Att skynda långsamt borde vara modellen då det gäller de nedläggningshot mot byskolorna som finns i kommunen. Redan nu arbetar förvaltningen som om beslutet redan är fattat. Lärare uppmanas packa ihop sina saker inför flytt och nu ska dessutom barnen i byskolorna välja tre kompisar som de vill gå i samma klass som, innan beslutet om flytt ens är taget… Föräldrarna är inte vidtalade utan man går återigen över deras huvuden, det är fortfarande min åsikt att föräldrarna känner sina barn bäst och vet vad som är bäst för dem!

Varför kan man inte ta det lite lugnare och ge verksamheten ett år på sig att förbereda både barnen och lokalerna etc för en flytt, om det nu är det som blir beslutet. Om man nu driver igenom det här beslutet är det viktigt att det blir så positivt som möjligt, speciellt för barnen. Jag förstår heller inte tanken om att bara byskolebarnen i sånt fall ska välja tre kompisar, varför får inte barnen på samhället göra samma sak? Jag tror att det skulle bli betydligt bättre klasser med bättre sammanhållning om det blev helt nya konstellationer istället för att byskolebarnen ska pytsas ut i redan befintliga klasser.

Genom att stressa fram detta gör man föräldrarna ännu mer irriterade och det skapar inte speciellt bra förutsättningar för en flytt. Jag tror att även föräldrarna inne på samhället måste reagera och inse att detta också berör deras barn. T.ex blir det större grupper och åk 5-6 ska placeras på Artediskolan. Jag hoppas att alla föräldrar och andra berörda hör av sig till sina folkvalda politiker för att tala om vad man tycker och tänker i denna otroligt viktiga fråga! Kämpa vidare alla engagerade kommuninvånare!

 Har ikväll funderat en del över vad det egentligen innebär att vara politiker och jag tror nog att det betyder lite olika saker för olika personer. För mig innebär det i alla fall ett stort ansvar, jag har ju de uppdrag jag har för att folk har röstat på mig. Det känns otroligt stort faktiskt att få den äran att vara förtroendevald, att så många har gett mig förtroendet att företräda dem i vår kommun!

Tyvärr blir det nog för en del väldigt viktigt att få bestämma, att ha makten. Ibland blir det så viktigt att det överskuggar ansvaret och förtroendet vi har fått. Jag ska inte säga att det är ett lätt uppdrag vi har, det är inte lätt att tillmötesgå allas olika åsikter och det är dessutom en omöjlighet, ofta måste man kompromissa och hitta en lösning som majoriteten av befolkningen kan känna sig nöjda med och det är inte lätt. Ofta tror jag att man måste gå på vad magkänslan säger, vad känns rätt innerst inne? Jag har en grundregel som jag går efter och det är att jag ska kunna se mig själv i spegeln och vara nöjd över de förslag jag lägger fram och de beslut jag är med och fattar, jag tror att man tar sig långt med den tanken.

Sen får jag ganska ofta frågan om varför jag är politiker och hur jag orkar med arbetet som det innebär. Varför är ganska lätt att svara på tycker jag. Jag vill vara med och förändra och förbättra vår kommun, jag vill att mina barn ska växa upp i den bästa kommunen i Sverige! När jag ska försöka svara på hur jag orkar så är det en på samma gång lätt och svår fråga. Lätt på det sättet att det är engagemanget som driver mig, jag vill verkligen göra detta och jag tror att jag kan förändra. Sen ska jag inte sticka under stol med att det ibland känns rätt tungt, ska man som politiker göra ett bra jobb anser jag att det kräver en hel del tid, bara att läsa in sig på allt som händer i och utanför vår kommun tar lång tid. Sen innebär mina uppdrag också en hel del möten och om jag vill förändra krävs det också att jag skriver motioner, interpellationer och frågor inför våra möten. Då jag ofta poängterar just det förtroende jag som politiker har fått från våra kommuninvånare innebär mitt uppdrag också att jag på olika sätt har kontakt med de som bor i kommunen. Vore jag heltidspolitiker eller i alla fall deltidspolitiker skulle det så klart underlätta för som det är just nu så har jag ju dessutom ett heltidsjobb och sen har jag och min man ett stort hus och tre små barn.

Men allra oftast är det ändå lätt, det här är något som jag har valt själv, något som jag brinner för och något som jag och min man har diskuterat mycket då det innebär att jag är borta en del hemifrån. Sen tror jag att när man är i full gång så funderar man inte så mycket och det fungerar bra för mig och så länge jag tycker att det är kul, så länge jag tror att jag kan förändra och så länge jag känner att jag har förtroendet kvar så kommer jag att fortsätta.

Jag kan inte låta bli att återkomma till byskolefrågan även i detta inlägg då det är något som upptar mina tankar mest hela tiden. Här hoppas jag att de som röstade på majoriteten i förra valet påtalar för de politikerna att de är förtroendevalda om man nu inte är nöjd med de beslut de vill driva igenom. Jag tycker att man som kommuninvånare ska tänka på att man, när det är val, har makten. Man har makten att påverka vilka som ska styra kommunen och jag tycker att man ska tänka på att inte bara välja parti utan också ta chansen att kryssa för den person som man tycker är bäst lämpad att ta ansvaret för kommunen. Jag tycker också att man som kommuninvånare ska påminna sina politiker om vad de lovade innan valet, lovade man att inte stänga några byskolor som besparingsåtgärd ska man stå för det tycker jag, oavsett om man sa det i en radiointervju eller om det stod i partiets valmanifest! Jag hoppas fortfarande på att majoriteten ska lyssna på alla de personer som engagerar sig i denna viktiga fråga. Ta inga beslut för snabbt utan att se över alla andra besparingsförslag, se inte nedläggning av byskolor som det enda alternativet!

Jag har ända sedan jag började engagera mig politiskt haft en vision om att alla politiker i kommunen ska arbeta tillsammans mot samma mål, att vårt gemensamma mål ska vara att Nordmalings kommun ska bli Sveriges bästa kommun! Då krävs det samarbete över alla partigränser och att prestige läggs åt sidan. Vi behöver ta långsiktiga beslut för en hållbar utveckling!

 Det mest diskuterade samtalsämnet i Nordmalings kommun just nu är byskolornas vara eller icke vara. Jag och min man flyttade tillbaka till Mullsjö för snart elva år sedan. Valet för oss var enkelt, vi ville bo nära naturen och vi ville att våra framtida barn skulle få växa upp i en by och få gå i en liten skola. Det är alltså inte slumpen som har avgjort att vi bor där vi bor idag utan det var ett aktivt val och det tycker jag är väldigt viktigt i detta sammanhang, de föräldrar som har sina barn i de nu nedläggningshotade skolorna har precis som jag och min man gjort ett aktivt val då de valde att placera sina barn i de aktuella skolorna.

Jag tycker att det är väldigt konstigt att majoriteten inte vill lyssna på de föräldrar och bybor som berörs, det är faktiskt kommunens invånare som har röstat och valt vilka politiker som ska representera dem i kommunfullmäktige och då tycker jag att det åligger oss politker att lyssna på de personer som vi representerar. Det var väldigt tydligt på det senaste kommunfullmäktigemötet att de hot om nedläggningar av skolor som nu finns berör många personer. Vi har aldrig, vad jag vet, haft så många åhörare på plats i salen. 

Otaliga är även de föräldragrupper, byaråd och liknande som har lämnat in skrivelser, namnlistor och olika förslag på besparingar som innebär att byskolorna kan räddas. I den återremiss som vi fick igenom ville vi att alla dessa förslag skulle gås igenom och utredas och så ville vi att hela Barn –  och utbildningsförvaltningens verksamhet skulle genomlysas av en extern person för att vi skulle kunna kontrollera hur all verksamhet ser ut och var det "läcker" pengar. Detta ville vi skulle göras innan vi bestämmer vilka besparingar som ska göras. Nu blir det inte så. Nu driver majoriteten på frågan och vill att den ska avgöras redan den 13/6. De menar att en utredning som gjordes 2008 räcker som genomlysning, men jag håller inte med. Mycket har hänt under de senaste fem åren. 

Ett argument som vi ofta hör från majoritetens sida för att lägga ner byskolorna är att de är för små och att lärarlegitimationerna ställer till problem. Jag anser inte att skolor med ca 70 elever är för små. Sedan håller jag med om att behörighetsproblematiken ställer till det. Jag menar dock att det finns en lösning på detta. Vi måste organisera om våra skolor i kommunen. Vi måste se till att så många behörigheter som möjligt finns på varje skola och där behörigheten saknas får vi lösa det genom att lärare jobbar på olika skolor under olika dagar. Redan idag åker slöjd – och musiklärare ut i byarna för att undervisa och då undrar jag, varför kan inte t.ex. en engelsklärare göra samma sak? Alla lärare är ju anställda i kommunen.

Vi har också fått se väldigt ensidig forskning då det gäller byskolor och jag anser att vi inte kan omyndigförklara de föräldrar som har valt att placera sina barn i dessa mindre skolor. Vi kan inte säga att någon annan än de vet bäst vad som är det bästa för deras barn. Vi måste låta dem få ha kvar valfriheten. Redan idag kan ju alla placera sina barn inne på centralorten om de vill.

Jag är mycket medveten om att vår ekonomi just för tillfället inte är så rolig. Vi måste spara pengar. Vi i de borgerliga partierna la fram ett annat förslag på hur vi kan spara pengar utan att stänga byskolorna men det förslaget gick tyvärr inte igenom. Jag tror på framtiden. Jag tror på inflyttning. Jag tror på att vår ekonomi kommer att bli bättre, men inte om vi gör på detta sätt. Den inflyttning som sker idag sker i byarna och där har skolorna en avgörande roll. Man väljer att flytta till en by som har en skola.

Än är inte slaget förlorat, än ger vi inte upp! Jag vill passa på och tacka för det stöd jag och många med mig får i kommunen. Aldrig har jag som politiker fått så mycket positiv feedback, så många telefonsamtal, mail och spontana samtal överallt ute i kommunen. Det betyder mycket då de gäller att orka fortsätta kämpa och jag hoppas att ni också fortsätter kämpa och fortsätter försöka påverka politiker! Jag hoppas att majoriteten ändrar sig och att vi kan fortsätta låta föräldrar och barn bestämma själva!

 Jaha, då sitter jag här och försöker starta upp en blogg. Jag har länge funderat på att göra det då jag tror att en blogg kan vara en bra kanal, främst för mitt politiska arbete. Jag tänkte att jag ska ge bloggandet en chans.

Jag kom tidigare ikväll hem från Stockholm och Centerpartiets ledarutbildning. Jag är väldigt stolt och glad över att jag får delta i denna utbildningssatsning. Under två dagar har vi fått mediaträning samt utbildning i ledarskap och retorik, otroligt lärorikt! Nu gäller det bara att använda allt vi har lärt oss. Jag längtar redan till del två i höst!

När jag kom hem så möttes jag av min man och våra två äldsta barn, finns det något härligare än barnkramar? Den yngste får jag krama imorgon eftersom han låg och sov när jag kom hem. Jag är så lycklig över att jag får ha båda dessa delar i mitt liv, alltså både min underbara familj och det politiska arbetet som jag brinner för! Ha en fortsatt härlig helg allihop!