Umeå-meme passerar gränsen

Satir är en fantastiskt form för att kommunicera politik. I Umeå kommun har Facebooksidan Umeå, meme-huvudstad 2018 blivit populär. Förutom sin uppmärksammade satir så har man faktiskt bidragit till intresset för kommunpolitik ökat. Det är bra. Sen att sidan har som uppenbart syfte i mina ögon att kritisera och ondgöra sig över kommunens politiska ledning i tid och otid är en annan sak.

De senaste dagarna har dock sidan Umeå meme-huvudstad passerat en gräns. I ett försök att göra sig rolig, så har man klippt ut delar av en statusuppdatering jag gjort om märkliga händelser på min facebook. Jag förklarade i en statusuppdatering att det inte är särskilt roligt att upptäcka att jag gillat en sida på facebook jag vanligtvis inte gör(och nej det var inte Umeå meme). Jag förklarade också att de tidigare intrången i Facebook är polisanmälda och att man måste titta på vad detta fall beror på. Underförstått en felklickning från min sida eller intrång och medvetet sabotage.

Bakgrunden är att sedan april så har jag och min familj utsatts för trakasserier och skadegörelse. Personer ringer upp och förklarar att man har koll på oss, man ringer mängder av obehagliga samtal till min flickvän och min facebook-användare har varit utsatt för intrång. En favorit har varit att läsa ur Facebook-konversationer till min flickvän för att påvisa vilket svin jag är. Att skicka brev med innehåll från messenger har förekommit. Att göra hembesök hos oss i vårt hem en annan, särskilt effektivt naturligtvis när det är barn inblandade.

Att intrång i facebook-användaren är polisanmält och utredning pågår, skriver jag i den aktuella statusuppdateringen. Umeå meme-huvudstad väljer dock att klippa bort den delen ur mitt facebook-inlägg, uppenbarligen blev det inte lika festligt när man fick en bakgrund av att det pågått intrång som är polisanmälda.

Så läggs då grunden för att man kan lägga upp ett inlägg och skratta åt den lokala politikern. Notera att det man väljer ut handlar inte om politik och satir över politiska beslut, det man egentligen skrattar åt är att en lokalt förtroendevald uppmärksammar sin omvärld för att intrång pågått och att detta kan vara ett i raden.

Här menar jag att satiren passerat gränsen. Lika lite som vi skrattar åt andra brott så borde trakasserier mot förtroendevalda vara något att skratta åt. Särskilt inte då trakasserierna mot mig och min familj inte kunnat vara okänd för någon som följer med i Umeås lokalpolitik.

Det är också intressant att reflektera över vilka som skrattar åt detta. Vilka är det som finner detta roligt då?

Ja där finns lokaljournalisten, som på dagarna ägnar sig åt noggrann källkritik för att på kvällen uppenbarligen sätta sig framför datorn och skratta gott åt hur en socialdemokratisk politiker uttrycker sig. En person som brukar be mig om att hitta tid, tycker i nästa stund att det är okej att skratta åt potentiella trakasserier vi är utsatta för.

Där finns också diverse lokala aktivister och partipolitiskt aktiva personer som ofta påtalar vikten av källkritik i det politiska samtalet men sen skrattar gott när det passar. Utan en tanke på bakgrunden till varför inlägget skrevs, utan ingången är att den lokala politikern är dum i huvudet. Klumpig. Värd att hånas.

Skulle man fråga dessa personer om de tar lätt på trakasserier så skulle de nog samtliga hävda att man inte förstått sammanhanget och gjort den kopplingen till trakasserierna vi polisanmält.

Och så är det naturligtvis. Jag tror ärligt talat gott om de flesta människor.

Men när träder självkritiken in och när granskar man egentligen vad man skrattar åt? Vi kan konstatera att i det här fallet så ansåg 224 personer till ikväll att detta är okej. Där finns tummen upp, skrattande smileys och även de som hjärtemärkt inlägget. Vad är det för hjärtligt med detta frågar jag mig själv.

Och vilken förklaring har Umeå meme-huvudstad för att ha spätt på dessa trakasserier med sin medvetna vinkling. Ska man säga att man inte visste? att man ändå såg detta som okej? Visst kan man det, man har ju ingen skyldighet mot någon. Och vem skadade detta egentligen?

Ja vem skadar sånt här egentligen. En av de vanligaste argumenten jag hör när det gäller påhopp mot förtroendevalda är just detta att de får skylla sig själva. Ja det kan man ju försvara sig med när det passar. Satiren är i detta ett mycket mäktigt vapen även när det går över gränsen. Den som reagerar över osmakligheter kan man ju förlöjliga och skratta bort. Haha fattar inte sossen humor!

Men då ska man komma ihåg att det inte är jag som drabbas värst av detta. En 9-åring och anhöriga som aldrig valt att bli förtroendevalda i stadens kommunledning är de som drabbas mest. De har inte bett om att bli utsatta för trakasserier. Ändå är det dem som drabbas. Men hey, det var väl bara på skoj, eller hur?

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden