Sanningen om fullmäktige

Det har uppkommit en debatt om Umeå kommunfullmäktige i media. Anders Brodin, VK:s politiska kommentator skriver klokt också om vad som egentligen sker vid sammanträdena.

Låt mig först säga att min bild är inte att kommunfullmäktige inte fungerar. Snarare finns en stor glöd i kommunpolitiken i Umeå, det är många partier och ledamöter som driver frågor. Det är väldigt viktigt.

Tyvärr det som hänt framför allt det senaste året är att en del partier saboterar kommunfullmäktiges arbetsformer för att gynna sig själva. Eller det tror man åtminstone.

Fakta är följande. Ett antal partier har helt sonika ”kidnappat” all talartid i kommunfullmäktige för interpellationer och enkla frågor vilket gör att beslutsärenden kommer i skymundan. Det här görs dels genom att det skrivs en mängd interpellationer och enkla frågor och genom att sända upp många ur sin partigrupp i talarstolen i varje debatt.

Följden blir att andra partiers enkla frågor och interpellationer blir liggande och granskning av styret i kommunen uteblir. Det här har bland annat Moderaterna och Anders Ågren uppmärksammat korrekt. Formellt görs inget fel i att det är allt mer frågor och interpellationer men demokrati är mer än bara formella spelregler. Det är också ett förhållningssätt.

Vissa partier anser helt enkelt att man påverkar opinionen genom att skriva interpellationer om allt mellan himmel och jord. Riktigt kul är det uppenbarligen att skriva enkla frågor, för de kan lämnas in bara någon dag innan sammanträde(mot 11 för interpellationer).

På så sätt får man stå och proklamera ut sin politik utan att avbrytas för att sedan avsluta resonemanget i en fråga till en ansvarig politiker. Och om presidiet försöker diskutera att en enkel fråga inte behöver föregås av två sidor text som ska läsas, så blir man irriterade.

Man kan ju som princip tycka att kommunfullmäktige borde handla om beslut men det tar detta agerande alltså effektivt död på. Därigenom med sitt högljudda sluggande i stort och smått så dödar de partier som gör så här också en intresset hos alla nya ledamöter.

Har man inte förmågan att formulera egna politiska uppfattningar om olika beslut på dagordningen så kan man ju alltid få kommunfullmäktige att vilja diskutera det man själv tycker är intressant tycks vissa ledamöter resonera.

Men vet ni vad? Ingenting blir gjort för att ledamöterna står och bollar oförskämdheter utanför ämnet en hel dag. Eller för den delen hellre diskuterar mindre väsentliga frågor när det finns beslut att fatta. Sånt där kan låtsas-förtroendevalda få hålla på med. Politik är något helt annat och på riktigt.

Sen finns det också parter som gärna vill ge andra gliringar som medveten taktik. Det här händer titt som tätt. Från (s) sida brukar vi försöka undvika pajkastningen utan fokusera på sakfrågorna. Tyvärr vad hjälper det när partier inte kan hantera förtroendet från folket och sluggar hejvilt mot varandra. Till vilken nytta kan man dock undra.

Debatten om kommunfullmäktige har tagit extra fart sedan föräldrarna till gruppledaren för Feministiskt initiativ suttit på läktaren och tycker mötesdisciplinen är dålig.

Nu fungerar det ju som så att kommunfullmäktige har högtalare såväl i grupprum som toaletterna så att ledamöter lämnar detta interpellationskaos en stund ska nog mer tolkas som less på missbrukandet av kommunfullmäktige än dålig respekt. Jag konstaterar för övrigt att flera av de mest kritiska ledamöterna ur olika partier mot arbetsformerna ofta själva befinner sig utanför salen.

Sen är det dock inte så lätt som Brodin skriver att ändra arbetsformer i konsensus när hälften av partierna obstruerar. Snart får väl en majoritet av partierna gå samman och rösta fram nya arbetsformer för att få slut på detta, men det är inte mitt bord.

Ett annat alternativ är att (s) slutar ta ansvar för debattklimatet när dessa partier struntar i det. Vi får väl också börja skicka upp alla sina ledamöter i varje fråga. Självklart skulle ju kommunfullmäktige förlängas med cirka 12 timmar per möte men det kanske skulle kunna framtvinga lite reflektion om hur skattebetalarnas pengar används.

Andreas Lundgren(s)