Skamlig hemlöshet

I morgon lördag 9/2 skriver Västerbottens kuriren om situationen för 70-talet potentiellt hemlösa ungdomar i Umeå från 1 juli 2018.

Det handlar om ensamkommande ungdomar som inte har en chans att komma ut på bostadsmarknaden då de saknar tillräcklig kötid. De har inte heller rätt till sociala kontrakt som andra grupper då de inte faller under särskilda svårigheter att hitta bostad.

Det som kvarstår är att kvarta hos någon kompis ett tag, annars rakt ut i hemlöshet som blir svår att bryta.

Tacka den statliga nivån för detta som mitt i hanteringen av flyktingströmmen från 2015 dels halverat ersättningarna till kommunerna och därefter sagt att ersättningen klipps vid 19,5 år istället för 21 år.

Så nu sitter jag här som ordförande i en socialnämnd och försöker lösa problem som ingen egentligen har ett ansvar för.

Väljer vi att strunta i detta så lägger vi grunden till social misär i Umeå och försöker vi göra något så är det en hårfin gräns att inte särskilt gynna vissa grupper.

Notera även att detta är långt ifrån den enda gruppen som hotas av hemlöshet i mottagningssystemet. Du har alla 18-åringar som skrivs upp i ålder, men även alla som går på nya gymnasielagen vilket ger rätt till inkomst men inte bostad.

Man kan bli aningen less på att utan ekonomiska förutsättningar eller minsta rådighet städa upp allvarliga sociala problem. Det är skamligt.

Andreas Lundgren(s)