Ryssland söker sig till Krim

Krim har historiskt alltid varit en omstrid halvö som bytt ägare många gånger. Grekiska bysans, ottomanska riket, gyllene horden, krimtartarerna, är några av de som kontrollerat Krim, följt av Tsarrysslands övertagande, segern vid Balaklava och lätta brigadens undergång. Nestor Makhnos och anarkisternas seger över Wrangels vita styrkor i inbördeskriget och bolsjevikernas övertagande, till Stalins etniska rensning och Krustjevs bortgivande av Krim till Ukraina 1954.

För Ryssland är Krim av stor strategisk betydelse. Flottbasen vid Sevastopol är Rysslands viktigaste utpost för att kontrollera svarta havet och slippa vara förlagd till Kaukasus.

– Krim är ett hangarfartyg mot de rumänska oljefälten, sa Adolf Hitler i samband med invasionen av Sovjetunionen 1941. Sovjetunionen resonerade likadant och försvarade Krim bittert. Några av de mest fruktansvärda scenerna under hela andra världskriget utspelades i Sevastopol. Tyskarna belägrade flottbasen i 250 dagar och bombarderade försvararna med tungt artilleri. Ryssarna förblödde där och tvingades till slut kapitulera i juni 1942. Namn som Feodosia och Kerch i dagarnas nyhetsrapportering var slagfält redan då.

Efter kriget utsåg ryssarna Sevastopol till ”hjältestad”. Ett Ryssland som vill stärka sin strategiska position söker sig alltid till Krim, så har det sett ut historiskt och så ser det ut än idag. Krim är lätt att försvara, landvägen går via Perekop som inte är mer än en par kilometer bred landremsa.

Dagens utveckling är mycket oroväckande. EU sitter i ett skruvstäd då såväl Tyskland som flera länder i östeuropa är beroende av rysk energiförsörjning. USA:s utrikesminister John Kerry stod för gårdagens mest komiska utspel då han fördömde Rysslands agerande med motiveringen att man kan inte invadera länder under falsk motivering. Snacka om att kasta sten i glashus.

Världen behöver en tydlig kritik mot stormakternas sätt att dela upp världen mellan sig. Det är stormakterna som är det främsta ett hotet mot den internationella säkerheten och drabbar folk med massa elände. Olof Palmes röst är saknad.