Avicii – ursäkta men vi måste faktiskt inte prata om det. Däremot börja göra något åt detta.
Tim Bergling, Avicii, är död. Det visade sig vara självmord.
Knappt har dödsorsaken avslöjats så börjar nyhetsflödena fyllas med annat. Det var inget rånmord och ingen olycka. Det var ett självmord. Jaha, livet går vidare.
Det är rent plågsamt att konfronteras med hur vi hanterar självmord i vårt samhälle. Ponera att det varit ett rånmord som skett istället. Avicii rånmördad på hotell. Media hade följt varenda steg i utredningen och svenska folket hade suttit klistrade vid tv-apparaterna och vela vetat vad som hänt.
Men nu var det ”bara” självmord. Så nu går vi vidare. Och familjen måste ju få sörja i fred.
Det är en absurd inställning.
En av landets största artister, en världsartist, är borta från en dag till en annan och nu ska vi alla ”gå vidare”. Det är något som är väldigt fel här.
Vart finns upprördheten över att detta sker? Vart finns kraven på att vi får bukt med att över 1400 personer i vårt land tar sitt liv varje år. De slinker obemärkta in i dimman och vi låter dom göra det.
Olycksdrabbade vägsträckor byggs om och hastigheter sänks. Men det byggs inga mitträcken vid självmord. Faktum är att Folkhälsomyndigheten till och med har svårt att få in lagstadgade händelseanalyser över självmord för att se vad som hänt. I det kommunala Sverige brister uppföljning och samordning.
Som förtroendevald har jag kommit i kontakt med självmordsfrågan på olika sätt de senaste åren. Dels får jag ofta frågor från media som tvingar mig att ta reda på hur det ser ut inom skolan och andra områden. Dels så är det en närvarande fråga inom socialtjänsten. Och min bild är att vi behöver göra mer.
Jag försöker ta mitt ansvar genom att initiera att Umeå kommun ska ta fram en övergripande handlingsplan mot självmord. Och åtgärda de brister som finns.
Vi måste kunna säkerställa att i alla enskilda fall av självmord görs händelesanalyser, att utbildning av kommunens personal är samordnad, aggregerad statistik följs upp och att konstbyggnader byggs om med räcken och skydd där så behövs.
Ett flertal nämnder, däribland Individ- och familjenämnden och för- och grundskolenämnden har antagit utmaningen och arbetet pågår nu.
Utgångspunkten måste vara att när ett självmord inträffat så ska vi alla veta att vi har gjort precis allt det vi kunnat. Det ska inte finnas någon tvekan.
Kalla det Lex Tim. Eller varför inte Lex Malik. Listan är tyvärr oacceptabelt lång.
Andreas Lundgren(s)
Ordf Individ- och familjenämnden
Senaste kommentarerna