Den akuta hemlösheten

Media berättade igår om en mamma och hennes tre barn som befinner sig i akut hemlöshet. Jag varken kan eller tänker kommentera det enskilda fallet men däremot ge en allmän bild av socialtjänstens uppdrag när det gäller anskaffande av bostad. Det här är någonting jag ofta får frågor om från allmänheten.

Det är viktigt att förstå att socialtjänstens uppdrag inte är att vara en bostadsförmedling i allmänhet. Allmän bostadsbrist i en stad är inte skäl till bostad utan skyldigheten för socialtjänsten ligger mot särskilt utsatta grupper. Det finns inte stöd i socialtjänstlagen för att rätt till bistånd ska omfatta tillhandahållandet av bostad till bostadslösa i allmänhet. Det innebär också att det en enskilde har ett stort ansvar att själv leta sin bostad.

För att få tillgång till en övergångslägenhet via socialtjänsten, så kallat socialt kontrakt, så krävs det att du är helt bostadslös och saknar förmåga eller möjlighet att på egen hand kunna lösa detta. Som tidigare nämnts är inte generell bostadsbrist ett kriterium för att omfattas av dessa lägenheter utan den enskildes förmåga bedöms om bostad kommer ifråga. Anses man då uppfylla kriterierna för ett socialt kontrakt så är vi i Umeå tydliga med att dessa lägenheter alltid ska prioritera barn och deras föräldrars situation i första hand.

Samtidigt som socialtjänsten inte har ett allmänt ansvar för bostadsbrist så har man dock ett ansvar enligt lag för att alla kommuninvånare ska ha en skälig levnadsnivå. Det innebär praktiskt att en person som hamnar i akut hemlöshet kan exempelvis få bistånd från socialtjänsten till tillfälliga boendelösningar när man uttömt all sin egen förmåga. Det innebär inte sällan inackordering på exempelvis vandrarhem eller camping tills man kan hitta en egen boendelösning. I Umeå låter vi således inga barn sova på gatan som tvingats lämna sin lägenhet.

Så här fungerar det alltså praktiskt. En helt central faktor i att få detta att gå runt är att vi har ett välskött bostadsbolag som AB Bostaden i Umeå. Genom att man tar ett stort ansvar för att bistå socialtjänsten med lägenheter så har många människor med social problematik haft möjlighet till att få en bostad med kvalitet istället för att hänvisas till hemlöshet.

Socialtjänsten behöver dock alltid fler lägenheter men också fler av tillfälliga boendelösningar. Och då inte i form av storskaliga härbärgen där social problematik blandas utan mer småskaliga lösningar som exempelvis egna rum och fasta platser på vandrarhem. En annan faktor som nog skulle förenkla för socialtjänsten är om ärenden där barn är inblandade fick kortare kötid till Bostadens lägenheter så man snabbt kan få en bostad i det område där barn har gått skola. Det vore viktigt för barnen när bostadsbristen gör det svårt för människor att hitta en bostad.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden