Staten har inte kontroll

Gårdagens presskonferens med Migrationsverkets generaldirektör och Justitieminister Morgan Johansson var ingen munter tillställning. Vi fick veta att det nu kommer 1200-1500 flyktingar per dag till Sverige och att ingen tyder på att det kommer att lätta. 25000 flyktingar anlände i september, staten har inte kontrollen över situationen och uppmanar nu alla kommuner och myndigheter att hålla ut.

Flyktingdebatten i politiken skulle må bra av att handla mindre om ”öppna era hjärtan” eller ”skicka hem dom” och en smula mer om de utmaningar som nu läggs på kommunerna. Tak över huvudet är svårt nog men ändå det minsta problemet. Sen talar vi om att få fram lägenheter, skolgång, anhöriginvandring och SFI som kommunerna förväntas lösa. Och människor ska sen snabbt ut i arbete för att inte fastna i försörjningsstöd, något som historiskt sett inte direkt varit landets paradgren. Inrikesminister Anders Ygeman varnar för ”enorma problem” om vi inte lyckas lösa integrationen.

När slagorden tystnat så ska förhoppningsvis människor inte behöva leva i nya segregerade områden och välfärdssamhället ska kunna fortsätta fungera. Sveriges migrationssystem är dock byggt för betydligt mindre antal flyktingar än dagens situation. Människor på flykt idag flyr förvisso från krig, men vägen hit går genom länder där det finns skydd från krig. Man väljer att inte söka asyl då man vet att möjligheterna till ett drägligt liv är störst i Tyskland och Sverige. Vore man själv i samma sits så skulle man naturligtvis göra detsamma men för Sverige ställer det helt nya krav på att ha en mottagning som klarar den situationen.

Idag kan inte städer som Trelleborg få hjälp från staten med att hålla tiderna för transitflyktingar utan tvingas urholka sin kärnverksamhet för att klara statliga åtaganden. Vi ser samma förlamning, eller fördröjning i åtgärder, när det gäller frågan om utsatta EU-medborgare där statens oförmåga att hitta lösningar i den takt förändringar sker, skickar ansvaret på kommuner och frivilligsektorn. Den nationella samordnarens brist på svar lämnar där mycket övrigt att önska. Jag talar nu inte om att ”skicka hem dom” eller repressivitet utan att vi har en nationell nivå som skapar system som hänger ihop.

När umeåpolitikern och socialtjänstchefen Ulrica Westerlund(fp) i februari i svenska dagbladet ville diskutera ett tak för flyktingmottagandet blev det ramaskri. Och det är naturligtvis så att man inte kan ha ett fungerande asylsystem som innehåller ett tak. Men däremot ställde Westerlund helt relevanta frågor som nu 8 månader senare fortfarande saknar svar på hur mottagandet ska fungera. Med eller utan (mp) måste Socialdemokraterna ge svar på de frågorna. Staten kommer att tvingas vidta åtgärder, frågan är bara hur lång tid det kommer ta.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden