Om inte C och L accepterar mer pengar till kommunerna så måste Socialdemokraterna lämna januariöverenskommelsen.

Av , , 1 kommentar 15

Har just blivit intervjuad av Västerbottensnytt om besparingarna inom Individ- och familjenämnden. Kommunernas socialtjänster blöder medan den statliga nivån drar sig tillbaka.

På statlig nivå är situationen följande. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har drivit igenom ett sjätte jobbskatteavdrag mm på 20 miljarder. Pengar som borde ha gått akut till regioner och kommuner förutom redan lagda pengar. Dessa partier struntar helt i välfärden utan fortsätter sänka skatten mitt i en välfärdskris. Det säger det mest om hur seriös man är med medborgarnas grundläggande behov.

Samtidigt har vi ett regeringssamarbete där Centerpartiet och Liberalerna tagit en modig ställning för demokratiska värderingar. Men som också måste ta ansvar för att ideologiskt drivna skattesänkningar inte går före att basal välfärd ska fungera.

Det blir därför en våldsam paradox då överenskommelsen samtidigt som skattesänkningar nämns talar om att skattesystemet ska sträva efter jämlikhet. Vad menas egentligen med det om inte den statliga nivån ska bidra för att klara välfärdsuppdraget?

Nu behöver alla partier helt enkelt lägga sina ideologiska föreställningar åt sidan och ägna sig åt en reality check. Resurser måste fram, det är inte ett tyckande utan ett konstaterande.

Om Socialdemokraterna inte lyckas få loss mer resurser till kommunerna inom kort så måste man allvarligt fundera på om man ska lämna januariöverenskommelsen och bryta regeringssamarbetet. De borgerliga partierna kan inte ges frisedel att slakta socialtjänsten och arbetsvillkor för personalen i kommuner och regioner i Socialdemokraternas namn. De spår som den här underfinansieringen lämnar i kommuner och landsting riskerar att bestå för lång tid framöver.

Det vi vet är att verkligheten brukar ha en tillnyktrande effekt på de flesta. Vare sig det gäller Anders Ågren(m) som ska sänka skatten i Umeå med 20 öre eller verklighetsfrånvända fjuniga politikerbroilers som vill sänka skattetrycket nationellt. Lycka till säger jag bara med det när vi om några år står med kommuner som lämnar in konkursansökan.

Stå då också och förklara att det var viktigare för dig att de rika fick vaska champagne än att vanligt folk fick plats på äldreboendet.

1 kommentar

Västerbottens kuriren backar nu över sin bildsättning av sexhandel. Bra gjort av tidningen att erkänna sitt misstag och ställa sig med oss i kampen mot prostitution och människohandel.

Av , , Bli först att kommentera 9

Följande insändare publicerades i VK den 8/6. Läs gärna, handlar om hur bildval i media styr vår bild av sexhandeln.

Västerbottens-Kuriren publicerade den 31 maj vår debattartikel om att polisen ska överväga orosanmälan för barn om pappan köpt sexuell tjänst. Vi är tacksamma för att vår text fick spridning men samtidigt starkt kritiska till den bild som fick illustrera artikeln. VK valde en bild på ett blottat kvinnolår. Vi ställer oss frågan vad en sådan bild har med artikeln att göra överhuvudtaget. Det är inte kvinnan i prostitution som är problemet, utan de män som köper sig tillgång till hennes kropp. Vår artikel handlar om männen som begår övergrepp och om hur polisen bör hantera frågan angående orosanmälning när förövaren har barn.

Vi har många gånger till både VK och annan media påpekat vikten av att illustrera artiklar om prostitution och människohandel på ett korrekt sätt. Prostitutionen handlar om män som begår övergrepp och kvinnors utsatthet. I människohandeln är kvinnans position närmast en sexslav. Trots detta är det lättklädda kvinnor och obäddade sängar som får illustrera både prostitution och människohandel. Varför det är så handlar enbart att samhället fortfarande inte betraktar köp av sexuell tjänst som ett brott att ta på allvar.

Det är hög tid att ändra på den bilden. Det tål att påpekas att köp av sexuell tjänst är ett sexualbrott enligt brottsbalken. Bilder som exponerar del av en kvinnokropp eller kvinnan i prostitution, illustrerar alltså i själva verket ett brottsoffer. Man kan fråga sig om VK verkligen anser det acceptabelt och rimligt att ett brottsoffer ska illustrera brottet. Man kan också fråga sig varför förövaren osynliggörs genom ett sådant bildval.

Det är hög tid att media slutar framställa övergrepp och slaveri med bilder på lättklädda kvinnor. Västerbottens-Kuriren har tidigare i år tagit ansvar för att genom reportage ge allmänheten en inblick i sexhandeln i Umeå. Nu uppmanar vi er till att en gång för alla också ta bildvalet på allvar.

Andreas Lundgren (S)

Ordförande Individ- och familjenämnden

Gudrun Nordborg (V)

Ledamot Individ- och familjenämnden

 

Svar direkt:

Kritiken är berättigad och vi har bytt ut bilden på vk.se.

VK:s debattredaktion

Bli först att kommentera

Nu testas den nya organisationen

Av , , Bli först att kommentera 13

Just nu pågår ett stort arbete i Individ- och familjenämnden rörande den ekonomiska situationen. Varje dag hör personer av sig med synpunkter över de besparingar som väntar. I media slås olika förslag upp och jag får ägna tid till att svara på frågor från berörda och orolig personal.

Jag tycker det är bra att ni hör av er och delger era synpunkter. För socialtjänstens verksamhet berör oss alla. Däremot kan ni lita på att vi har koll över tjänstemannaförslagens innebörd.

Det kan vara svårt att greppa magnituden på det stålbad nämnden står inför. Utåt sett kan det låta som ytterligare besparingar i sociala verksamheter. Jag tror ärligt talat inte heller alla förtroendevalda ute i olika partier förstår detta. För detta är något helt annat.

2016 var nämnden i en liknande situation. Där kunde vi Socialdemokraterna säga nej till tjänstemannaförslag om att lägga ned förebyggande verksamhet genom att satsa allt på att bryta långvarig placeringar på HVB-hem och förtydliga öppenvårdens arbete. Det krävde is i magen men var utifrån mitt partis synpunkt rätt beslut då. Men nu ser det betydligt mer tajt ut.

Det är en oerhört svår situation som nämnden befinner sig i och som inte är självförvållad. Tvärtom, vi har järnkoll på vår ekonomi men ökade kostnader på grund av vad som händer runt om oss slår stenhårt mot Umeås socialtjänst och socialtjänsten över hela landet.

Det handlar framförallt om en statlig nivå som varken tar ansvar för att skjuta till medel till kommunerna(de har gått till skattesänkningar) och som samtidigt drar sig undan eller lämpar över kostnader. Vi ser det med Migrationsverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket.

Ta bara detta med arbetskläder som vi under 2018 fick veta att arbetsgivaren ska stå för. Det innebär 12-13 miljoner som ofinansierat ska betalas utan att nämnden får extra tillskott. Vi har fått nej till extra medel från kommunledningen och ska alltså klara detta inom befintliga kostnader. Ett oerhört svårt uppdrag då vi inte samtidigt vill eller kan säga upp personal då vi redan idag har svårt att få tag på folk.

Grunden för välfärdsekonomin måste vara att om staten ökar kommunernas åtaganden så måste det också följa med pengar för de åtaganden. Allting annat innebär bara nedskärningar i socialtjänst och skola.

Kommunledningen har 23 april instruerat Individ- och familjenämnden att ta fram en prissatt åtgärdslista som ska presenteras den 11 juni på besparingar för 50 miljoner som en del i sin lagstadgade uppsiktsplikt. Man vill att nämnden ska ha en lista med åtgärder för att arbeta in underskottet.

Vi kommer på tisdag presentera de åtgärder som tjänstemännen tagit fram och sedan ta politiska beslut den 19 juni. Fram till dess har jag ställt in så många andra åtaganden som möjligt och ägnar all tid åt budgetarbetet.

En reflektion som uppkommer i denna process är det gamla ordspråket ”i nöden testas vännen”. När kommunen övergav ”en förvaltning” och delade upp sig i flera förvaltningar så gjorde man det mot rekommendationer i olika utredningar. Men Vänsterpartiet och Moderaterna ingick en ohelig allians som drev en återgång till flera förvaltningar. När fler partier anslöt så accepterade Socialdemokraterna detta för att göra det bästa av situationen och hålla ihop politiken kring ett förslag alla kunde stå bakom så vi fick ett lugn i kommunen.

Jag var under den här tiden kritisk mot beslutet att lämna en förvaltning. Inte för att kritikerna inte hade rätt i att organisationen internt var otydlig kring mandat, för så var det. Utan av helt andra skäl. Dels för att jag var rädd att det skulle innebära mer kostnader än tidigare för överbyggnad och dels för att jag var rädd att vi skulle tappa processtänkandet över nämndsgränserna.

Nu är vi i en situation där en nämnd står inför besparingar som påverkar även andra. De åtgärder som vidtas inom Individ- och familjenämnden har direkt påverkan på andra nämnder, exempelvis skolans personal, så det gäller verkligen att hjälpas åt. Om uppdraget är att nämnden enbart själv ska klara sin ekonomi så kanske det inte är samma sak som vad som är bäst för kommunnyttan på totalen. Och det är ju ändå det som måste vara den gemensamma målbilden.

Det blir nu väldigt intressant att se om kommunen tjänstemannaledning lyckas formera sig kring ett processtänk i den nya organisationen runt denna allvarliga situation, eller om socialtjänsten blir helt utelämnad till sitt öde. Det här blir ett test för den nya organisationen som jag kommer att följa detta noggrant. Ska kommunen klara de närmsta åren så måste processtänkandet över förvaltningsgränser vara tongivande i nämndernas olika besparingsarbeten.

Bli först att kommentera

Svar till signaturen Lars Gidlöf om Arbetarpartiets agerande

Av , , 3 kommentarer 24

Fick följande kommentar på bloggen från signaturen Lars Gidlöf:

”La in följande kommentar på Jan Hägglunds blogg men han vill inte ta in den, kanske du kan göra det, för yttrandefrihetens skull.
Hej
Ber om ursäkt för mitt dåliga ordval, skulle ju självklart vara maktfullkomlig.
Sen hänvisar du till en blogg där du skriver att Ni i Arbetarpartiet ändrade Er i frågan om LOV, men du svarar INTE om du bröt ett löfte du givit S. Varför svarar du inte på min fråga?
Hade Ni i Arbetarpartiet inte läst igenom S förslag om LOV eller var det så att du kände ”Oj, på detta tjänar vi inga röster, så vi bryter löftet och säger något populärt i stället¨¨?
Så, min fråga kvarstår, bröt du ett löfte, eller ljuger Andreas?
Ett löfte för mig, är, att man först inser vad man lovar, och sen fullföljer det, även om det inte är populärt. Bryter man löfte en gång, så då är det ju inte en stor chans att man återuppbygger ett förtroende hos den man lovat tidigare…/-/”

Lars kommentar är förkortad då det även handlar om andra aspekter. Men kommentaren finns att läsa i sin helhet under ett tidigare blogginlägg.

Svaret till dig Lars och andra som undrar vad som egentligen gäller i dessa olika förklaringar. Ja det jag skriver stämmer, Jan Hägglund(Ap) bröt sitt löfte och sitt ord. Det är helt korrekt.

Jan Hägglund kände väl till det yrkande som Socialdemokraterna skulle gå fram med. Hägglund hade nämligen inte bara tagit del av det, han hade dessutom överläggningar med sitt parti om yrkandet. Arbetarpartiet ställde sig bakom det. Hägglund gav sitt ord och löfte utan reservation. Det enda motkravet var att Arbetarpartiets ställningstagande inte skulle offentliggöras förrän vid ett senare självvalt tillfälle.

Nu handlar dock inte detta inlägg om vägväl kring framtidens äldreomsorg, utan det handlar om att hålla löften och stå vid sitt ord.

I politiken har man bara sitt ord. Håller man inte det så är det svårt att få något uträttat.

3 kommentarer

Orosanmälan vid sexköp

Av , , 2 kommentarer 11

Här kan ni läsa min och Gudrun Nordborg(V) debattartikel om orosanmälan vid köp av sexuell tjänst. Denna publicerades i Västerbottens kuriren 31/5 och där vi försöker sätta in detta sexualbrott i ett sammanhang kopplat till orosanmälan.

Människohandel och prostitution är två av de allvarligaste samhällsproblemen vi har i dagens Sverige. Tusentals kvinnor och barn förslavas och utnyttjas i sexindustrin. Tyvärr är medvetenheten om brottets karaktär låg i allmänhet, till och med vår debattartikel illustrerades i tidningen med en stereotyp bild på prostitution. I den här artikeln beskriver vi mer det vi ser bakom prostitutionen genom vårt arbete i Individ- och familjenämnden:

Orosanmälan sexköp

Barn behöver uppväxtförhållanden som är befriade från våld och kränkningar. Därför finns en skyldighet för flera yrkesverksamma att anmäla till socialnämnden om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Om en förälder har begått brott kan barnet vara i behov av socialtjänstens insatser för att få stöd och skydd. Att polisen gör en orosanmälan är därför ofta motiverat vid olika vålds- eller sexualbrott. Bör också sexköp ingå bland de brott där polisen behöver överväga en anmälan?

Att kriminalisera den som köper sex var en viktig del i de banbrytande reformerna för kvinnofrid 1998 – 1999.
Det byggde på insikter från forskningen som tydligt visade att den som säljer sin kropp far väldigt illa. Man markerade också att jämställdheten förblir ouppnåelig så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Prostitution stämplades som en form av mäns våld mot kvinnor och barn.

Och ja, enligt svensk polis är köparen en man. Han köper sig tillgång till kvinnors, flickors eller pojkars kroppar.
Den bakomliggande orsaken till att någon befinner sig i prostitution varierar. Vissa har utsatts för människohandel eller press från en hallick som kanske inledningsvis framställt sig som livskamrat och då handlar det ofta om kvinnor som rekryterats från andra länder och med fattiga livsvillkor.

Både internationella och svenska studier pekar på att debuten i prostitution sker vid 14 års ålder. En omfattande svensk studie visade att 80 procent av flickorna/pojkarna som sålt sex hade upplevt sexuella övergrepp. Där framkom också att minst en av hundra gymnasister hade erfarenhet av sex mot ersättning.

De unga kvinnorna bakom MeToo-uppropet #intedinhora, som blivit ett närverk, lyfter också tidigare sexuella övergrepp som riskfaktor. Att sälja sin kropp kan då bli en reaktion på ett tidigare trauma med en problematisk form av självskadebeteende där det egentligen är en annan person, köparen, står för skadan.

Socialarbetare, poliser eller forskare som frågat dem som är i prostitution om de skulle ha haft sex med köparen utan att denne lovat ersättning har alla fått ett bestämt nej till svar. Köp av sex innebär att en person som vill ha sex köper sig till ett samtycke av en annan person som egentligen inte vill ha sex.

Att köpa sig tillgång till en annan människas kropp handlar om att utnyttja någon som befinner sig i ett underläge eller en beroendeställning. Den som köper en annan människa kan inte säkerställa att denna inte lever under hot eller tvång.
Den nya samtyckeslagstiftningen öppnar för att köp av sexuell tjänst kan vara att bedöma som våldtäkt eller i vart fall oaktsam våldtäkt. En sådan prövning skedde nyligen för första gången i ett mål vid Uppsala tingsrätt.

Enligt rätten fanns bevis för att mannen hade insett att det fanns en risk för att kvinnan var utsatt för människohandel och att hon därför inte medverkade frivilligt. Mannen dömdes för oaktsam våldtäkt och till ett års fängelse. Annars är påföljden för sexköp i princip alltid dagsböter trots att straffskalan har skärpts för att göra fängelsestraff mera möjligt.

Forskningen har också funnit att de män som köper sex är mer benägna att använda könsrelaterat våld i övrigt och att de identifierar sig mer med en våldsam maskulinitet än övriga män. Sexköpet kan alltså ses som en riskfaktor för ytterligare våld mot andra.

Köp av sexuell tjänst är ett brott enligt Brottsbalkens sjätte kapitel och därmed ett sexualbrott. Brottet ingår i kategorin mäns våld mot kvinnor och barn. Sexköpet visar att mannen har normer och värderingar som i hans roll som förälder riskerar att påverka hans barn negativt. Sexköpet signalerar dessutom en ökad risk för fler våldshandlingar.

Så ja, om en förälder har gjort sig skyldig till köp av sexuell tjänst så är det en anledning till att polisen allvarligt ska överväga att göra en orosanmälan om barn som far illa till socialnämnden. Detta beslutade också en enig Individ- och familjenämnden vid sitt senaste möte att förmedla till polisen i Umeå.

Gudrun Nordborg(V)
Ledamot Individ- och familjenämnden

Andreas Lundgren(S)
Ordförande Individ- och familjenämnden

2 kommentarer

I politiken har man bara sitt ord, Jan Hägglund. Den som bryter löften är inte Hans Lindberg och (s) – utan du själv.

Av , , 8 kommentarer 29

Den som håller på med politik vet att i politiken har man bara sitt ord. De politiska medspelare och andra partier du möter bedömer din trovärdighet utifrån om du kan hålla uppgörelser.

Ensam är inte stark i politiken. Du behöver bygga goda samarbeten och hjälpas åt med partikamrater och förtroendevalda från andra partier för att göra samhället bättre. Det är ett tålamodskrävande arbete, där hätska valrörelser och andra konflikter hör till vardagen. Men där man ändå varje ny dag måste gå till det där stadshuset och försöka göra sitt bästa tillsammans med andra för kommunens medborgare.

Förtroendevalda som bryter löften och överenskommelser blir snabbt marginaliserade i det politiska arbetet. Resan att återfå ett förtroende är mycket lång. Du har ju trots allt svikit ett förtroende och huggit en annan förtroendevald i ryggen för några extra bloggklick eller 15 minuter i rampljuset.

Det finns många förtroendevalda i Umeås kommunpolitik som visar upp en integritet i sitt politiska hantverk. Lennart Holmlund var och är ett bra exempel på en förtroendevald som höll sitt ord. Lennart var inte alltid lätt att få med på något, men när han gav sitt ord så visste man att han aldrig svek det.

Det spelade ingen roll om så hela världen skulle krascha, Lennart stod med dig till the bitter end. En viktig anledning till varför Lennart överlevde 20 år som kommunstyrelsens ordförande var just att han alltid höll sitt ord. Utåt sätt hade en del en negativ bild av Lennart, och avskydde hans bloggar och uttalanden. Men ingen tvivlade i stadshuset, varken i de egna leden eller bland andra partier över att karln skulle hålla sitt ord.

Sen finns det de som väljer en annan väg.

Jag tänker på det när jag läser Jan Hägglunds senaste blogg där han torgför interna uppgörelser och anklagar Hans Lindberg(s) för löftessvek. Lindberg har kategoriskt förnekat något löftessvek. Vem som har rätt beror på hur man tolkar detta men i sak har Hägglund och Lindberg rätt, avtal ska hållas.

Dock skulle en hög svansföring möjligen vara passande om Hägglund själv höll sina löften. Men så är det inte. Snarare tvärtom. Jag vet det, för jag har själv blivit utsatt för det. En bedrövlig historia med en Jan Hägglund(Ap) som gav sitt ord – och sen valde att göra något helt annat.

I samband med debatten om LOV:en valde Socialdemokraterna att lägga ett förslag på bordet om hur hemtjänsten skulle överleva i framtiden. Det var extremt impopulärt men någonting vi kände oss tvungna att göra för att långsiktigt klara äldreomsorgen. Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om LOV eller inte, det är ingen lätt fråga. Men det är dock inte det saken rör här.

Utan jag och socialdemokraterna fick Jan Hägglunds ord och löfte om att Arbetarpartiet skulle stödja förslaget. Jan gav oss sitt ord på en rak fråga. Inte bara en gång utan vid otaliga tillfällen. Trygga i att det fanns en majoritet för att försöka reformera systemet så gick vi så fram med ett förslag i november 2018.

Hägglunds ord visade sig dock inte hålla mer än tre veckor. När kritiken blev för hård så tassade Arbetarpartiet undan och bytte sida. Jan Hägglund gick ut och förklarade att socialdemokraterna saknade tillräckligt ”skickliga politiker” och att han själv visste bäst hur man kunde reformera hemtjänstsystemet.

När det var han själv som sett till att det blev ett stort spektakel från första början.

Jag har aldrig under 20 år varit med om att en gruppledare gjort något liknande och tagit så lätt på sitt ord som då. Nog för att mycket märkligt har skett, men jag har aldrig varit med om ett annat partis ledande företrädare agerat så här.

I samband med detta fick jag många frågor i slutet av förra året om Socialdemokraterna inte skulle dra tillbaka förslaget att upphöra med LOV innan det gick upp till kommunfullmäktige. ”Ni kommer ju ändå förlora – dra tillbaka förslaget!”

Och visst hade vi kunnat göra det. Men av två skäl gjorde vi inte det. För det första så agerade vi inte utifrån att bli populära utan utifrån vad vi ansåg vara nödvändigt. Och för det andra så ansåg vi att förtroendevalda inte ska försöka kringgå demokrati och lagar och kväsa nämnders yrkanden till kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige.

Så vi tog den förlusten. Det var inte en vacker förlust. Men Socialdemokratin stod vid sitt ord och gjorde det som vi ansåg vara rätt. Men vi har också sagt att vi nu respekterar folkets vilja och kommer försöka arbeta inom ramen för LOV för det bästa för umeborna. Vi ska göra det vi kan.

Det var en sidoutvikelse för att komma fram till min poäng. Du kan ha vilken förklaring du vill. Men har man givit sitt ord så gäller det. Det är din enda valuta i politiken – och arbetarpartiet och Jan Hägglund svek sina löften den gången.

Jag skulle naturligtvis kunna redogöra för i detalj för alla skeenden och bortförklaringar som gavs. Smaskiga detaljer om vem som sade vad och lägga ut sms-komversationer. Men detta är inte Hägglunds blogg du läser. Det här är Andreas Lundgrens blogg och det som sagts i förtroende mellan mig och andra förtroendevalda stannar där tills någon bryter det förtroendet. Men det innebär också att när Hägglund anklagar Lindberg för löftesbrott så får han också räkna med att få sitt eget agerande uthängt.

Poängen är att har man en gång betett sig så här, vad hindrar att man inte gör om det nästa gång?

Det är möjligt att Jan Hägglund och Arbetarpartiet till sist lyckas tvätta sig rena från trotskismen och den revolutionära kommunismen. Kanske de en dag precis som övriga partier har sina toppar och dalar tar steget ut och får fler mandat och växer i popularitet.

Men frågan är vem som vill samarbeta med ett parti som gång efter annan hugger andra i ryggen. Hur Arbetarpartiet tänkt sig få igenom sin politik med sådana arbetsmetoder från sin gruppledare är för mig en gåta.

8 kommentarer

Bristande verklighetsförankring i kommunfullmäktige. Partierna måste ha fokus på välfärdsuppdraget och ta ledarskapet för kommunens situation.

Av , , 7 kommentarer 21

Kommunfullmäktige igår blev en lång historia. Dagordningen dominerades av interpellationer, motioner och enkla frågor.

Det är bra att vi har aktiva ledamöter i de olika partierna. En förtroendevalds roll är ju att komma med förslag till förmån för folket.

Och det skedde sannerligen under gårdagens debatter. Förslag haglade om förbättringar och ambitionshöjningar.

Arbetarpartiet som i vanliga fall talat om kommunens ekonomiska återhållsamhet släppte på börsen och skulle plötsligt ha både bättre snöröjning och fler platser på äldreboenden. Inget fel i det så klart dock ligger Umeå över andra kommuner i platser på äldreboende.

Ja, det är lätt att hålla med förslagsgivare från olika partier. För i sak har de ju rätt. Men ska jag vara ärlig så är det extremt tröttsamt när man vet hur den ekonomiska situationen ser ut.

Sveriges kommuner står inför ett stålbad. Vi som kommun kommer inte ha råd med ambitionshöjningar utan ha nog med att klara det grundläggande välfärdsuppdraget. Så ser det ut.

Det blir därför provocerande när den politiska oppositionen saknar all verklighetsförankring och lovar runt.

Uppmanar alla att läsa dagens debattartikel i VK från SKL:s ordförande Anders Knape.

7 kommentarer

I ur och skur!

Av , , Bli först att kommentera 9

Valdagen närmar sig och Socialdemokraterna i Umeå fortsätter knacka dörr ända in till valdagen. Igår hade vi fyra dörrknackningslag ute på olika ställen i Umeå. Jag ansvarade för dörrknackningen i Röbäck och vi hade sällskap av civilminister Ardalan Shekarabi.

Våra ministrar deltar i dörrknackningarna precis som övriga medlemmar. Civilministern välkomnades till Röbäck av ett rejält regn och snålblåst, men det stoppade inte oss så klart. Vi jobbar på och behöver nu din hjälp.

Gå och rösta på Socialdemokraterna nu på söndag. Hjälp till att stoppa de konservativa och högerextrema krafternas attacker på aborträtt, arbetsvillkor och demokratin.

regn

Bli först att kommentera

Adaktusson röstade emot rätten till abort 22 gånger

Av , , 4 kommentarer 4

Kristdemokraternas tidigare förstanamn till EU-parlamentet, Lars Adaktusson(KD), har vid 22 tillfällen röstat emot rätten till abort i EU-parlamentet. Det visar den granskning som Dagens Nyheter har gjort. Ett av tillfällena rörde ett fördömande över Paraguays abortlagar som förhindrade en våldtagen 10-åring från att få utföra abort. Adaktusson röstade som enda svensk parlamentariker emot detta.

Adaktusson har upprepade gånger försökt bortförklara sitt röstande med att han visst står upp för rätten till abort men bara inte vill att EU ska bestämma över länderna i abortfrågan. Dagens nyheters granskning visar dock att detta inte stämmer. Adaktusson har samtidigt inte haft problem röstat för att införa en rätt för vårdpersonal att vägra utföra abort.

I alla svenska partier utom SD hade en förtroendevald som betett sig så här fått lämna sin post. Nu står Adaktusson inte kvar på listan till EU-valet 2019 men han är 2:e vice ordförande i Kristdemokraternas partistyrelse. Det är riktigt illa.

4 kommentarer
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
  • Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.