Indexuppräkning av bidrag till kvinnojourerna

Av , , Bli först att kommentera 4

Under 2017 så drev Socialdemokraterna i Individ- och familjenämnden igenom att kvinno- och tjejjouren i Umeås årliga bidrag ska indexuppräknas. Vi har besökt och lyssnat på Kvinnojouren och deras problem att planera verksamheten då det treåriga bidraget annars urholkas varje år.

Konkret i samband med fördelningen av föreningsstöd till sociala föreningar avsatte nu nämnden medel till indexuppräkningar för löner för 2018 och 2019. Vi kommer också inom de närmsta månaderna att även reglera Öppen gemenskaps kvinnojour som har anställd personal för att skapa en rättvis behandling.

Det här är en av många åtgärder vi nu gör som har bäring på arbetet mot våld. Vi stärker motkrafterna och rustar för framtiden.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

 

 

Rensa upp i rövarbranschen

Av , , 1 kommentar 10

Igår fick statsråd Åsa Regner på sitt bord en promemoria om fusket inom personlig assistans. Det är en minst sagt upprörande läsning som utredaren från socialdepartementet lämnat över runt en bransch där fuskare och den som vill sko sig täljer guld. Ända fram till tillståndsprövningen infördes 2011 är det inte heller felaktigt att jämföra detta med en rena rama vilda västern.

Här ser vi verkligen hur det borgerliga nyliberala värderingarna haft fullt genomslag genom en privatisering av välfärd som har kostat skattebetalarna enorma summor.

Man ska ha klart för sig att det inte längre är små aktörer som dominerar assistansmarknaden. Utan precis som när de borgerliga partierna införde det fria skolvalet så styrs marknaden idag av ett fåtal stora företag. Vinsterna inom assistansen visar utredningen görs på personalkostnaderna, där man kringgår kollektivavtal och lägger sig på anställningar med låga löner.

Promemorian konstaterar också att kommunerna saknar täckning för sina kostnader då man försöker ha en schysst personalpolitik och betala löner efter kollektivavtal och heltidsanställningar. Som jag skrivit tidigare blir slagen mot schablonersättningarna förvisso att rövarföretagen får minskade vinster, men kommunen och brukarkooperativen som försöker sköta sig får ta smällen.

Så alla nu förstår vad detta handlar om, lönedumpning och otrygga villkor för personalen är det som betalar vinsterna vi ser inom assistansen. Och det är en statlig promemoria som säger detta.

Skattebetalarna finansierar alltså helt öppet den värsta formen av lönedumpning samtidigt som den laglydige assistansberättiganden jagas för sekunder. Det är otroligt upprörande. Och samtidigt gör de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna allt man kan för att stoppa kollektivavtalsenliga löner i riksdagen.

Vid sidan av detta fortgår fuskandet inom personlig assistans där försäkringskassan saknar befogenheter att kontrollera visar utredaren. Det kan låta märkligt, men paradoxen är att samtidigt som den enskilde ska kontrolleras in på sekunden för att stoppa kostnadsutvecklingen så saknar försäkringskassan all möjlighet att stoppa själva fuskandet.

Här ser vi hur oseriös arbetskraftsinvandring för att kringå asylprocessen och människohandel genom anhöriginvandring av personer med assistansbehov är en viktig förklaring till att pengarna inte går till assistans utan till fusk. Vi talar om enorma summor.

Förtroendet för välfärdssystemen bygger på att vi vet att för den skatt vi betalar gemensamt så går också pengarna till välfärd. För att skatteviljan ska bestå så måste fusk av trygghetssystemen stävjas. Inte minst är det kännbart inom assistansmarknaden, där fusk kan få kännbara effekter på kommunernas ekonomi och leda till besparingar i andra delen av socialtjänsten.

Nu hoppas jag alla seriösa assistansanordnare och kommunerna gör gemensam sak mot fuskandet inom assistansen. Den här branschen behöver rensas upp så att resurserna till vinsterna och fusket istället går till personal och assistansberättigade.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

Supa och skattebetalarna pröjsar

Av , , Bli först att kommentera 12

Att dricka alkohol på skattebetalarnas bekostnad kan vi vara utan i Umeå kommun. Socialdemokraterna styr nu upp regelverket för förtroendevalda och anställda så all representation ska vara alkoholfri, såväl den interna som vid besök från andra kommuner och landsting. Kommunen ska vara ett föredöme med hög moral i de här frågorna.

Jag vet att detta är en omstridd fråga i vissa politiska läger men nu fastslår vi en gräns. Vill man dricka alkohol så får man betala det själv och därmed punkt. I fortsättningen får alkohol enbart förekomma vid extern representation där kommunen är värd för internationella gäster eller särskilda nationella gäster. Men det är enda undantaget. Åker man iväg själv så gäller alkoholfri representation.

Man kan fråga sig om inte kommunen haft dessa regler tidigare och visst är det så att redan då rådde stor restriktivitet. Men det är väldigt bra att Hans Lindberg(s) är tydlig som kommunstyrelsens ordförande och skärper skrivningarna. Förutom lokaler med särskilt serveringstillstånd så får inte heller drickande förekomma i kommunens lokaler.

Man ska slutligen komma ihåg att Umeå kommun har liksom andra arbetsgivare medarbetare med sårbarhet inför alkohol. Nog kan kommunen föregå med gott exempel och visa att vi är en alkohol- och drogfri arbetsplats. Och handen på hjärtat, vill du dricka alkohol så kan du gott betala det själv och inte skicka notan till skattebetalarna.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

 

 

Vad väljer ni bort?

Av , , Bli först att kommentera 11

En enkel fråga. Vad väljer ni bort?

Så enkelt, men ändå så svårt.

Ola Nordebo ställer i sin senaste krönika upp sina förhoppningar på valåret 2018. Det handlar om en önskan att väljarna ska rösta på den som vill något, bort från teknikaliteter och få diskutera de stora dragen. I tröttsamheten över de snabba kastens politik uppmanas partierna att ta ansvar för framtidsdebatten och exempel ges över viktiga politiska områden.

Och det är lätt att hålla med. Ja tänk om vi kunde ha en politisk debatt i samhället som handlade om prioriteringar och vägval, istället för överbudspolitik och kampanjtaktiserande. Problemet är bara att det politiska samtalet som det ser ut idag, gynnar den som ger snabba smarta svar och missgynnar den som erkänner att det är komplext.

Här någonstans krockar den idealiserade liberala synen på hur demokratin borde fungera med en verklighet som är rådande. I potten? Svåra vägval som aldrig får framträda och politiker som väljs för att man hade snabba snarare än rätta svar.

Vi vet av medieforskningen att media i de senaste valen konsekvent gynnat olika sidor. 2006 och 2010 gynnades alliansen kraftigt av positiv medierapportering. 2014 missgynnades Moderaterna och kom aldrig ur den bilden. Man kan tycka vad man vill om det, men i de senaste tre valen har den media gynnat varje gång vunnit valet. Jag tror inte det är en slump, den som har media på sin sida har en stor fördel.

Media och rättsstaten är två viktiga aktörer för att skapa den demokratiska arena där gladiatorer från olika intressen och idériktningar möts och gör upp. Media bevakar vad som händer och ska förmedla till medborgarna vad som händer. Frågan är dock om media någon gång reflekterar över sin egen roll att skapa en demokratisk arena? Jag skulle säga att jag tvivlar ibland starkt på detta, snarare är man oftast mer intresserad av att reflektera över hur man förmedlat nyheter.

Är det då sensationsjournalistiken som vi ska se upp för? Jag skulle vilja säga att det är inte där problemet ligger. Problemet är snarare att media som inte ser sin roll som skapare av den demokratiska arenan, och blir en bärare av sensationspolitik.

Denna trend är extremt tydlig på lokal nivå. I takt med att media minskat sin bevakning av lokalpolitiken har det skapats utrymme för de politiker som vill skapa rubriker i tidningarna genom pressmeddelanden och utspel. Det är egentligen inte så konstigt. Journalisterna hinner inte granska och det är enkelt att ta in utspel. Granskningen får utebli utan löses genom att någon annan politiker får kommentera nyss sagda pressmeddelande och så får det vara bra med det.

Ja bra med det, kan man ju tycka. Men effekten på det politiska samtalet är förödande. Dagordningen sätts av den som skriker högst och inte den som per automatik tänkt mest. Journalisten å sin sida kan alltid säga att man uppfyllde alla objektiva krav på artikeln, alla kom till tals. Att sedan agendan sattes av ett pressmeddelande är ju en annan sak och något läsaren aldrig får veta.

När vi nu går ut i detta valår så är min förhoppning något mer än att tänka på hyfs i samtalet och då tänker jag lokalt på vår egen kommun. Det är att media börjar tänka på sin roll och vilken arena man skapar. Valet är fritt, vill vi ha politikerna som kastar paj så vi får sitta där med popcorn och titta på, eller vill vi ha ett politiskt samtal som betyder något? Då behöver media förstå att man inte enbart är förmedlare av referaten från fotbollsmatchen i arenan utan den som genom sitt uppträdande också upprätthåller reglerna på planen.

Egentligen behöver det inte vara så komplicerat.. En enkel fråga med uppföljning räcker bra för att påbörja saneringen nästa gång någon politiker hör av sig med sina fantastiska planer. En undran som ställs alldeles för sällan. Och den frågan är – Vad väljer ni bort?

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

45 sover på gatan i Umeå?

Av , , Bli först att kommentera 7

Västerbottens kuriren skriver idag 2/1-2018 om socialstyrelsens stora kartläggning runt hemlöshet i landets kommuner. Man kan utifrån artikeln få bilden att 45 personer sover utomhus i Umeå, men riktigt så är det inte.

I kategori 1 som den kallas i socialstyrelsens undersökning, dvs personer som befinner sig i kategorin akut hemlöshet, finner vi inte bara de som sover i offentliga utrymmen utan även de som saknar bostad och bor på hotell, vandrarhem, korttidsboenden, olika typer av akutboenden, härbärgen. Här befinner sig alltså många som får akut stöd av socialtjänsten runt om i landet med tillfälliga boendelösningar. Notera att utsatta EU-medborgare och LVU-placerade ungdomar ingår inte i kartläggningen.

Socialstyrelsen räknar med att av dessa 5900 personer runt om i Sverige som befinner sig i ”kategori 1 akut hemlöshet”. Av dessa är det 11%(där männen är överrepresenterade) som sover på gatan eller utomhus. Det betyder att totalt i Sverige bor cirka 600 personer som ”uteliggare”, en term jag inte anser man bör använda men för att förklara vad vi talar om. Statistiken är inte överförbar till Umeå då vi inte säkert kan säga hur stor del av de med akut hemlöshet som sover utomhus men det är då inte 45 stycken då det är totalen och vi har många tillfälliga boenden vi betalar för via socialtjänsten som ingår i denna kategori.

Att den akuta hemlösheten ökat med 20 personer från 25 till 45 sedan 2011 är nog ingen förvånande siffra med tanke på den hårdnande bostadsmarknaden här. Det krävs många år i kö för att få del av AB Bostadens lägenheter och långt ifrån alla har råd att köpa en bostadsrätt. Precis som Västerbottens kurirens artikel belyser så ser vi hur fler grupper riskerar att hamna i akut hemlöshet. Kanske göra partnern slut eller man tvingas flytta från sin lägenhet. Det är inte ovanligt att socialtjänsten tvingas placera barnfamiljer i tillfälliga lösningar som vandrarhem i väntan på att man får in en fot på bostadsmarknaden.

För Umeås del om man räknar in all form av hemlöshet i kartläggningen såsom att man bor hos en familjemedlem, hos vänner på soffan, bor i sociala kontrakt via socialtjänsten dvs saknar ett eget boendekontrakt men inte per automatik akut hemlös så har vi 388 personer i Umeå kommun i den situationen. Det är en ökning med 18 personer från tidigare kartläggning 2011. Men samtidigt ökade befolkningen i Umeå med 7000 personer så utslaget i relation till befolkningsmängd så minskar faktiskt antalet hemlösa av totalen befolkning i Umeå kommun.

Det är i sig anmärkningsvärt men beror naturligtvis på att kommunen prioriterar bostadsbyggande och under lång tid har lyckats bygga mycket för grupper som står långt från bostadsmarknaden. Av dessa 388 personer befinner sig mer parten, över 200 personer i kategori 3 där sociala kontrakt ingår. Att vi har en hög siffra där är ett bevis på att Umeå varit duktiga på att se till att även utsatta människor i vår kommun ska ha någonstans att bo.

Men även om Umeå gör mycket bra så kan vi inte tolerera att vi har människor som inte har tak över huvudet. Det är oacceptabelt och måste prioriteras.

Inom Individ- och familjenämnden tar vi nu fram ett kommunövergripande program mot hemlöshet. Det här programmet kommer att ha mycket fokus på samverkan inom kommunens olika verksamheter samt skapa en tydlighet mot privata fastighetsägare så kommunen upplevs som en bra samarbetspartner. Samtidigt har vi börjat bygga upp fler tillfälliga lösningar för att fånga upp människor, som vårt samarbete med Öppen gemenskap runt ett akutboende med 8 platser. En av de mest positiva delarna under mandatperioden är också att vi från socialdemokraternas sida sett till att öka antalet lägenheter till socialtjänsten från AB Bostaden. Detta har inneburit att inte minst kvinnofridsmottagningen de senaste åren haft tillgång till fler lägenheter.

Vill vi få bort den akuta hemlösheten i Umeå är det egentligen två saker som behövs. Att fortsätta hålla upp bostadsbyggande av hyreslägenheter samt se till att en betydande del av såväl äldre bestånd som nyproduktion kommer sociala behov till del.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

Arkiv
RSS Nytt från vk.se