckte att de var tillbaka i jargongen från tiden då de var elaka mot varandra.

Så jag kände att jag har då gått vidare i mitt liv.

Jag har säkert varit elak mot andra elever i skolan och det ber jag om ursäkt för.

1 kommentar

2 veckor av 10 avklarade

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu har jag varit ledig 2 veckor av min 10 veckors ledighet.
En hel del har jag fått gjort en hel del är kvar att göra.

Syster har varit på besök från Nykvarn. Vi två har hunnit en hel del besök och utflykter.
Alltid skoj när man får hit släkt från södra Sverige.
Hon hade solat i bikini hemma här kom det snö.

Lars har och är på kurs så honom har man inte sett och hört av så mycket.

Två björkar har fällts på gården.
Mina projekt går sakta framåt, en del har jag fått ge upp.

Ankorna går fria ute och det verkar som om ena ankhanen är mobbad av sin rival.

Nej nu ska jag bege mig till Hällnäs och hämta lite saker.

Sonen var här igår och hjälpte mig med att bära tunga saker och klättra upp på taket.

Idag har jag haft folk på besök – bjöd de på köttsoppa med klimp.

Fick höra att köttsoppan var god, särskilt att den gjorde skäl för namnet potatis och kött och inga onödiga grönsaker.
Älgkött och klimpen kokade jag i egen gryta för de som ville ha.

Måndag imorgon.

På tisdag är det avslutning på skrivarkurs och högläsning på biblioteket.

Heldag skrivande och på kvällen får vi besök.

Det rullar på.

Bli först att kommentera

Samlarmani

Av , , 1 kommentar 9

Tittade igår på TV på TLC ett program om människor med samlarmani som går överstyr.
Det var tre program på raken och jag såg 2 av de – sedan gissade jag att det var dags att försöka sova.
Jag och Lars tittade på ett av programmen tillsammans och blev förfärade.

När det går så långt att man har gångar i sitt hem för att ingenting ska kastas – allt är bra att ha..
När det blir så att ens egna barn slutar hälsa på, när det inte har diskats på flera år.
Ja-a man blir illa berörd, särskilt när man förstår att det kanske går till en gräns, sen blir det ohållbart och till slut så är man fast.

Det kan gå himla fort – ett par hade fått ihop allt på 3 år.
Råttor sprang i huset och åt på allt.
Råttpiss och råttlort överallt!

Vi mådde ganska illa åt att se detta och samtidigt vaknade vi upp lite grann av att hur har vi det själva?
Ja ÄN är vi inte där, men det kan fort gå överstyr.

Jag ska då rensa mer än jag nånsin gjort förr.

För skulle jag och Lars hastigt dö så blir det synd om de som ska ta hand om allt.

”Allt är inte bra att ha”

1 kommentar
IMG_4025

Det är full rulle nu

Av , , 1 kommentar 7

Jag gissar att jag kommer inte att bli pensionär.
Kommer inte ha tid till att bli det eller så blir jag inte så gammal.
nu har jag snart varit ledig 1 vecka av 10 och tycker det har varit fullt upp med ALLT.
Så om det är så när man är pensionär så tror jag att jag ska jobba i stället.

Idag har jag kluvit ved. Snickrat på kalkonhagen. Gett djuren mat och vatten.
Provkörde 4 hjulingen här i byn.*
Haft besök av små parvlar som vill se djuren.
Tvättat och glömt hänga tvätten så ska bara skriva klart detta så ska jag fixa det.
Suttit med deklarationer, har ju sålt 4 hus så jag har många fastighetsdeklarationer att göra klara, är klar med 2 av 4.

Imorgon ska vi köra bort det mesta från Hällnäs.
På söndag hoppas jag på fint väder ingen blåst och då ska jag bara njuta för söndagar ska man inte göra något.,
På tisdag kommer syrran på besök.

Nej hänga tvätten ska jag ju.

Trevlig helg!

 

1 kommentar