Sexköpslagen 2.0

I går besökte polisen och författaren Simon Häggström Umeå. Häggström har skrivit två böcker om sitt arbete i stockholmspolisens prostitutionsgrupp. Hans böcker beskriver hur prostitutionen och människohandeln ser ut i Sverige idag.

Jag hade förmånen att först lyssna på Simons föreläsning och sedan diskutera med honom över en lunch. Jag berättade om vad vi nu försöker göra i Umeå och frågade upp vad som bör vara nästa steg.

Det är helt klart så att sexköpslagen haft en dämpande effekt. Problemet, som jag lyfte i en debattartikel med s-kvinnors ordförande i Umeå häromdagen, är att lagstiftningen inte hängt med sedan lagen infördes 1999. För polisen som har mycket att göra, är detta ett bötesbrott och det ska vägas mot andra brott som ska bekämpas som har högre straffskala.

50 dagsböter är huvudstraffet för dem som döms för sexköp, vilket är för lågt för att ge brottet prioritet. Bötesbeloppen skulle behöva vara betydligt mer kännbara då sexköp är ett brott som möjliggör människohandel. Höga bötesbelopp skulle mest troligt minska efterfrågan.

Men inte nog med det. Faktum är att sexköp kan ge fängelse i 12 månader men ingen döms till fängelse i Sverige idag. Polisen kan dock se sexköpare som återkommer i bötesföreläggande efter bötesföreläggande utan att samhället reagerar något ytterligare. Rättsväsendet skriver bara ut nya böter.

Den signalen och slapphäntheten är mycket farlig särskilt när vi ser att allt fler unga köper sex. Samhället måste ta ansvar för ungas attityder mot sexköp och markera tydligt att man ser allvarligt på detta. Efter ett visst antal böter måste fängelsestraff träda in.

Sexköpslagen har tjänat Sverige väl och hållit borta organiserad brottslighet. Frågan är nu bara vilka politiska partier som är beredda att se över påföljderna och uppgradera den till 2.0

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden