Socialdemokraterna i Individ- och familjenämnden har initierat att vi ska ta fram en ny insats, boendestöd, för personer som har hjälp via socialpsykiatrin. Nu på onsdag den 21 juni tas äntligen beslutet om att inför boendestöd vid nämndens sammanträde.

Detta är en av de största jämlikhetsreformer som jag är med om att skapa under min tid som förtroendevald. Detta kommer att innebära att människor med en psykisk funktionsnedsättning får ett anpassat stöd, skräddarsytt efter deras behov. Idag utförs deras insatser som hemtjänst vilket är helt fel insats, samt att de står och betalar en hemtjänstavgift de förhoppningsvis ska få slippa då Socialdemokraternas inställning är att stödet ska vara kostnadsfritt.

Beslutet att införa boendestöd är också av stor strategisk vikt då vi vet att ett sammanhållet boendestöd kommer att vara av central betydelse med samsjuklighetsutredningen som om ett par år kommer ställa om förutsättningarna för hela beroendevården.

Boendestöd finns i de flesta av Sveriges kommuner och syftar till att skräddarsy stödet för personer med psykisk funktionsnedsättning och personer i beroende. Det handlar om den enskildes självständighet och att få leva ett liv som alla andra. Att Umeå inte haft detta beror på att man genom åren valt att utföra detta som hemtjänst och därefter utfört det som LOV vilket är ett helt unikt system nationellt.

Det har varit en lång resa att få till detta men nu är vi framme vid beslut.

Andreas Lundgren, ordförande
Individ- och familjenämnden

Nu går det bra att se mitt svar till Lars Forsgren(SD) i överklasskärringdebatten. Att vara vulgära mot kvinnor, HBTQi-personer, rättighetsorganisationer etc är en del i SD:s strategi om ett ”kulturkrig” där syftet är att tilltala sin bas istället för att ta ansvar för sina svikna vallöften.

Den uteblivna satsningen på tandvårdsförsäkringen, den sänkta bensinskatten som blev en tummetott, vägran att räkna upp statsbidragen till sjukvården och andra svikna vallöften gör SD just nu allt för att slippa tala om. Idag stod därför på agendan att avskaffa Umeå kommuns jämställdhetsutskott.

”utskottet behövs inte och kan till och med vara skadligt!”, deklarerade Lars Forsgren(SD) om jämställdhetsutskottet innan han kallade alla ledamöter för överklasskärringar och hävdade att de istället kunde ägna sig åt syjunta.

Så istället för att falla in i Forsgrens kulturkrig så länkar jag till mitt inlägg på kommunfullmäktige om vad jämställdhetsutskottet gör:

På bilden; Socialdemokraterna i Individ- och familjenämnden som deltog förstärkt av Sylvi och Kerstin.

Igår deltog Socialdemokraterna i Umeå som volontärer vid Hjälteloppet på Noliaområdet. Hjälteloppet arrangeras årligen av Hjälteföreningen och är ett ”hinderlopp för personer med funktionsvariation”. Vi lämnade under dagen partinålen hemma och bemannade ett hinder med stegklättring för de nära 300 deltagarna.

Det här är en av de aktiviteter under året som man alltid går hem från med en värme i hjärtat. Sedan Uttervägens Hjältar 2016 sprang Toughest och uppstarten därefter av Hjälteloppet har deltagarna blivit allt fler år för år. Synen på vad personer med en funktionsnedsättning kan åstadkomma har förändrats i grunden. Och i centrum för denna monumentala omvandling står Hjälteföreningen i Umeå.

För politiken är vårt uppdrag nu att stötta och hjälpa till så gott vi kan. Frigörelsen från att i samhällets ögon enbart vara sin funktionsnedsättning – och bli en person som alla andra – erövrar deltagarna själva genom steg för steg ute på banan. Det är deras eget verk och det är ärligt talat underbart att bevittna.

Tidigare ledamoten i kulturnämnden i Umeå kommun, Meta Tunell(L) blev nästa person att ta ställning för demokratin. Tunell ifrågasätter i sociala medier det demokratiska att skapa en speciallag med det uttalade syftet att tysta oppositionen.

Tack Meta Tunell, du är en försvarare av den liberala demokratin.

Sven-Otto Littorin(m) och Ulrica Schenström(m). Bild: Omni

Den närmsta tiden kommer agnarna skiljas från vetet. Vilka är de verkliga demokraterna i vårt land och vilka är beredd att bli medlöpare till auktoritära tendenser och diktatur.

SD-patrasket och medlöparna i regeringen är tydliga med att man är beredd att lagstifta med enda syftet att skada oppositionen. Detta markerar en tragisk vändpunkt i svensk demokratisk historia och en attack på den liberala demokratin.

Lögnerna är så dåliga att man inte ens bryr sig om att ljuga trovärdigt. Därav blir man tyst. Som författaren Tony Johansson konstaterar är detta med lotterier bara ett svepskäl. Hela syftet är att tysta politisk opposition.

Tidigare statssekreterare Ulrica Schenström(m) och tidigare arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin(m) sällar sig nu till den liberala demokratins försvarare. Schenström gör en återblick:

Än så länge har vi fri press i landet. Nu sällar sig Aftonbladet, precis som DN igår, till motstånd mot Sverigedemokraterna och högerregeringens attacker på den demokratiska oppositionen.

Anders Lindberg skriver;

”SD är världens idag största parti med rötter i nazismen. Man har en i grunden annan demokratisyn än det ”vänsterliberala etablissemanget”. Ibland används begreppet ”managed democracy”, styrd demokrati. Ungerns diktator Viktor Orban har kallat det ”illiberal demokrati”. Men poängen är densamma. Den som styr ska inte begränsas av respekt för demokratiska spelregler, en fri opposition och andra maktcentra än det egna partiet.

Nu ser vi steg mot precis detta i Sverige.

Den antisocialdemokratiska lagen är inte enda exemplet på nya spelregler för svensk politik. Flera generaldirektörer har sparkats i vad som framstår som rent politiska utrensningar. Organisationer som Naturskyddsföreningen, Civil right Defenders och Svenska kommittén mot antisemitism har angripits.

Förra veckan kortades mandatperioden för alla styrelser i högskolor och universitet. Forskning och utbildning förlorar en del av sin akademiska frihet. Det går fort nu.

Jag föddes i ett fritt land, jag börjar undra hur länge till jag kommer att få bo i ett?”

Nu har även Dagens Nyheter reagerat över det övergrepp på demokratin som aviserades i fredags, där SD och regeringen genom lagstiftning försöker underminera ekonomin hos ett enskilt oppositionsparti. Tidningen skriver:

”Förslaget har initierats av Sverigedemokraterna och syftet är enligt ordföranden i riksdagens näringsutskott Tobias Andersson (SD) att ”dra åt kranen” med finansiering till Socialdemokraterna. Redan nästa år ska det bli ett ”fattigare första maj”.

Med andra ord, själva poängen är att se till att det största oppositionspartiet har mindre resurser till förfogande för att ställa regeringen och dess samarbetsparti till svars. För att utmana om makten i valet 2026.

Drivs förändringarna igenom innebär det en enorm förflyttning i svensk politik. Normerna för vad riksdagsmajoriteten får göra mot minoriteten förändras i ett nafs.

Kan Sverige gå samma väg som Ungern – ett land vars utveckling många sverigedemokrater betraktar med beundran? Frågan brukar avfärdas med att våra institutioner är stabilare. Men så naiv får man inte vara.

Och tidningen fortsätter:

”För inte så länge sedan var det otänkbart att en amerikansk president skulle försöka få lokala administratörer att ändra på valresultatet eller uppvigla en folkmassa att storma Kapitolium. USA var typexemplet på ett land där folkstyret inte kunde skakas om: rikt och med en stor medelklass, ett livfullt civilsamhälle och en lång demokratisk tradition.

Ändå hände det. Donald Trumps attacker på institutionerna uppstod inte ur ett vakuum. De var kulmen på en väldokumenterad process där partierna – i synnerhet Republikanerna – började tänja på spelreglerna och bryta mot gemensamma normer för att skaffa sig fördelar.

SD och regeringen är i full färd att skicka ut Sverige på samma farliga resa”

Klargörande av oberoende liberala Dagens Nyheter. Skulle oppositionen vid ett maktskifte svara med samma mynt och ägna sig åt att strypa partidonationer, så skulle det innebära slutet för flertalet av högerpartierna.

Vi är nu vid en avgörande punkt där vi ser ett flagrant angrepp på svensk liberal demokrati. För alla som säger sig vara demokrater så bör varningsklockorna gå på högvarv och man måste höja sin röst.

Tyvärr är det knäpptyst hos regeringspartiernas medlemmar i Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det gör dock inte ansvaret mindre att säga ifrån. Om ni tänker tillåta era partiledningar att ägna sig åt agerande som hör hemma i diktaturer och blunda och stå tysta; ja då är ni medlöpande antidemokrater. Så enkelt är det.

Medan Björn Kjellsson(L) fortfarande levde så diskuterade vi ofta demokratins framtid. Björn hade blivit vice ordförande i Individ- och familjenämnden och vi tillhörde olika partier med olika ideologiska utgångspunkter. Men ett sånt här uppdrag vi hade som ordförande och vice ordförande i en socialnämnd så hamnar man i mycket gemensamma möten och får tid över till samtal.

Vi hade en sak väldigt gemensam och det var tron på den liberala demokratin. Vi var båda oroade för utvecklingen i världen och Björn hade gjort viktigt demokratiarbete i Vitryssland mot Lukashenkas diktatur.

En sak som vi återkom till var att hitta ”common ground” kring försvaret för demokratin. Utvecklingen i världen påvisade att det gick inte så bra för demokratin. Världens liberala demokratier blev allt färre och i Sverige var tongångarna från SD djupt oroväckande. Det vi kom fram till var att vi kanske borde starta en förening till demokratins försvar här i Umeå som försökte försvara demokratins ”spelregler”. Med tanken att helt enkelt ”träna” och ”påminna” allmänhet och det politiska systemets företrädare om vad hörnstenarna i den liberala demokratin är. Och att de måste vara okränkbara.

Sen gick Björn hastigt bort och idén rann ut i sanden.

Jag har ofta tänkt på hur kommer det se ut den dag mer auktoritärt och fascisitiskt tankegods får inflytande i samhället. När jag visualiserat hur det ska gå till har jag haft svårt att tänka mig att auktoritära krafter skulle lyckas. Med den historiekunskap vi har om 20-talet och 30-talets uppgång för fascismen så trodde jag att vi var vaccinerade.

Men det jag aldrig tänkte på var hur varje sånt här steg kommer vara tillräckligt ”litet” för att kunna förklaras bort som något annat, samtidigt som så mycket sker samtidigt att det är lätt att inte hinna med. Hur ”goda” politiska krafter som sitter fast i sin partistruktur och känner sig pressade att försvara just sitt partis politik och överenskommelser, försöker bortförklara de inskränkningar som sker.

Det gör det väldigt svårt att bli tagen på allvar. Du får kämpa mot ett system som går i försvar för att det inte själv riktigt ser vad som händer. Och ser man vad som händer så tänker sig partier att detta är kanske olyckligt men av mindre karaktär. Och vad kan jag då göra som enskilt, möjligen blogga och ropa vargen kommer?

Ta detta med förslaget att förbjuda Socialdemokraternas lotteriverksamhet. Här går SD ut och tydligt förklarar att hela syftet handlar om att försvaga socialdemokratin. Därför vill man förbjuda politiska partier att bedriva lotter. Och så skrattar man gott åt ”halverade 1 maj tåg nästa år”.

Och det är just i skärningspunkten här som det blir svårt. I sak kan man ju vara emot att partier ska bedriva lotteriverksamhet för att man vill minska spelandet i samhället. Och det vore ju helt legitimt.

Problemet är ju bara att när intentionen så tydligt handlar om att sabotera för ett demokratiskt sinnat parti i opposition, så blir det ju någonting annat. Där korsas gränsen och det otänkbara uppstår, att en regim försöker tysta demokratiska krafter. Något som i en liberal demokrati är helt otänkbart. Och som de flesta skulle säga att de aldrig skulle stödja.

Ändå är det precis vad som händer just nu. Hur är det egentligen möjligt?

Ja kanske är det så att då alla är pressade från alla håll så blir det lättare för människor att stoppa huvudet i sanden, och bortrationalisera detta. Tänka att det är ”ändå ingen större fara” eller att ”okej det är inte bra men det där kommer inte leda till att demokratin försvagas, finns större frågor”. Att just nu väger vikten av att hålla ihop ett regeringsalternativ större än att ta avstånd på riktigt från knasiga förslag.

Men det är ju just här den stora faran ligger. De små stegen som sammantaget urholkar vad som är acceptabelt och inte. Och vi tänker kanske inte på det vad det släpper på för spärrar.

Och det värsta är att någon som betecknar sig själv som demokrat kan bli bidragande i denna utveckling utan att man själv förstår det. Denne politiker X kan ena dagen stå upp för demokratin på ett fullgott sätt men om den samtidigt blundar för sådant vederbörande anser vara ”mindre förseelser”, så blir det en osäkerhet om vad som är ett hot mot demokratin och vad som inte är det.

Och eftersom allmänhet betraktar politiker X som trovärdig så är det lätt att vaggas in i att allt är som det ska. Och det här vi är just nu.

Ja egentligen kommer det här ner till en och samma sak.

Om vi säger oss vara demokrater så måste vi acceptera det fullt ut. Det går inte att vi ju ibland accepterar demokratin och ibland inte. Och jag vill inte dra några partipolitiska poänger på detta. Men det måste till något mer runt demokratin idag än hur vi behandlas i vårt land. Vi måste sluta oss kring och stå fast vid ett antal spelregler som måste kunna stå sig över tid. Annars kommer demokratin att falla sönder.

Slutligen.

Jag har ibland tänkt på hur jag skulle reagera den dag när utvecklingen går mot en nedmontering av demokratin. Skulle jag våga säga ifrån? Eller skulle jag vara rädd för hot om våld och tortyr och bli en medlöpare? Det finns inget givet svar på det. Jag vet inte vart min gräns går eller när man kommer till stadiet att man ”ger upp”.

Jag vet inte heller hur jag skulle reagera om (S) skulle börja bedriva övergrepp mot oppositionen. Skulle jag vara tyst och tänka att eftersom vi vill ju alla väl så helgar medlen målet? Kanske skulle jag tänka ”rätt åt dem” att detta nu äntligen sker. Eller skulle jag försöka rationalisera bort det i mitt inre och tänka att det ”finns viktigare saker”. Eller skulle jag kanske tänka ”ja men ni då, det var ni som började!”

Men om man tänker efter så kommer allting tillbaka att det börjar med det lilla steget. Att just jag vågar vara modig och säga ifrån när jag ser vad som händer. Och det gäller ju oavsett vilket parti som skulle bli medlöpare i detta, även om det vore mitt eget. Och då behöver vi kanske den här föreningen som jag och Björn talade om. För att diskutera demokratins principer och vaccinera den liberala demokratin mot auktoritära hot.

När makten i ett samhälle försöker tysta opposition med speciallagstiftning, med det uttalade målet att slå sönder oppositionspartiers organisation, då måste vi agera. Oavsett om vi delar den utsattes politiska åsikter eller ej.

Är man demokrat så står man upp mot detta agerande, man duckar inte.