Nu testas den nya organisationen

Just nu pågår ett stort arbete i Individ- och familjenämnden rörande den ekonomiska situationen. Varje dag hör personer av sig med synpunkter över de besparingar som väntar. I media slås olika förslag upp och jag får ägna tid till att svara på frågor från berörda och orolig personal.

Jag tycker det är bra att ni hör av er och delger era synpunkter. För socialtjänstens verksamhet berör oss alla. Däremot kan ni lita på att vi har koll över tjänstemannaförslagens innebörd.

Det kan vara svårt att greppa magnituden på det stålbad nämnden står inför. Utåt sett kan det låta som ytterligare besparingar i sociala verksamheter. Jag tror ärligt talat inte heller alla förtroendevalda ute i olika partier förstår detta. För detta är något helt annat.

2016 var nämnden i en liknande situation. Där kunde vi Socialdemokraterna säga nej till tjänstemannaförslag om att lägga ned förebyggande verksamhet genom att satsa allt på att bryta långvarig placeringar på HVB-hem och förtydliga öppenvårdens arbete. Det krävde is i magen men var utifrån mitt partis synpunkt rätt beslut då. Men nu ser det betydligt mer tajt ut.

Det är en oerhört svår situation som nämnden befinner sig i och som inte är självförvållad. Tvärtom, vi har järnkoll på vår ekonomi men ökade kostnader på grund av vad som händer runt om oss slår stenhårt mot Umeås socialtjänst och socialtjänsten över hela landet.

Det handlar framförallt om en statlig nivå som varken tar ansvar för att skjuta till medel till kommunerna(de har gått till skattesänkningar) och som samtidigt drar sig undan eller lämpar över kostnader. Vi ser det med Migrationsverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket.

Ta bara detta med arbetskläder som vi under 2018 fick veta att arbetsgivaren ska stå för. Det innebär 12-13 miljoner som ofinansierat ska betalas utan att nämnden får extra tillskott. Vi har fått nej till extra medel från kommunledningen och ska alltså klara detta inom befintliga kostnader. Ett oerhört svårt uppdrag då vi inte samtidigt vill eller kan säga upp personal då vi redan idag har svårt att få tag på folk.

Grunden för välfärdsekonomin måste vara att om staten ökar kommunernas åtaganden så måste det också följa med pengar för de åtaganden. Allting annat innebär bara nedskärningar i socialtjänst och skola.

Kommunledningen har 23 april instruerat Individ- och familjenämnden att ta fram en prissatt åtgärdslista som ska presenteras den 11 juni på besparingar för 50 miljoner som en del i sin lagstadgade uppsiktsplikt. Man vill att nämnden ska ha en lista med åtgärder för att arbeta in underskottet.

Vi kommer på tisdag presentera de åtgärder som tjänstemännen tagit fram och sedan ta politiska beslut den 19 juni. Fram till dess har jag ställt in så många andra åtaganden som möjligt och ägnar all tid åt budgetarbetet.

En reflektion som uppkommer i denna process är det gamla ordspråket ”i nöden testas vännen”. När kommunen övergav ”en förvaltning” och delade upp sig i flera förvaltningar så gjorde man det mot rekommendationer i olika utredningar. Men Vänsterpartiet och Moderaterna ingick en ohelig allians som drev en återgång till flera förvaltningar. När fler partier anslöt så accepterade Socialdemokraterna detta för att göra det bästa av situationen och hålla ihop politiken kring ett förslag alla kunde stå bakom så vi fick ett lugn i kommunen.

Jag var under den här tiden kritisk mot beslutet att lämna en förvaltning. Inte för att kritikerna inte hade rätt i att organisationen internt var otydlig kring mandat, för så var det. Utan av helt andra skäl. Dels för att jag var rädd att det skulle innebära mer kostnader än tidigare för överbyggnad och dels för att jag var rädd att vi skulle tappa processtänkandet över nämndsgränserna.

Nu är vi i en situation där en nämnd står inför besparingar som påverkar även andra. De åtgärder som vidtas inom Individ- och familjenämnden har direkt påverkan på andra nämnder, exempelvis skolans personal, så det gäller verkligen att hjälpas åt. Om uppdraget är att nämnden enbart själv ska klara sin ekonomi så kanske det inte är samma sak som vad som är bäst för kommunnyttan på totalen. Och det är ju ändå det som måste vara den gemensamma målbilden.

Det blir nu väldigt intressant att se om kommunen tjänstemannaledning lyckas formera sig kring ett processtänk i den nya organisationen runt denna allvarliga situation, eller om socialtjänsten blir helt utelämnad till sitt öde. Det här blir ett test för den nya organisationen som jag kommer att följa detta noggrant. Ska kommunen klara de närmsta åren så måste processtänkandet över förvaltningsgränser vara tongivande i nämndernas olika besparingsarbeten.