Sista striden i Baghouz

Just nu pågår slutstriden i Baghouz kring Islamiska statens sista fäste i sydöstra Syrien. Ett antal IS-terrorister, många utländska medborgare, står för det sista motståndet.

Historien går sannerligen igen. Situationen påminner mycket om slutstriden i Berlin 1945 och nationalsocialismens fall. Även där var det framförallt utländska franska SS-soldater i Karl den store-divisionen som höll ut till slutet för Hitler. Men tredje riket föll och det kommer även kalifatet göra.

Det som däremot är högst besvärande är vad som ska hända när stridigheterna tagit slut. Inställningen i USA och bland EU:s medlemsstater tycks vara att IS-anhängarna får stanna på plats i Syrien. Även om det rör sig om medborgare från Europa och USA så ska det försvåras för dem att bete sig hem.

Problemet åläggs således de kurdiska trupper som besegrat IS att hantera detta. Förutom den högst omoraliska hållningen att kurderna ska lösa västvärldens problem så innebär det ju att problemen fortsätter. Vi kommer att ha radikaliserade grupperingar som rör sig utan någonstans att ta vägen på gränsen mellan Irak och Syrien.

Om vi återvänder den historiska erfarenheten så vet vi från nationalsocialismens fall 1945 vikten av att krigsförbrytelser prövas i domstol. Nurnbergrättegångarna innebar att världen för första gången gick samman för att pröva krigsförbrytelser i domstolsförhandlingar. Det var inte självklart, inte minst för Sovjetunionen som ville straffa nazisterna, men de västliga segrarmakterna stod på sig om objektiv domstolsprövning.

Det intressanta med Nurnberg var att upplägget säkerställde att inte enbart krigsförbrytelser prövades, utan också att dokumentationen över nazismens brott hamnade på pränt. Vi kan idag gå tillbaka och läsa om vad som hände vid Wanseekonferensen 1942. Och vi vet vad kommendant Höss berättade vid rättegången om Auschwitz.

Problemet var bara att detta gjordes i alldeles för liten skala. De flesta av lägervakterna i förintelselägren prövades aldrig. Och det är därför vi idag läser om 98-åringar som dras inför rätta, där tiden gått och vittnesmålen blivit färre. Det skulle naturligtvis ha gjorts direkt efter kriget.

Om vi ska lära oss något av historien är det alltså att ställa dessa IS-anhängare inför rätta. Det bör göras i en internationell tribunal så att dokumentationen över brotten mot mänskligheten görs samlat.

Det är bästa vaccinet för framtiden.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

4 kommentarer

  1. Olle

    Varför en internationell tribunal, varför alltid gå över ån efter vatten.???
    Det finns ju redan Internationella domstolen i Haag som har mandat att ta hand om krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. Ni verkar alltid att vilja ”uppfinna” hjulet igen? Behövs ingen särskild IS -domstol.Och finns inskrivet i Sveriges lag att man inte får kriga för för annans land eller organisation .

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Om Haag eller någon annan instans ska pröva detta är jag inte låst i. Det viktiga är att det inte ska innebära prövning på enbart ledare utan även de soldater som stridit för IS.

  2. Brorson

    Även om man kan dra en del lärdomar av situationen efter andra världskriget, finns det väsentliga skillnader. Tyskland var en av andra stater, även segrarmakterna, erkänd stat. Men det hade varit olämpligt att ställa krigsförbrytarna inför tyska domstolar för att dömas av domare, som kanske själva var delaktiga i krigsförbrytelserna. Och i vart fall själva hade dömt efter nazisternas lagar. En del tyska domare dömdes själva i Nurnberg för att ha dömt efter omänskliga lagar. Man ansåg att det fanns en högre rätt, som står över nationella lagar. Det var innan FN-deklarationen om mänskliga rättigheter skrevs.

    Det är en väsentlig skillnad att Kalifatet – till skillnad mot Tyskland (Jag talar nu om nationen Tyskland, inte om regimen) var en av andra stater erkänd statsbildning, medan Kalifatet är en av ingen annan stat erkänd illegal statsbildning, som har upprättats med våld på andra, erkända, staters territorier. När rättegångarna mot nazisterna uppenbarligen inte kunde anförtros det tyska rättsväsendet, är det ännu mer uppenbart att rättegångarna mot de jihadistiska krigsförbrytarna inte kan anförtros Kalifatets eget rättsväsen. Något sådant har sannerligen inte saknats i Kalifatet.

    Det är ju annars, tycker jag, en självklarhet, att brottslingar ska dömas i de länder, i vilket de har begått sina brott och av de ländernas rättsväsen, i detta fall Syrien och Irak. På svenska debattörer låter det som om de rena krigsförbrytelserna, som har riktats mot enskilda personer, är de enda brott de har begått. De har ju även begått synnerligen allvarliga brott, som i alla länder är belagda med lagens strängaste straff, mot den syriska och den irakiska staten. Båda internationellt erkända stater. Vad skulle vi säga om illegala immigranter skulle utropa en del av Sverige till en suverän stat?

    Mig veterligt finns inget kurdiskt självstyre i Syrien, men däremot i Irak. Vem som ansvarar för rättsskipningen i irakiska Kurdistan, känner jag inte till. Den irakiska staten eller det kurdiska självstyret?
    Men för rättsskipningen i Syrien ansvarar den syriska staten – om inte den uppgiften i detta speciella fall har övertagits av någon internationell domstol. Självklart kan man ha sina dubier om rättssäkerheten och straffverkställigheten (att den sker på ett acceptabelt sätt) i Syrien. Och kanske även vad gäller Irak, även om det är skillnader mellan Syrien och Irak vad gäller humanitära ambitioner fån regimernas sida. Men man kan i vart fall hysa starka tvivel om att det irakiska rättsväsendet mäktar med uppgiften. Och många tillfångatagna IS-krigare har ju dömts till döden i Irak, efter summariska rättegångar.

    Oavsett om de kommer att dömas av en nationell syrisk eller irakisk domstol eller av en internationell tribunal, bör svenska medborgare som misstänks för grova brott i Syrien och /eller Irak lämnas ut för att dömas av den domstolen. De ska inte ha förmånen att själva välja vilken domstol de ska dömas av. Åker man till ett annat land än sitt eget och begår sina brott i det landet, får man finna sig i att dömas efter det landets lagar och av det landets domstolar. Har vi inte nog med utländska brottslingar, som har valt att begå brott i Sverige, eftersom risken att åka fast är mindre och straffen är lindrigare i Sverige än i deras hemländer?

    • Andreas Lundgren (inläggsförfattare)

      Det man kan fundera över är ju det du skriver om att tyska domstolar ansågs olämpliga att döma nazisterna. Kan man verkligen utgå från att syriska domstolar kommer att kunna fungera rättvisande. Sedan är det inte enbart terrorhandlingar vi talar om här utan etnisk resning, folkmord och brott mot mänskligheten. Om brottet begåtts mot mänskligheten, så är det av vikt att en prövning också sker av världssamfundet.

Lämna ett svar till Andreas Lundgren Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Arkiv
RSS Nytt från vk.se