Vad ska bort?

Just nu pågår budgetdebatten i Umeå kommunfullmäktige.

Allianspartierna vill sänka skatten med 1 krona, och till att börja med 10 öre för 2019 dvs nära 30 miljoner.

Moderaterna & co hävdar att jämförbara kommuner har likvärdig kvalitet/effektivitet men lyckas ha lägre skatt. Så därför ska även Umeå kommun ha detta menar man.

Det här är ett vanligt bluffargument från högern.

För argumentet säger nämligen ingenting om vilken ambition man har med välfärden. För att veta om vi har dyrare kostnader för välfärden så måste man nämligen veta om ambitionen är högre än jämförbara kommuner.

Så är den det?

Ja tar vi mitt ansvarsområde så vet vi att för individ- och familjeomsorgen har 10,8% högre nettokostnader än rikssnittet för Sveriges kommuner.

Dessa utökade kostnader beror egentligen på två saker: dels har kommunen satsat på stöd till missbruksvård och vi har haft en förebyggande verksamhet för att stötta våldsutsatta kvinnor och bedriver fältarbete mot våra ungdomar.

Likadant ser det ut inom äldreomsorgen. Ja nettokostnaderna är högre mot riksgenomsnittet av kommuner men det har inte att göra med att Umeås äldreomsorg är slösaktig. Tvärtom. Istället handlar det om att fler äldre får hjälp jämfört med andra kommuner.

Så här kan man fortsätta verksamhet för verksamhet.

Frågan till allianspartierna blir därför vilka ambitionssänkningar man tänkt göra i välfärden?

Vi lyfter denna fråga gång på gång men får inget svar.

En sak vi kan vara helt säkra på är att det inte är de fattiga barnen som ska prioriteras i allianspartiernas Umeå. I det 22-sidiga budgetförslaget finns inte ett ord om kampen mot barnfattigdom. Inte ett.

Mot det står vår ambition att halvera barnfattigdomen.

Andreas Lundgren
Ordf, Individ- och familjenämnden