En tidig valanalys

Av , , 5 kommentarer 13

Det tar tid att återhämta sig efter en valrörelse. Man märker det när man talar med partikamrater, en del är fortfarande slitna och behöver mer vila. Valresultatet gör naturligtvis sitt till.

Jag tillhör inte dem som anser att socialdemokraternas partiledning slarvade bort valsegern. Tvärtom anser jag att man efter rådande omständigheter tog en rad beslut som i det läget verkade sunda. Det är också svårt att se hur man i en valrörelse som alltid är en tumultartad upplevelse kan undvika att misstag görs.

Det första man ska komma ihåg är att utgångsläget var tufft redan från början . Regeringen hade ansvarat för att lotsa Sverige genom en allvarlig finanskris och framstod som mer framgångsrika än andra regeringar i Europa.

Den socialdemokratiska partiledningen var beslutsam att inte göra om misstagen från valrörelsen 2006. Jobben skulle sättas först och regeringsdugligheten skulle bort från dagordningen. Göran Persson hade utsatts för en mördande behandling i media om hur Socialdemokratins regeringsalternativ såg ut samtidigt som de borgerliga partierna visade upp en mer enad fasad än tidigare. Borgerlighetens historiska svaghet fanns inte längre.

Mona Sahlin försökte svara på detta genom att ingå ett rödgrönt samarbete. Trots att de rödgröna aldrig kom att framstå som lika enade som de borgerliga så blev aldrig regeringsdugligheten en avgörande fråga i valet. Men vi återkommer till det.

Ett annat orosmoment var skattesänkningarna. De sk jobbskatteavdragen hade förvisso underminerat statens finanser men missgynnat framförallt sjuka och arbetslösa. Partiledningen valde att avväpna alliansens triumfkort genom att acceptera skattesänkningarna. Det visade sig hålla ganska väl i debatten.

Partiledningen försökte också att hitta frågor som kontrasterade mot den borgerliga politiken. Att lyfta upp den ökade barnfattigdomen och ungdomsarbetslösheten var exempel på detta. Men det visade sig vara svårt att få fokus på baksidan av alliansens samhällsbygge. Om vi trott att media var partisk i valet 2006 så blev vi snart varse att det var ingenting mot den mediastorm som väntade. Retorikexperter avslöjades som aktiva folkpartister, nyhetsbevakningen visade glada bilder på Anders Borg efter debatter och kampanjen mot Mona Sahlin växte sig allt starkare.

Så var situationen när valspurten började i augusti.

Den del vi själva kunde styra, partiets valrörelse, visade sig fungera väl. Medan utspel och koordinering kanske inte alltid var på topp så reste sig åtminstone den socialdemokratiska folkrörelsen och antog utmaningen. Jag har aldrig tidigare upplevt en så stark kämpaglöd från de socialdemokratiska gräsrötterna och vi visste alla vad som stod på spel. Sakta man säkert började valmaskineriet tugga sig igenom alliansens starka sköld av media och valfonder, dörr efter dörr och samtal efter samtal genomfördes. Moderaterna i Umeå talar om 8000 knackade dörrar totalt, men jag tror att enbart i Ålidhem-Sofiehems socialdemokratiska förening nådde vi ett par tusen. Det var en enastående bedrift av socialdemokrater runt om i Sverige.

Men det visade sig svårt att få en ”breakboll” i valrörelsen. Vår folkrörelse lyckades förvisso neutralisera det värsta underläget i media men inte mycket mer.  Länge in i september var båda sidor därför låsta i ett dödläge som enbart gynnade alliansen. Även om socialdemokraterna jobbade oerhört hårt så fanns det inget eget förslag eller fråga att riktigt ta fasta på som trängde igenom i media. Och tiden började sakta rinna ut.

Det var först när Emelie skrev på sin blogg om sin mammas behandling av försäkringskassan som det lossnade. Att den sista veckan skakade borgerligheten står helt klart. Jag läser Edward Riedls blogg och ser att han instämmer i detta påstående. Valet kunde ha avgjorts där. Men det där blogginlägget kunde likaväl aldrig ha skrivits. Eller aldrig ha uppmärksammats alls av gammelmedia.

Jag tror att vi ska se valrörelsen 2010 som en lärpeng. Partiet gick till val på en strategi som verkade sund, riskminimerande och som tog fasta i lärdomarna från 2006. Men av olika skäl så lyckades vi inte.

Ett av de viktigaste skälen till valförlusten har att göra med partisk media. De rödgröna missgynnades enormt i media, i aldrig tidigare skådad omfattning, och hade med en mer rättvis behandling förmodligen pressat alliansen ända till mållinjen. Men detta faktum kommer vi inte att kunna ändra under överskådlig tid.

Ett annat skäl har att göra med att uppfattas som statsbärande parti. Det är möjligt att en förklaring till Socialdemokraternas ras är att samarbetet med de rödgröna uppfattades som att vi övergav den statsbärande rollen till Moderaterna. Många kan ha haft svårt att skaka av sig bilden av ”skogsmullar” och ”kommunister” i regeringen, åtminstone kan det ha skadat vår trovärdighet som ett statsbärande regeringsalternativ. Men samtidigt kan man argumentera att media skulle gjort slarvsylta av Sahlin om vi gått fram som ensamt regeringsalternativ.

Ett tredje skäl har att göra med att vi lätt fastnat i att angripa högern för deras attacker på välfärdssystemen. Både 2006 och 2010 var den enda frågan vi lyckades möta borgarna med att deras politik drabbade de i a-kassan eller de i sjukförsäkringen. Att vi har solidaritetskortet är viktigt men det ska spelas ut som ett triumfkort och inte användas som den bärande kraften i en valrörelse. De som därför ser framgången med debatten om sjukförsäkringen i valets slutskede och drar slutsatsen att vi skulle talat mer solidaritet har fel. Dels för att vi inte säkert kommer fram i media och dels för att vi gör motståndarens samhällsbygge till statsbärande som vi sedan kritiserar.

Till allt detta kan sedan läggas problem med att få ut vår jobbpolitik, debatten om kilometerskatt och fastighetsskatt osv. Det finns många olika förklaringar.

Jag tror vi nu måste inse att det finns ingen quick-fix för partiet att ta till, utan det handlar om flera olika delar. Partiet måste ha en egen stark politik för tillväxt. Här finns många exempel på hur man kan bedriva en sådan politik och samtidigt satsa på välfärden. Lennart Holmlund och Umeå kommun är ett bra exempel på hur borgerligheten trycks tillbaka i trovärdighet kring att skapa tillväxt samtidigt som skatten är hög för att garantera alla umebor en god välfärd. Medborgarna accepterar den politiken. Oavsett hur vi fortsätter samarbetet med de rödgröna så måste vi ha fokus på att skapa resurser. Det skapar trovärdighet.

Det måste också finnas en långsiktighet i vår politik. Det är inte långsiktigt att bedriva en politik där vi ser att skattebasen under 25 års tid sakta eroderat samtidigt som de privata alternativen i välfärden skapat orättvisor, miljonvinster i skatteparadis och minskad anslutningsgrad till fackföreningsrörelsen. Politiken måste hänga ihop eftersom samhället hänger ihop. Dumpade arbetsvillkor för kommunala lokalvårdare som blir privata, kommer alltid tillbaka och biter oss därbak. Marknadskrafternas okontrollerade intåg i välfärdssektorn på 90-talet var ett stort misstag.

Men jag tror också att b la Daniel Suhonen haft helt rätt i att socialdemokraterna varit för dåliga på att bygga ett samhällsprojekt som inkluderar arbetarklass och medelklass. Det är möjligt att när effekterna av alliansens politik nu slår igenom så vänder sig medborgarna bort från den i ren protest. Men vi kan inte bygga vår politik kring att våra politiska motståndare ska göra misstag, vi måste erbjuda något själva. Genom kraftfulla reformer kan vi skapa en politik som känns i magen på människor och bryter igenom i media. Suhonen har förespråkat att gå till val på en sjätte semestervecka, själv skulle jag gärna se att b la tandvården en gång för alla blev gratis för alla medborgare. Partiet måste ha självförtroende att erbjuda sådana breda reformer mer än att bara lappa och laga efter nästa val. Umeå arbetarekommun har gjort en skrivelse till kriskommissionen för att påpeka detta.

När kriskommissionen sätter igång sitt arbete hoppas jag också vi får en diskussion som lär av goda exempel. Trots valförlusten finns det gott om framgångsrika socialdemokrater i vårt land, många från Norrland. Jag hoppas Lennart Holmlund som styrt tjänstemannastaden Umeå i 16 år får en plats i kriskommissionen. Och i Norrbotten finns Sven-Erik Bucht som jag förvisso inte känner men som till riksdagen fått ofantliga 18 000 kryss(!). Sen har vi Elvy Söderström i Örnsköldsvik och Lilly Bäcklund i Lycksele som visar hur man håller ställningarna i en inlandskommun.

De gamla socialdemokraterna håller än. Jag är medveten om de som vill att socialdemokratin ska gå högerut för att vinna medelklassen. Men valets erfarenheter visar att vår utmaning inte handlar om det. Det var på många håll fullt möjligt att 2010 driva traditionell socialdemokratisk politik på ett framgångsrikt sätt. Alla steg ”högerut” måste dessutom kunna påvisas gynna vår väg mot de mål som vi säger oss stå för i vårt partiprogram.

Socialdemokratin har lidit ett förkrossande nederlag. Men allt är inte förlorat. Vi har dessutom en partiorganisation som visat stor förmåga att bära partiet även när det är svårt.

Valrörelsen börjar nu.

Ett rent och tryggt Umeå

Av , , Bli först att kommentera 8

SItter på tekniska nämnden, vi har alldeles nyss antagit ett åtgärdsprogram för ett rent och tryggt Umeå.

I programmet tar vi fasta på att ökad trygghet och minskad nedskräpning måste bygga på medborgarnas engagemang. Vi formerar utifrån det strategier för belysning, samarbete med skolan, öka nyttjandet av våra parker över fler årstider osv. Vi öppnar möjligheten för umeås medborgare att själva ta ansvar för sin gata, lekplats eller delta i stadsodling. Vi socialdemokrater vill att det offentliga rummmet ska inbjuda till medskapande och vara "töjbart" och formbart för oss medborgare.

Det här är en sund inriktning på arbetet. Umeå ska vara en öppen och välkomnande stad.

Tack för allt stöd

Av , , Bli först att kommentera 12

Börjar känna mig bättre efter kollapsen i valrörelsen.

Jag vill passa på att tacka alla som röstat på Socialdemokraterna i det gångna valet. Trots katastrofvalet håller vi ställningarna i kommun och landsting. Det är starkt och jag är stolt över det arbete som alla partiarbetare lagt ned.

För egen del fick jag 170 kryss i valet till kommunfullmäktige. Det är en mycket hög siffra som placerar mig som den 7:e mest kryssade socialdemokraten i Umeå. Jag är väldigt ödmjuk över ert stöd.

Jag vill också tacka alla de som röstat på Magnus Granberg i valet till riksdagen. Magnus fick hela 330 kryss trots att han osjälvisk som han är uppmanat till att hellre kryssa andra kandidater än honom själv.

Magnus Granberg är utan tvekan en av de största talanger svensk socialdemokrati fått fram på 2000-talet. Han är briljant, intellektuell, skarp retoriker och arbetar alltid kopiöst hårt för partiet och SSU-Umeå. En stjärna som jag hoppas partiet har vett att ta tillvara på ett bra sätt i framtiden. Håll ögonen på honom.

Återigen ett stort tack till er alla.

Vissa gillar tydligen rävsaxar

Av , , Bli först att kommentera 13

Verkar som det är svårt för många att förhålla sig Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Det är emellanåt på en sådan bedrövlig nivå att jag känner mig nödgad att skriva ett blogginlägg.

Aftonbladet till exempel använder sig av en nej till rasism kampanj för att protestera mot Sverigedemokraterna och säga ja till mångfald. Nog för att tidningen sedan tidigare bör rannsaka sig själv på det sätt man gynnat SD:s martyrskap konsekvent genom valrörelsen, men nu tar man upp kampen för mångfalden.

I Umeå och på andra arrangerades det torgmöte mot SD i riksdagen(varför dessa inte hölls innan valdagen kan man ju fundera över), och på facebook kan man skriva följande text i sin statusuppdatering:

"Dina bokstäver är latinska. Dina siffror arabiska. Din demokrati är grekisk. Din pizza är italiensk. Din kebab är turkisk. Din alkohol uppfanns av en iranier, och du älskar att åka till Thailand. Din favoritrappare har afrikanskt påbrå och han den där roliga på TV är kurd. Din landslagskapten är bosnisk. Visst vore livet …tråkigt utan invandrare, Sverigedemokraterna? Lägg det här som status om du inte stödjer SD"

Jag vet inte hur många gånger vi vill trampa runt i en rävsax. Över 5% av svenska folket har röstat på Sverigedemokraterna. De som gjort det vill visa sitt avståndstagande mot invandringspolitiken och vi möter dem genom att säga goddag yxskaft, mångfald är bra vet du inte det lille vän?

Nu måste vi vakna och ta tag i detta. Till skillnad från Sverigedemokraterna tror jag inte på att invandrarna i sig är problemet. Problemet är snarare att samhället tillåter klassklyftor i invandringens spår fortplantas år efter år utan att något görs. Bara en sån sak som att ha rätt att få sina erfarenheter och betyg validerade, är ett problem beroende på vilket land du kommer från. Det finns inte ens en nationell valideringsmyndighet som garanterar den enskildes rätt till en rättvis överprövning.

Så länge vi fortsätter med att inte lösa samhällsproblemen och hellre rabblar mantrat mångfald är bra så kommer SD stärkas.

De jättegamla socialdemokraterna

Av , , 3 kommentarer 11

Har ännu inte hämtat mig från valspurten. Kroppen sa ifrån men jag försökte valarbeta ändå vilket inte är så smart. Det var en hård valrörelse och jag är stolt över kampmoralen hos våra medlemmar. Vi låg under länge men vinden vände sista veckan, vi som slet i dörrknackningen kände det och våra motståndare kände det. När diskussionen kom att handla om solidaritet så kunde inte moderaterna klistra sig fast vid oss.

Valanalyserandet är i full gång. Jag har nu deltagit i 4 valrörelser för socialdemokraterna. Samtliga har visat oroande tecken. 1998, var ett protestval där väljarna gick till Vänsterpartiet. Men efter det valet slutade LO-demonstrationerna och väljarna gick ifrån vänstern. 2002 vann vi på att Moderaterna föll på eget grepp. 2006 förlorade vi när vi inte kunde avslöja de nya moderaterna. 2010 kunde vi återigen inte visa på skillnaden.

Nu kommer en del att försöka få detta till att Sverige blivit kallare och att vi måste byta ut vår politik. Men Henrik Schyffert hade en poäng i Almedalen 2008, inget fel på jättegamla socialdemokraterna.

Börja se från 11:30 ungefär.

 

Därför röstar jag på socialdemokraterna idag

Av , , 1 kommentar 10

Olof Palme i partiledardebatten 1982 ger en bild om varför han är socialdemokrat. Jag vill att du och jag röstar för ett samhälle som vill mer och kan mer än den politik som bedrivs idag. Om vi tar tillvara alla människor i Sverige, ser till att stödja upp dem som behöver hjälp och sätta kampen för jobben främst så blir Sverige starkare. Rösta för en rödgrön regering idag.

 

 

 

Vägbulorna och trafiksäkerheten

Av , , Bli först att kommentera 10

Ska vi bygga en hållbar stad är trafiksäkerheten viktig, inte minst för oskyddade trafikanter. Härom verkar alla partier överens. Vi vill ju att umeborna i högre grad ska cykla, gå och åka kollektivt, då måste ju trafikrummet anpassas därefter. Ett offentligt rum som upplevs som inbjudande och tryggt leder till att fler kan nyttja det. Ett gott exempel är Storgatan, som efter sänkning av hastigheten till 30 km/h stärkts som shoppinggata från att tidigare mest agerat genomfartsled.

Jag har därför blivit bekymrad när Moderaterna i Umeå åter sladdar sig ned i kampen mot "vägbulorna". Det var nämligen 10 år sen sist men argumenten verkar vara desamma. I sitt valmanifest 2010 anger man som ambition:

"Ta bort mer parten av vägbulorna på det kommunala vägnätet."

Som anledning anges att "onödiga vägbulor skapar ryckighet i trafikströmmarna". När Moderaternas gruppledare Anders Ågren(m) i VK tvingas på besked om inte erfarenheterna av "vägbulornas" goda effekt för trafiksäkerheten(40% mindre svårt skadade i Göteborg) så säger han:

"Vi delar inte den uppfattningen att det där stämmer för Umeå. För Umeås del är de stora olycksriskerna de med cyklister inblandade, hellre än mellan bilar och gångare. Utöver den biten skapar vägbulor också ryckighet i trafiken, det finns många negativa synpunkter"

Det är häpnadsväckande hur Ågren utesluter vägbulor för framförallt fotgängare med att cykelolyckor är ett större problem. Det är sant att singel-cykelolyckor är ett stort problem men även cyklister måste vid ett eller annat tillfälle korsa gatan. Alla studier visar att risken att dödas ökar för fotgängare från drygt 10% vid 30 km/h till 70% vid 50 km/h.

När arbetet med hastighetssänkande åtgärder tog fart i Umeå i slutet av 90-talet så kan man också se tydligt hur det slår igenom på trafiksäkerheten. Jämför man bakåt i tiden på tioårsperioder så ser vi en minskning av omkomna fotgängare med 67% och bilister 46%. Umeås trafiksäkerhetsarbete ger resultat och blir allt viktigare med en ökande befolkning.

Av de traditionella Vägbulorna finns det 9 stycken idag, 18 om man inkluderar betongkuddar. Men menar Ågren det som skapar "ryckighet" så handlar det om till största delen upphöjda övergångsställ 48 stycken. Dessa uppger Ågren ska åtgärdas genom":

"att bara hälla på lite asfalt så att guppet jämnas ut"

Vore det inte bättre att satsa dessa pengar på något vettigare istället, som upprustade cykelvägar? Moderaternas trafiksäkerhetspolitik är onekligen ryckigare för trafikströmmarna än vägbulorna.

Nydalasjön tillhör oss alla

Av , , Bli först att kommentera 10

Det har uppstått en debatt om stugornas vara eller icke vara kring Nydalasjön de senaste dagarna. Nätverket för Nydalas nyttjare började med en debattartikel den 14 september, där man föreslår en detaljplanering för att rädda stugorna. Detta möttes av ivriga hejarop av alliansföreträdare. Debatten följdes sedan upp av Vänsterpartiets svar igår och idag socialdemokraternas svar.

Vår replik lyder:

"Endast övergivna och fallfärdiga stugor vid Nydala kommer att avlägsnas – av säkerhetsskäl. Då allmänhetens rekreationsbehov vid närbelägna stränder går först kommer inte gällande detaljplan att ändras, i synnerhet då tillväxtmålet är 200 000 invånare år 2050. En ny detaljplan skulle inte säkra de mycket gamla fritidshusens fortlevnad, då kulturminneslagen stipulerar höga krav för att motivera ett rivningsförbud för stugorna runt sjöns stränder. Därmed skulle återinförda byggrätter genom en ny detaljplan bli "handelsvara" med ett rivningsförbud utan rättsverkan. Raseringen av den gamla pittoreska stugbebyggelsen på ön Holma, mellan Holmsund och Obbola, är ett förskräckande exempel på sannolikt händelesförlopp"

Svaret till nätverket för Nydalas nyttjare är alltså att ett rivningsförbud vid detaljplanering inte skulle gå att upprätthålla. Samtidigt pågår ett spel i det dolda från allianspartierna i Umeå som drivit på om detaljplanering av stugorna. Deras plan är att privatisera Nydalaområdet vilket vi kraftigt motsätter oss. Återinförandet av byggrätter skulle skärma av Nydalasjöns stränder och på sikt vara förödande för att hålla Nydalasjön tillgänglig för alla.

Nydalaområdet tillhör oss alla och ska inte privatiseras. Det är vårt besked till umeborna.

SD och äldreförsörjningsstödet

Av , , 2 kommentarer 9

Idag damp det ned ytterligare en valfolder från Sverigedemokraterna i min brevlåda. I valfoldern går man till strids över äldreförsörjningsstödet som infördes 2001. Man skriver:

"…Istället för socialbidrag kan invandrare över 65 år numera och inklusive bostadsbidrag få äldreförsörjningsstöd på över 10 000 kronor i månaden – skattefritt. Dessutom  kan de – utan att äldreförsörjningsstödet sänks – erhålla upp till 3000 kronor i utländska skattebefriade inkomster i månaden. Ställer man det i relation till vad en genomsnittlig ålderspensionär har att leva på varje månad så är äldreförsörjningsstödet mycket orättvist"

Vad Sverigedemokraterna inte berättar är att äldreförsörjningsstödet gäller alla, inte bara invandrare. Det inrättades 2001 för att garantera även de med liten pension ett drägligt liv. Pensionsmyndigheten som handhar äldreförsörjningsbidraget räknar som skälig nivå efter betalda boendekostnader att en ensamstående pensionär ska ha kvar 4786 kronor och 4044 kronor som gifta. Äldreförsörjningsstödet är alltså behovsprövat precis som bostadstillägget, och ersätter mellanskillnaden så man som pensionär uppnår skälig levanadsnivå.

SD försöker här ställa invandrarna mot svenskar genom att hävda att invandrarna får mer ut per månad än svenska pensionärer. Det är helt enkelt en ren lögn. De berättar inte heller att uttaget av äldreförsörjningsstödet gäller en liten del av antalet pensionärer. I december 2008 fanns det 1.8 miljoner pensionärer i vårt land, av dem fick 11854 ut ett äldreförsörjningsstöd.

I Sverige ska vi inte låta människor leva på gatan som SD förespråkar. Tvärtom ska vi se till att alla som är folkbokförda i Sverige ska ha ett värdigt liv.

Arkiv
RSS Nytt från vk.se