Lucas vardag

Lite smått och gott som jag bjuder på - smågodis surt och sött, samt lite salt

Familj – Släkt – Vänner

En kompis sa till mig för ett tag sedan något klokt och viktigt.
Att bara för att man är släkt så behöver inte det betyda att det är ens familj.

Min familj kan ju bestå av mina vänner, medans man kanske inte ens är vän med sin släkt.

Man behöver ju inte vara för evigt bundna vid varandra för att man är släkt.
Likaså behöver man inte vara vänner hela livet.

För man förändras, man kanske växer ifrån varandra – utvecklas åt olika håll.

Däremot kanske det är viktigt att tänka på att det finns tillfällen då man MÅSTE umgås.
Som t ex vid en begravning – då kanske det är läge att inte dra upp nåt gammalt och börja bråka,
men med respekt för varandra så kan man ju vara närvarande i samma rum.

När jag i samtal för många år sedan och hade världens bästa
samtalsteraupet hon sa nåt klokt!

”Jari du är som en ekorre när det gäller vänner, du samlar på fler och fler, t o m de som är dåliga för dig låter du vara kvar,
som en ekorre som samlar på nötter – det blir mer och mer och de som ruttnar får vara kvar fast du inte behöver de.”

Låg mycket sanning i detta.

Det finns de som sårat mig djupt, både vänner och släkt.
Det finns även de som har behandlat mig mycket illa,
de ska man väl kunna bryta med.
Likaså kan man ju faktiskt ibland förlåta, men det där hemska finns kvar som ett stort ärr över hela ansiktet.
Man kanske inte kan förlåta allt.

När jag flyttade till Sverige så blev jag mobbad och behandlad som en ”finnjävel”.
Jag blev retad, slagen och min tillit försvann för både vuxna och jämnåriga.
Minns att rektorn t ex tvingade någon att säga förlåt till mig.
Det förlåtet var inget värt, för det var framtvingat och utan något som helst innehåll.
För en stund senare så fräste personen något elakt åt mig direkt och jag gav upp.

Det finns så många fina människor runtomkring en att man behöver faktiskt inte behålla de som behandlar en illa eller som suger en massa energi ur en.

Det finns så många som har svårt för att acceptera mig som den jag är dvs homosexuell.
Där det kommer kommentarer som är så elaka att de borrar sig in i mitt hjärta för evigt.

Jag är samma människa som jag var innan jag kom ut och egentligen är jag bara starkare och ärligare.

Ni som dömer mig ni kanske ska se er  i spegeln och säga högt – vad har jag för rätt att döma?

Jag har min familj och mina vänner och en hel del kloka släktingar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>