Arbetsmiljöreserv

I dagens VK kommenteras de ökade sjuktalen inom Umeå kommun. Andelen anställda som är sjukskriven ökar över landet och en stor förklaring är att allt fler mår psykiskt dåligt, särskilt yngre medarbetare. Det är inte konstigt att sjukfrånvaron ökar när resurser till det offentliga inte hängt med behovsutvecklingen under lång tid. Men att psykisk ohälsa ökar inbjuder också till reflektion om samhällets villkor likväl som hur rustad den unge anställde är för arbetslivet.

Jag har sagt det förr och det är att man måste arbeta på ett helt nytt sätt med arbetsmiljö och sjukskrivningar. Angreppssättet måste vara mycket mer systematiskt och redan i budgetprocessen ska medel avsättas till yrkeskategorier med höga sjuktal för att eliminera resursbrist som orsakssamband. Men politiker från höger till vänster tenderar snarare att vilja slå sig själva på bröstet och skicka iväg lite pengar då och då och kalla det för satsningar. Det håller inte.

Man kan jämföra hur vi arbetar med löner. Där har vi en årlig lönereserv som går till de nämnder där politiken vill satsa extra eller där man efter kartläggning ser att vissa yrken ligger lågt som måste rättas till. Likadant kan man tänka kring arbetsmiljö, man kan hitta sätt att ”indexera” vad en god arbetsmiljö är i olika yrken och sen använda resursfördelning för att nå en miniminivå. Detta är att gjuta en god grund för en fungerande arbetsmiljö. Men då krävs en arbetsmiljöreserv precis som en lönereserv att ställa till förfogande. Och den måste få utrymme redan i budgetprocessen.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden