Lucas vardag

Lite smått och gott som jag bjuder på - smågodis surt och sött, samt lite salt

Är jag en dålig människa?

Jag har den senaste tiden fått en hel del nya människor i mitt liv.
Alltid  skoj med nya bekantskaper och så klart blir det ju frågor om ens privatliv.

Jag är ganska öppen med att jag lever tillsammans med en annan man, men det finns ju tillfällen som det inte alls är relevant för mig att ens nämna det.

Självklart vet jag att det snackas en hel del och spekuleras om oss.

Frågar någon, så vill jag självklart inte ljuga.

Det som komplicerar till det lite grann är ju att jag har ju barn och barnbarn. Så då tror många att jag skulle gilla både kvinnor och män.
Jag skulle aldrig kunna ha ett förhållande med en kvinna igen.
är så nöjd med det förhållande som jag har så jag är inte heller ute efter att byta bort det jag har.

Det som är trist är att det finns de som tror att jag skulle vara intresserad av alla män.
Att man som homosexuell önskar att man kan ha sexuell kontakt med allt och alla bara de är män.

Sen finns det de som tror att alla som är homosexuella också är pedofiler.
Har ingen som helst attraktion åt det hållet och inte heller är jag attraherad av någon som är mycket yngre än mig.

Fick höra i veckan att jag borde förstå att folk tycker att det är konstigt att det inte är normalt.

Vad är normalt? Vem är normal? Vem normaliserar och var går gränsen för normal?

Jag arbetade för länge sedan som skolinformatör, då frågade en elev om jag var ute och värvade nya homosexuella.

Eller som en jobbarkompis sa till mig att hans dotter kommit ut nu som lesbisk, Han hade då sagt till henne att det var ju inte hans fel att hon blivit så utan det var mammans fel.
FEL??   Säger man så till sitt barn när de vågar berätta?  Det var nog det sämsta man kunde säga.

Självklart tar det tid att smälta en sådan information, man kanske reagerar på ett sätt som man sedan ångrar – men då är skadan redan skedd och det blir ett svårläkt sår.

Folk har sagt till mig att de tycker absolut inte att jag ska ha några barn, jag hade redan barn – skulle jag ge bort de?
Sedan har vi de som tycker att vi inte ska vara gifta – för gud skapade en kvinna och en man.

Gud skapade??  Vem har sagt att Gud finns? Det är en tro.
var och en ska få tro det de vill men ingen ska komma och värva mig till sin tro.
Det är likadant som att jag skulle värva nån till att ”bli” homosexuell.

Jag har förlorat en del vänner genom livet pga min läggning.
Men var det egentligen vänner?

Vad jag vet så verkar jag vara den enda homosexuella personen i vår släkt, det måste ju betyda att det inte är ärftligt eller?
Det finns säkerligen en och annan släkting som aldrig vågat komma ut – som fått hålla inne sina känslor.

Jag har släkt utspritt i världen, fick kontakt med en del släkt långt borta, de blev så glada då jag tog kontakt.
Tills de frågade om min familj, då försvann jag från deras liv  DIREKT!

Jag tror att jag är nog samma människa om jag kommit ut som jag var innan – skillnaden är bara att jag ljuger inte om mig själv – jag är ärlig.

brukar tänka som så att det hade ju varit enkelt om jag varit normal – inte konstig som folk kan tycka.
Men nu är jag inte det – jag är den jag är.

För många är jag ändå en vän som de tycker om – för att jag är mig själv.

3 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg! Jag är så himla trött på att folk i allmänhet tror sig ha rätten att tolka ordet ”normalt” på ett sånt sätt som nedvärderar dem som tydligen inte faller under (i deras ögon) kategorin ”normal”. Jag önskar att fler kunde resonera så klokt som du gör! :-) Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>