VK-debatten

Igår hölls den första valdebatten mellan gruppledarna i kommunfullmäktige. Västerbottens kuriren hade bjudit in till Club 100 och det blev en tillställning där moderatorerna försökte ge de tio partierna utrymme att utveckla sina tankar.

Därför hann inte alla partier med att diskutera alla frågor, vilket gjorde det hela lite spänstigare men kanske inte riktigt heltäckande.

Hans Lindberg(s) gjorde en stark insats i debatten. Svaren från Lindberg innehöll tydlighet om vad vi vill göra. Det finns en röd tråd och vi har lösningar och idéer om de utmaningar som finns.

Redan på frågan om vallöfte för nästa period så var det hela konkret och utan tvekan; vi ska finansiera heltiderna åt kvinnorna i omsorgen. Det är den kanske viktigaste jämställdhetsfrågan kommunen har att hantera.

Lindberg tryckte i debatten också mycket på vikten av att prioritera bostadsbyggande och att bygga en mångfald av upplåtelseformer.

Bostadspolitiken är helt klart en av Socialdemokraternas starkaste grenar. Att vi under mandatperioden gått från 500 färdigställda bostäder upp till 1300 ifjol och fortsätter planera för 2000 bostäder/år ger klara resultat. Inte ens den mest inbitna alliansföreträdaren kan förneka socialdemokraternas insats här.

Anders Ågren(m) lyckades också i debatten att visa på sitt partis politik. Han vill sänka kommunalskatten som han ser som ett stort hot mot kommunens utveckling. Brottsligheten vill man få se krafttag runt.

Ågrens problem är att han saknar svar på de utmaningar (m) målar upp. Man har inget svar på hur välfärden ska kunna finansieras.

Det rimmar dåligt att kräva sänkt skatt, samtidigt som Sveriges kommuner och landsting(SKL) talar om att skatteuttaget måste dramatiskt öka ute i kommunerna för att klara välfärden. Menar (m) att vi verkligen ska tro mer på Ågren än SKL?

De åtgärder man föreslår kring brottslighet som hårdare straff är mycket kopplat till riksplanet och innehåller lite substans lokalt. Och det är klart att när man samtidigt lagt förslag att skära i Individ- och familjenämndens budget under mandatperioden så blir trovärdigheten låg i det förebyggande arbetet.

Här kunde Lindberg istället visa upp att brottsligheten måste bekämpas både genom minskade klyftor, förebyggande arbete, blandade upplåtelseformer och satsningar på rättsväsendet. Vi måste klara av att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

I det övriga debattfältet fortsatte Vänsterpartiet och Ulrika Edman att hamra in budskapet att (s) och (m) är överens om det mesta och därför ska man istället rösta på Vänsterpartiet.

Det kan möjligtvis fungera som slogan men faller platt när Ågren samtidigt säger han vill sänka skatten med över 220 miljoner och slakta välfärden. Hur lika är partierna då egentligen?

Inte alls naturligtvis. Sen kan man undra varför det är sådant problem att socialdemokraterna söker breda lösningar som (v) vill påskina. Snarare är det väl bra att politiken bygger långsiktiga lösningar, även med moderaterna eller för den delen vänsterpartiet, om det gynnar kommunnyttan?

För Feministiskt initiativ gjorde Minna Toivo sitt första framträdande. Hon stod för en frisk fläkt i debatten, men lider så klart av att inte suttit i kommunfullmäktige under mandatperioden. Det blir därför mycket principiella ställningstaganden och väldigt lite konkret.

Feministiskt initiativ har få resultat att visa upp efter fyra år i kommunfullmäktige. De konkreta jämställdhetsreformerna står Socialdemokraterna för. Det är (s) som driver heltidsfrågan, satsar på kamp mot människohandeln och det är (s) som nu ordnar ett kommunalt skyddat boende åt våldsutsatta. Det är inte Fi.

Kvällens stora förlorare var utan tvekan Sverigedemokraterna.

Nyvalde toppnamnet Marcus Bornemisza(sd) hade en bedrövlig debatt. I äldreomsorgsdebatten fick han passa över frågan till Liberalerna för att hinna läsa på från papper vad han skulle säga. Sedan kom han helt bort i replikskiftet.

Pinsamt var ordet.

Andreas Lundgren(s)
Ordf Individ- och familjenämnden