Söndag, en vilodag....???
Det kan man ju tro! Eller så står det skrivet att sjunde dagen ska va en vilodag! Ibland blir man bara så uppmärksam på att så inte är fallet. Kl var inte mer än kvart över åtta i morse då jag hörde Mirran: Mamma, är du inte uppe än....du är väl vaken! Skynda dig, vi ska ju flytta idag! Och när jag väl hade masat mig upp, så var köket belamrat med kartonger, bord och väskos som skulle flyttas. Då vart det bakut. Mycket kan jag utstå, men inte på fastande mage och inte utan KAFFE! Så jag utarbetade ett tillstånd efter en segsliten förhandling att åtminstone få frukost innan jag kopplade släpet och började bära. Och till saken hör att vi behövde inte vara i stan förrän kl tretton och så himla långt att köra är det inte. Inte ens med släp! Väl framme och efter att ha handlat det nödvändigaste, så fick vi alla fall vänta en timme innan Wolfgang och Svea kom. Då, äntligen fick jag se lägenheten och den var så fin. Och glömde att ta kort gjorde jag oxå. Tyvärr så får flickorna börja att städa, för så värst städad var den inte, och Wolfgang gick och tog kort så att vi skulle ha ryggen fri om hyresvärden säger nåt när flickorna flyttar. Men det blir nog bra det där. Nu ska det fixas gardiner och lite smått och gott så att det blir hemtrevligt för tösera.
Väl hemma så hamnade jag rätt in i en avverkning. Vi har pratat om att ta bort några träd på gården och nu hände det. Medans jag var borta. Så nu är veckan räddad, det ska dras bort ris och stockar och krattas och göras snyggt....så har man inte jobb, så gör man sig nytt.
I morron ska det förhandlas tjänster och div andra ärenden rent fackligt och jag har en känsla av att det kommer att bli en lång dag och en ganska stillasittande dag med, för den delen.
Nu ska jag njuta av en vacker avslutning på denna dag, med solnedgång i lugn och ro.
Så ha en underbar kväll, Bjurholm!

Maggie
och vi stökar och bökar. Mirran håller på att packa, Kina klipper gräs och donar ute. Jag har just gjort en rabarberpaj av de sista rabarberna jag hade, städat runt hästhagen och sitter just nu och funderar på om jag ska göra en kyrklinggratäng till middag. Hm....kanske det skulle va gott. Grethel, jag återkommer med receptet om den skulle va god!
Trodde jag ja! Och inte blev det riktigt så inte. Uppe med tuppen som vanligt, fast jag fick inte frukost förrn vid tio-tiden. Och sen vart det gräsklippning, och Marielle fick ett hjärnsläpp och skulle genomföra sitt projekt som hon gått och funderat på. Så fram med gamla, ruttna träekan, dit med jord och så fick min krasse som stod i tunnor bredvid bron, sätta livet till och finna sig i att bli planterade i en gammal träeka! Ja, jag säger då det. Sen var jag hungrig och det vart middag innan träningen på Bjurevi för Mirran!
Klart bevisat är det nu att utbildning går före erfarenhet. I och för sig har jag aldrig tvivlat på det faktumet att man som 53-åring är totalt värdelös så fort det kommer en ungdom som har utbildning. Men så var det tänkt oxå att den utlysta tjänsten var vikt åt en sökande, då har det inte så stor betydelse att man har jobbat på Ungdomsgården ca 10 år och är ganska hemma på ungdomarna i Bjurholms kommun. Inte heller behöver man förhandla sånt här med de fackliga representanterna...det är fullkomligt onödvändigt. Jag ser kommunens tjänstemän som en skock kossor, rumperna hänger rakt ner. Och tyvärr så är väl det mesta som försigår sanktionerat av kommunchef och andra höga herrar i denna kommun. Besviken är både jag och annan före detta anställd på hur vi blir behandlade, kanske mest för att vi har gått in för detta arbete med själ och hjärta. Men, men....så är läget nu, vi är gamla och avpolleterade så kan det gå!
Så glad han är för det. Och jag oxå, för hans skull. Igår kväll hämtade vi den och nu står den hemma på gården, svart som synden och mullrande som åskan. Fast enligt expertisen i bra skick, maskinellt sett i alla fall. Så nu ni, ska det raggas härifrån Agnäs ......
Den arbetshelg som förflutit, har gått ganska lugnt och gott tillväga. Många mil i bilen har det blivit, för kommunen är vidsträckt och många behöver handräckning och hjälp. Kan fortfarande inte låta bli att förundras över anhöriga till våra brukare av hemtjänst, som lovar runt och håller tunt. Hur än förhållandet har varit mellan barn och förälder, ska man då straffa sin gamla mor/far genom att låta dom åldras ensamma, lessna och i många fall deppade. Alla anhöriga är det inte som låter sin mor/far vara ensam, men de som gör så....hur mår dom. Jo, vi kommer hem till helgen och umgås med dig....men vilken helg då, vilket år då? Många anhöriga gör ett jättejobb med sina sjuka, dementa, gamla föräldrar eller kanske make/maka, och skall ha all eleoge i världen. Jag har själv dåligt samvete över att jag inte hinner med mina föräldrar så mkt som jag borde. Nu har jag ju föräldrar som är väldigt aktiva och inte har 'tid' för oss så mkt, men det kommer säkert den dan då de blir sämre i sina sjukdomar och behöver mer stöd och hjälp.
Ja, vart ska man börja? Jag har jobbat på UG i kanske tio år, min arbetskamrat har jobbat i tre och sen finns det alla variationer därimellan i år. Nu hade vi tankar om att kanske skulle UG öppna eftersom skolan börjar snart och det är hög tid att sätta igång verksamhetsplanering.
Att det inte regnar där menar jag. För nu har det regnat som sjutton ett tag och det har nog behövts, men snälla, nu kan det väl va bra med regnandet.
För här regnar det inte! Fullkomligt ösregn i Bjurholm, men här kan man va ute! Sån skillnad det kan va.
Så har man jobbat tre veckor, har en dag kvar och sen ledigt. Det vart lite många dar utan ledighet, men vi bytte helg, jag och en jobbarkompis. Och fortfarande är det så att detta jobb sätter sina spår, både på humör och kropp.
Efter att ha jobbat hela dan igår så vart det en knall och fall insomning framför tv:n igår kväll.Alldeles ensam i huset, med katter och hund, vart det så stilla lugnt att jag bara tvärsomnade. Och lugnt var det ända tills Mirran kom hem från åter en dag med BIF och F16 laget som vart med på Umeå Fotbollsfestival, under helgen. Och med den äran! Laget har inte släppt in ett mål och gick således obesegrade genom gruppspelet, vann åttondelsfinalen och förlorade snöpligt på straffar i kvarten, men oj, tjejjer så duktiga ni har vart ändå! Sen som grädde på moset så vann oxå tjejjerna priset i fair play, som endast två lag i hela turneringen vinner. Och det är väldigt starkt gjort av detta tjejlag tycker jag. Så jättebra jobbat, ni har vart superduktiga. Oxå ett tack till alla ni som låtit Mirran åka med, eftersom jag fick den informationen att det skulle sovas nere i Umeå, så brydde jag mig inte om att ta semester under denna helg och då vart det panik för henne och skjutsningen. Men det löste sig alltså!