Facklig-politisk samverkan och vart min röst går i landstinget

Enterna i Isengård(sagan om de två tornen)

Nu är vi i slutet av valspurten. Det är 11 dagar kvar och just nu är det måndag hela veckan. Kliva upp tidigt, förberedda dagen, politiska möten,till valstugan, knacka dörr, dela områdestidning, repeat.

Så varför man gör detta dag ut och dag in?

När jag engagerade mig i socialdemokratin för över 20 år sedan så hade jag förstått att facket var grejen. Dessa starka kolosser till organisationer bar folkets väl på sina axlar, och mullrade när det inte gick rätt till. Lite som de där uråldriga träden enterna från sagan om de två tornen.

Jag blev så småningom fackligt aktiv inom Kommunal och fortsatte att kombinera det med politiken. Tillsammans med andra fackliga så började vi förstärka det fackliga inflytandet inom socialdemokraterna i Umeå. Vi förde noga statistik över representation och började samverka runt politiska krav. Det flyttade fram de fackliga positionerna.

Det här sättet att arbeta, att nyttja erfarenheter från fackens medlemmar och kanalisera dem – det är facklig-politisk samverkan på riktigt. Och idag är vi i stort behov av personer som klarar av att föra personalens frågor på golvet rakt in i styrelserummen och se till att förbättringar kommer på plats. Det omfattar så klart inte bara LO utan även fackliga från tjänstemanna- och SACO-sidan, där vi har många nya ledamöter på gång.

Jaha kanske någon säger men det finns väl gott om förtroendevalda som driver sådana här frågor? Ja det gör det så klart, partiet har hur många bra kandidater som helst.

Men dina erfarenheter av att arbeta som byggnadsarbetare eller lokalvårdare spelar roll för din förförståelse. Och sen finns en annan aspekt. Det gör skillnad om det är du och dina fackliga kamrater som åstadkommer de här förändringarna gemensamt eller om det kommer levererat från ovan. Ska människor vara passiva mottagare av någons välvilja eller forma makten själv över sina liv?

Jag tänkte berätta för er om en person som är rätt haj på det här.

I valet till landstingsfullmäktige plats 7 återfinns Alejandro Caviedes. Han är Kommunal Umeås tidigare ordförande och arbetade i hemtjänsten.

Som ordförande för Kommunal Umeå var Alejandro en stark pådrivare för kommunalarbetarnas intressen. Omstridd? utan tvekan.

Nu handlar dock inte det här inlägget om hur vida Alejandro är en allmänt schysst person eller ej. Utan om att han har ett track-record från facklig-politiskt arbete som få kan matcha.

Det finns nämligen mängder av förbättringar Alejandro och fler med honom drivit igenom till förmån för LO-medlemmarnas väl. Sådant du aldrig hört talas om. Det gäller allt från personalövertagande vid ny bussentreprenad till bättre föräldraledighetsvillkor i Umeå kommun.

Socialdemokratin behöver den här typen av företrädare. Som tar frågorna från golvet, kan åstadkomma konkreta förbättringar och sedan återkopplar.

”We dont need Another hero” sjöng Tina Turner. Nä just det. Däremot behöver vi att du och dina kollegor från hemtjänsten och volvo tar plats i beslutande församlingar. Och gör just det jag beskrev.

Som vice ordförande för Umeå arbetarekommun så står jag bakom våra beslutade listor till de olika valen. Fullt ut. Det skulle därför inte falla mig in att uppmana någon att bryta den ordningen med en krysskampanj.

Däremot kommer jag lägga en röst på Alejandro Caviedes. Som en markering för att de värden jag beskriver är helt avgörande för socialdemokratin. Och för att ge kommunalarbetarna och fackföreningsrörelsen ett starkt stöd i politiken.

Rösta på socialdemokraterna den 9 september.