En tidig analys

Första halvleken av supervalåret är avklarat. Vi vaknar upp till ett helt nytt politiskt landskap som kommer att ge avtryck på valet i september.

Det är helt uppenbart att det finns ett stort missnöje med den borgerliga regeringen. Valresultatet ska först och främst ses en hård dom över Allians-projektet och att medborgarna inte längre tror på detta regeringsalternativ. Man tappar från 42,6% år 2009 till 36,1 år 2014 och tar med sig ett väldigt svårt utgångsläge till valet i september.

Lika uppenbart är det att det här missnöjet inte nämnvärt kanaliseras via socialdemokraterna och vänsterpartiet. Socialdemokraterna tappar -0,2 och håller ställningarna knappt medan Vänsterpartiet ökar med 0,6%. Istället går Miljöpartiet och Feministiskt initiativ fram kraftigt och tar mandat i den vänstervåg som sveper över landet.

Trots att detta är ett skralt resultat börjar mitt eget parti Socialdemokraterna hitta tillbaka till sig själva. Vi förblir största parti med råge och driver en konsekvent linje med jobben i fokus. Vi har försökt lyfta upp hur arbetslöshet och dåliga villkor slår sönder svensk arbetsmarknad. Det har inte gett belöning i form av väljarstöd men agerandet har varit konsekvent och tydligt. Socialdemokraterna har under lång tid fått dra ett tungt lass för att bryta ned allians-projektet i brygga och tvinga fram Moderaterna på banan. Det får vi sota för nu men vi kommer forsätta göra vårt.

Samtidigt har valvinden slagit olika. Här i Umeå gör (s) ett strålande val och går fram +3% till 27,7%. Vi har genomfört en oerhörd mängd samtal under lång tid och känner starkt stöd in i valspurten för riksdagsvalet. Det är ett blytungt fotarbete och folkbildningsarbete som givit resultat. Alla partimedlemmar med valansvarige Emma Nilsson i spetsen ska vara stolta över sin insats.