Nu börjar det

Idag tillträder den nya Individ- och familjenämnden för första gången. Jag har utsetts till ordförande av kommunfullmäktige och ska tillsammans med nämndens andra ledamöter ansvara för att Umeå kommun fullgör sina uppgifter om stöd till dig och mig när livet är tyngre.

Jag växte upp på Carlshem i Umeå. Min barndom var trygg och på 80-talet så var Carlshem en plats med mycket social kontroll. Kastade du skräp på marken så fanns vuxna där som påpekade att du skulle ta upp efter dig. Det var en bra plats att växa upp på när man var liten och jag ser flera av mina kamrater från carlshöjdsskolan som flyttat tillbaka i vuxen ålder. Men jag var också en hyreshusunge i villakvarteren. Det fanns många på Carlshem som inte hade det lika lätt och de fanns där om man bara vågade titta.

Mina föräldrar var båda socionomer och de som vågade titta. Kerstin och Carl-Magnus höll koll på de sociala problemen i området. Gick den lokale alkoholisten utomhus utan kläder så var det mina föräldrar som sprang ut och tog hand om honom. Människor med missbruksproblem fångades upp och blev gäster i vårat hem. Studenten som druckit lite för mycket låg inte länge i en snödriva. Pojken som misshandlades av sin pappa spenderade mycket tid hos oss. Så var min uppväxt och idag när cirkeln på ett konstigt sätt sluts så är jag tacksam för mina barndom. Mina föräldrar brydde sig om sin nästa och någonstans där finns kärnan i allt socialt arbete.

När jag så engagerade mig politiskt så var socialpolitiken ett av huvudskälen. Att människor inte skulle behöva fara illa och leva på allmosor var viktigt för mig. Jag skrev många insändare och ifrågasatte besparingar i välfärden. Jag var mycket arg över att socialdemokraterna genomförde de kraftfulla besparingarna på 90-talet och till sist räckte inte det utan jag gick med i politiken för att påverka.

I dag nästan 20 år senare så kan jag titta tillbaka på den nedrustning av välfärden som skett över lång tid och känna en stor vrede. Visst har vi fått roligare mobiltelefoner, lättare att äta ute och en extratusenlapp i fickan. Men vad hände med skyddet för den som har det svårt? Skattesänkningarna under förra mandatperioden på 140 miljarder, är det inte viktigare att kommunerna klarar handläggningstiderna på barnutredningar? Vad ska få kosta egentligen?

Jag tror dock inte på att peka finger eller en politisk ankdammsdebatt om vem som gjort vad. Det som istället krävs är en bred samling för de värden som ska vara bärande i vårt land. Alla behövs i arbetet med att återupprätta socialpolitiken och se till att barn, unga och vuxna i vårt land och vår stad har en trygg tillvaro och få känna att man är behövd. Ledarskapet i Individ- och familjenämnden kommer att utgå från att få så många som möjligt att komma med och stå upp för socialpolitiken. Och att det är allas ansvar inte bara socialtjänstens.

I ungefär två månader har jag nu varit runt på studiebesök i socialtjänstens breda verksamhet. Jag har mött mängder med anställda som brinner för socialt arbete och som gör sitt bästa för att barn och vuxna ska få ett värdigt liv. Det är medarbetare som ofta har en orimlig arbetssituation men som lojalt arbetar på under otacksamma förhållanden. Det värmer hjärtat och jag hoppas ni ska kunna känna att ni har nämndspolitiker som också gör sitt bästa.

Andreas Lundgren(s)
ordf, Individ- och familjenämnden