70 år sedan Auschwitz

Av , , Bli först att kommentera 9

”I will tell your story and keep you alive”

I dag är det 70 år sedan förintelselägret Auschwitz befriades. Röda armén nådde fram till ett läger som i januari 1945 demolerats av de flyende tyskarna. Men kvar fanns sprängda gaskamrar och ett antal utmärglade fångar som berättade hårresande historier. Resterande fångar hade antingen mördats eller skickats på dödsmarscher tillbaka till Tyskland.

Jag har besökt Auschwitz-Birkenau två gånger. Jag har mött överlevande från lägret och deras historia är det min skyldighet att berätta och hålla i minnet för resten av mitt liv.

Kazimierz Smolen(1920-2012) satt fem år i Auschwitz huvudläger. Fångnummer 1327. Han var där och tvingades bygga upp Birkenau, han var med om många av de händelser som vi kan läsa om i historieböckerna. Smolen var polsk motståndsman som kom till lägret 1940 och lyckades överleva kriget. Efteråt var han en av de drivande att bygga upp det museum som finns på platsen idag.

Smolen sa till mig när vi möttes 2005, att Auschwitz idag inte är någon minnesplats. Det skulle i såfall vara en minnesplats över nazisterna. Istället är det ett museum som visar upp det industriella massmordet för hela världen. Det är viktigt att komma ihåg.

Idag minns vi offren och vi lovar varandra att använda all vår kraft för att stoppa rasistiska krafter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Garantihetsen dödar politiken

Av , , Bli först att kommentera 8

Umeå kommunfullmäktige har just avslagit en motion från Kristdemokraterna om garantier för elevhälsovården. Det har blivit allt vanligare att man från borgerligt håll föreslår garantier inom olika områden. Det kan röra sig om värdegarantier inom äldreomsorgen eller läs, skriv och räknegaranti i grundskolan.

Detta fenomen bygger på tanken att om man får in välvilliga skrivningar på olika områden där lavkrav ofta redan finns så kan man därigenom få större genomslag för vissa politiska viljeinriktningar.

Jag skulle vilja hävda att detta är politikens dödgräveri. Istället för att politik handlar om prioriteringar i praktiken avsäger sig politiken sitt ansvar och gör politiken till en uppvisning i tyckande. Fina ord utan medskick av ekonomiska förutsättningar innebär att politiken cementerar sig som världsförbättrare och skickar notan på personalen i verksamheten. Politik måste istället handla om att prioritera för att bli tydliga för medborgarna. Blir det en uppvisning i tyckande, garantier utan reeella förutsättningar för verksamheterna, så blir politik en tävling i vem som kan lägga flest beslut med fina formuleringar.

Återupprätta det sociala arbetet

Av , , 3 kommentarer 7

Idag skriver jag och Ulrika Edman(v) på Folkbladets debattsida om socialt arbete. Det krävs att vi är många, och över partigränser, som höjer våra röster för att motverka fattigvårdens återkomst och stå upp för människovärdet. Läs här nedan:

 

Larmrapporter om tillståndet i kommunernas socialtjänst har de senare åren avlöst varandra. Det handlar om anmälningar som inte hinns med, bristande bemanning och inspektionsresultat om bristande kvalitet.
Bakom rubrikerna finns en välfärd som ständigt försvagats när resurserna inte hängt med ökade behov. Kvar finns duktiga socialarbetare som utför ett heroiskt arbete utifrån en tung arbetssituation.

Som nya ledamöter i Individ- och Familjenämnden och med en bakgrund inom socialt arbete är vi djupt oroade över samhällsutvecklingen. Riskerna för en återgång tillbaka till den fattigvård som rådde innan socialpolitikens etablerande måste stoppas.

När samhällets åtagande dras undan blir det upp till frivillighetssektorn att fylla behoven. Frivillighetsarbetare gör ett ovärderligt arbete, men grunden måste alltid vara en stark och generell välfärd där frivilliginsatserna utgör ett viktigt komplement.
Kommunernas roll i det sociala arbetet har alltmer blivit till en upphandlingsfunktion än att handla om förändringsarbete. Socialt arbete ska inte vara en butik, där omsorgen om människan blir en vara som går att paketera och sälja över disk. Socialt arbete får inte heller förpassas till en tjänst som medborgarna erbjuds, utan stöd ska ges utifrån behov.

Med utgångspunkt i just barnens behov vill vi peka ut ett antal viktiga åtgärder:
– Stopp för barnfattigdom. Att barn växer upp i fattigdom borde vara oförsvarbart för alla politiska partier. Partierna måste lägga sina inbördes trätoämnen åt sidan och kraftsamla för återupprättandet av välfärdsstatens ansvar. Tydliga mål ska sättas upp för avskaffandet av barnfattigdomen och arbetet bedrivas utifrån beprövad erfarenhet och forskning.
– Rimliga förutsättningar. Socialtjänstens personal på alla nivåer måste ha förutsättningar att utföra ett grundligt och högkvalitativt arbete. Politiken måste säkerställa att personalen har en rimlig arbetsmängd med ansvar för de höga sjuktalen bland socialarbetare.
– Investera på sikt. Likväl som investeringar i vägbyggen, företag och maskiner ska socialtjänsten ha utrymme att arbeta förebyggande och systematiskt med framtida risker för ohälsa och kriminalitet. Ett fungerande system över tid för sociala investeringar och jobb för unga behövs.
– Håll utredningstiderna. Utredningstiderna på anmälningar rörande barn ska klaras inom den lagstadgade tiden på max fyra månader. Det finns inget försvar för att barnens hälsa riskeras för att samhället inte klarar av att organisera en fungerande handläggning.

Människovärdet hänger på att alla ska ha rätt till ett fullvärdigt stöd när vi av olika anledningar i livet har behov. För ett långsiktigt arbete med ökad självständighet som mål, innebär det att stödet först kan behöva öka för att på sikt successivt kunna minska. En verksamhet präglat av kortsiktighet eller för den delen med enbart vinstintresset i fokus har inga incitament för att behovet skulle minska – och därmed intäkterna.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet påbörjade tillsammans under förra mandatperioden en satsning på sociala investeringar. Det är ett sätt att beskriva det sociala arbetets essens; det vi investerar i en människa i form av tilltro, stöd och resurser – mentalt och materiellt – får samhället tillbaka flerfaldigt. Det är den inslagna vägen som bör fortsätta.

Andreas Lundgren (S)
ordförande Individ och familjenämnden
Ulrika Edman (V)
gruppledare Vänsterpartiet och ledamot Individ och familjenämnden

Vi kan göra det!

Av , , 2 kommentarer 8

Så är då det nya året igång och det känns bra. Det blev inget extra val och det innebär att det blir mer tid över i februari och mars till folkrörelsearbete och mindre till kampanjande.

Politiskt så drar nu arbetet också igång på allvar i Individ- och familjenämnden. Vi har förutom ekonomiska utmaningar och politiska beslut också ett stort arbete framför oss med att lyfta fram och synliggöra socialtjänsten i vardagen. Allt som uppmärksammar, lyfter fram goda exempel och sätter fokus på socialpolitikens utveckling är oerhört viktigt för att långsiktigt stärka samhällets skydd för barn och vuxna i behov av extra stöd. Vare sig du är ordförande i Individ- och familjenämnden, socialsekreterare, volontär, verkar inom en socialförening eller anlitats som kontaktperson så är vi alla tillsammans ambassadörer för ett samhälle där människovärdet ska värnas. Det är vi tillsammans som gör ett bättre samhälle möjligt!

Därför blev jag så oerhört glad att året börjar med att Lena Renman blev årets västerbottning för sitt arbete med människor med missbruksproblem. Det är verkligen strålande nyheter att så många västerbottningar tycker att socialt arbete förtjänar att uppmärksammas.

Så många inom både socialtjänsten och frivillighetssektorn gör ett arbete utöver det vanliga. Innan jul fick exempelvis Oskar Vesterberg och Omid Rezvani mottaga utmärkelsen årets eldsjäl för sitt arbete inom Umeås spelberoendeförening – även de gör ett ovärderligt arbete med små resurser. Vi behöver arbeta tillsammans, över partigränser och mellan ideella föreningar för att bli många som står upp för socialpolitiken. Det får bli mitt nyårslöfte att verka för 🙂

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

 

 

Arkiv
RSS Nytt från vk.se