Civilsamhället är nyckeln

Framtidens socialtjänst måste i större grad än tidigare vända sig mot civilsamhället. Det är min fasta övertygelse efter snart tre år som ordförande i Individ- och familjenämnden. Socialtjänsten kan få ut mer av skattepengarna om vi blir bättre på att teckna fler överenskommelser och är mer aktiva i att spåra social problematik.

Och nej, jag talar inte om att välfärdens ansvar ska överskjutas från det offentliga. För det ska vi inte. Däremot komma åt mervärden vi inte kan skapa på egen hand som offentlig verksamhet.

Det här kan tyckas som ett paradoxalt uttalande samtidigt som vi haft den uppmärksammande hemtagningen av ungdomar från KFUM:s HVB-boende Fenix för någon månad sedan. Men här gäller det att skilja på dels hur upphandlingar är skrivna och sen det föreningsstöd vi ger till föreningar och organisationer och övergripande strategi.

Nämnden ger idag föreningsbidrag till funktionshinderrörelsen och till föreningar med ett socialt ansvar. Från nämnden har vi inte dragit ned på föreningsbidragen trots tuffa besparingar. De här är viktiga bidrag som bidrar till att föreningarna absorberar social problematik och lyfter in människor i ett sammanhang. Till det har vi dessutom ett antal strategiska överenskommelser med organisationer som Kvinnojouren och Öppen gemenskap.

Men vi har under mandatperioden också ingått överenskommelser med flera andra föreningar för att nå mervärden kommunen inte kan nå själv.

Exempelvis:

• Vi har ingått ett samarbete med föräldraföreningen mot narkotika. Vi stöttar deras lägerverksamhet för anhöriga till unga i missbruk mot att de kopplar på självhjälpsgrupper för de anhöriga som håller över tid efter lägren. Med en sådan överenskommelse får kommunen ut mer än om vi hade anställt personal. Vi kommer också i kontakt med ett helt annat nätverk för att nå anhöriga och stötta över tid.
• Vi har ingått en överenskommelse med RFSL om rekrytering av familjehem. Genom detta hoppas vi de kan rekrytera fler samkönade par att söka att bli familjehem. Samtidigt som de hjälper oss utbilda vår personal i HBTQ-kompetens. Tillsammans ger vi varandra möjligheter att bryta normen om familjehem som något för enbart heterosexuella par.

Det här är exempel på kloka och riktiga överenskommelser som borde bli många fler för att skapa ett starkare nät för den sociala tryggheten i Umeå. Det finns många fler exempel.

Nu är det naturligtvis inte så att vi inte gjort detta tidigare. Men vi kan utveckla det mycket mer. Det spännande är att varje sådan här överenskommelse öppnar en helt ny verktygslåda med möjligheter man inte alltid kan se i början. Det är otroligt fascinerande.

Jag är helt övertygad om att föreningarna inom funktionshinderssidan och den sociala sektorn mår bäst av att få generella bidrag och inte riktade. Föreningarna inom Individ- och familjenämndens verksamhetsområde har i sig självt ett egenvärde och ska inte känna sig jagade i onödan på att uppnå kommunala mål eller krav på aktiviteter. De behöver långvariga förutsättningar som ger en trygghet i att utveckla verksamheten och att den kan pendla över tid.

Men det räcker inte i sig.

Det vi kan göra inom Individ- och familjenämnden är att utöver den generella grundplåten, som inte bör minskas, avsätta en fast summa varje år till ”sociala projekt” mellan kommun och föreningsliv, eller mellan flera olika föreningar, för att möta framväxt av social problematik i Umeå. Detta ska kunna initieras på ett systematiserat sätt både från kommunens sida, där man eftersöker samverkan med föreningar, men även från föreningslivet själva.

Nu brukar alltid någon ropa efter Ideellt-offentligt partnerskap eller IOP(ni vet det där alla ropar efter men ingen kan förklara vaden den stora och bättre skillnaden är mot en vanlig överenskommelse). Men man behöver inte krångla till allt så förbaskat, det viktiga är att vii har en systematisk modell över tid för att nå ny social problematik.

Effekten av ett sådant upplägg skulle stärka Umeå kommun och är den riktning nämnden bör gå i.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden