Läser tidningsrapporterna från den socialdemokratiska kriskommisionens seminarium. Kritiken växer hos fler och fler över vart utvecklingen fört oss. Men jag ger inte mycket för alla inspel om problem om man inte vill se hur vi en gång hamnade i den här situationen.
För det är ju inte så att partiets politik inte håller i alla avseenden, tvärtom. Det socialdemokratiska partiet är väldigt bra på realpolitik och det politiska hantverket. Vi tar ofta kloka och övervägda beslut när ärenden hamnar i knäet på oss.
Däremot har vi varit för dåliga på att fatta beslut utifrån de utvecklingstendenser som vi ser omkring oss. Elmarknadens haveri, fristående skolor, entreprenadernas okontrollerade intåg i välfärdssektorn borde ha förutsetts på ett bättre sätt än vad som gjorts. Partiet måste vara mycket bättre på att förhålla sig till samhällets utveckling och agera förebyggande än att reagera. Man kan likna det vid att spela fotboll med en tratt över huvudet. Du ser visserligen bollen och flyttar fötterna därefter men resten av planen är svårare att beskåda.
Så länge det reformistiska idéarvet var starkt inom (s) så fanns det en naturlig skeptisism mot marknadskrafter och en tydlig syn på samhället ur ett maktperspektiv. Det var inte i första hand socialismens införande som var det viktiga men att partiet hade en riktning och en tydlig analys av hur samhället såg ut. När detta försvagades så försvann den förebyggande samsynen på samhällsutvecklingen. Reformismen och samhällssynen är viktiga delar för att partiet ska kunna orientera oavsett hur samhället ser ut. Den debatt som nu förs om exempelvis vinstnivåer i välfärdens entreprenader skulle självklart ha förts under 90-talet innan en okontrollerad snöboll sattes igång.
Senaste kommentarerna