Från statligt håll intet nytt
Jag ansvarar för en organisation med personal och chefer som veritabelt håller på att arbeta ihjäl sig för att tillgodose stöd och omsorg till samhällets mest utsatta. Detta under en mördande ekonomisk press.
Vi har koll på vår ekonomi då nämnden måste klara en budget i balans enligt styrreglerna som lagstiftningen stipulerar.
Men som läget är så är detta helt orealistiskt. De stora övervältringarna av kostnader från Migrationsverk, Arbetsförmedling och Försäkringskassan gör detta uppdrag omöjligt. Umeås socialtjänst tillsammans med merparten av socialtjänsterna i landets kommuner BLÖDER för att staten inte tar sitt ansvar.
Myndighet efter myndighet drar sig tillbaka och lämnar socialtjänsterna ensamma att utan medel hantera sina lagstadgade uppgifter.
Detta har för länge sedan passerat anständighetens gräns. Det är ovärdigt ett svenskt välfärdssamhälle.
Jag vet att en stor anledning är att statens resurser gått till allianspartiernas skattesänkningar sedan 2006. 140 miljarder på 8 år. Nya skattesänkningar på 20 miljarder i M och KD budgeten med stöd av SD.
Det är naturligtvis rena dumheter från dessa partier, när verkligheten ser ut som den gör. Där krävs en tillnyktring av allianspartierna, verkligheten käkar skattesänkningar till frukost.
Men sen det krävs också en hårdare koll på vad myndigheter håller på med. Ta detta med försäkringskassans besparingar på funktionsnedsatta.
Den personliga assistansen slår olika i landet. För Umeå kommun innebar den ifjol att försäkringskassan betalade 18 mkr mindre i vår kommun medan Umeå kommun fick ökade kostnader till motsvarande summa för LSS.
Det kan vi inte prognostisera för. Utan förväntas hantera inom ram.
Jag har en allvarlig fråga till minister Hallengren och samtliga riksdagsledamöter:
hur kan staten tillåta att en myndighet som Försäkringskassan får hålla på så här?
Som av ett trollslag så är det ingen längre som har behov över 20 timmar grundläggande behov. Utan på något sätt tycks behoven lägga sig just där de fortfarande faller under kommunal finansiering.
Jag skulle kunna ta myndighet efter myndighet. Vart finns exempelvis kostnadstäckningen när arbetsmiljöverket kräver arbetskläder på 12 miljoner.
Det krävs ett kommunuppror mot de här kostnadsövervältringarna som staten ägnar sig åt. Tyvärr är kommunernas egna lobbyorganisation SKL inte särskilt bra på uppror. Miljardbelopp förs över på kommunerna och SKL sätter sin förhoppning till utredningar än att slå näven i bordet.
Så ser det ut.
– Hur ska utsatta barn få hjälp?
– Ska personal behöva arbeta trippeldelad tur?
Det är frågor jag sitter med idag.
Men från statligt håll hörs ingenting.
Det är bara tyst.
Senaste kommentarerna