Till försvar för judiska föreningen

Som media berättat så tvingas judiska föreningen tvingats lämna sin lokal då man inte upplever sig trygga där. Det här har väckt avsky och det är bra med en bred markering från de politiska partierna mot detta. De senaste åren har vi också börjat se gemensamma manifestationer mot novemberpogromerna 1938 i Umeå mellan samtliga partier i kommunfullmäktige och Judiska föreningen. När jag talade på en av manifestationerna här om året så sa jag ordagrant att vi står med er.

Att nu hitta en ny lokal för den judiska församlingen blir naturligtvis viktigt så religionsfriheten inte kränks i vår stad. Men det finns mer vi kan göra.

En viktig del är hur synen på judar porträtteras. Idag är det ofta stereotypt som offer i förintelsen eller i samband med rapportering av Israels politik på Västbanken. Historiskt som den girige bankiren. Det här leder till att judarna får fortsätta lida av stigma och blir måltavlor.

När det gäller förintelsen så bör det exempelvis vara skolornas uppgift att även lyfta fram det judiska motståndet mot nazism och fascism 1933-1945. Under kriget gjorde judar över hela Europa viktiga insatser i motståndsrörelser och i kamp mot förintelsen. Under en av mina resor till Auschwitz-Birkenau, träffade jag museums grundare Kazimierz Smolen(fånge 1327) som berättade om små och stora handlingar för att trotsa nazismen. Läser man i skolan om Auschwitz så måste lärarna också kunna berätta om sonderkommandot som 1944 sprängde krematorium 4.

Det handlar om att fördjupa bilden av judar, som inte bara offer utan som de som också stod upp. Jag har sagt det att varje gång en nazistisk organisation gör attacker mot den judiska församlingen i Umeå så kommer jag att dela fakta om judiskt motstånd under kriget. Desto mer attacker desto mer berättelser om judiska personer i sociala medier. Genom bildning bemöter vi intolerans och fientlighet.

Sen handlar det också om att värna vår demokrati. Att det politiska samtalet är hyfsat och vi står fast vid demokratiska ideal. När Nordfront marscherade in i Umeå för ett par år sedan så gjorde umeborna motstånd. Samtliga partier i kommunfullmäktige gick samman med allmänheten i en sällan skådad motdemonstration. Att vi kan uppbringa sådan enighet berodde på att alla ansåg att demokratins ideal om folkstyre, alla människors lika värde och rättigheter är värda att försvara. Det är absolut centralt att oavsett hur olika vi tycker så har vi vissa kärnvärden vi kan samlas på.

När demokratin dras i smutsen, ord som ”odemokratisk” används om politiska motståndare för att vinna politiska poänger så leder det till att allt blir en sörja. Om inte vi själva står upp och vårdar vår demokrati, vad är då kittet som ska hålla oss samman den dagen demokratins fiender utmanar på allvar? Vårda det politiska samtalet och låt inte demokratins fiender få gömma sig i politikerförakt och nedvärderande av demokratins institutioner.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden