Norén, den kringflackande flygande sörlänningen är kommen hem, med sig hade han den utlånade hunden, den nakne kinesen. Så nu är ordningen återställd i lilla huset i byn.
Pluppe-vovven är solbränd och mager efter en månads vistelse i Stockholm, men Stadspojken är fortfarande tjock och vinglig.
Vi har varit på plakatmålning, inför 1;a Maj , en mycket rolig kväll som brukar urarta, som när man ska rimma till julklappar ungefär. Förslagen på vad som ska stå på plakaten brukar vara väldigt konstruktiva som;
Staten och kapitalet sitter dom i samma båt?
Lägg er inte i – Ner med demokratin,
Drick mer mjölk från Ånäset,
Nattdagis 24-7 behöver vi det?
Behöver vi en dag som 1;a Maj ? Att folk i andra länder har blivit skjutna till döds för sin kamp för att få demonstrera 1;a Maj kan man inte förstå. Att andra folk måste slåss för friheten att säga vad man tycker. Vi som inte ens ids gå och rösta in folk till EUvalet den 7 juni, men sen klaga på vad som bestäms där det har vi mage att tycka till om.
Vårt land i Demokrati, frihet, fred, solidaritet, jämlikhet och kärlek ska vi vara rädda om.
Ligg inte på soffan och låt någon annan bestämma åt dig.

Söndagsmorgonen började med att Norén lämnade mig och ögonstenen Lena, Så vi gick i pyjamas hela dagen, vi kastade ut alla sänkläder och en del mattor över räcket och piskade dem, på fredagskvällen fick jag ett glas rödvin när jag låg i sängen och facebookade av stadspojken, som jag naturligtvis somnade ifrån, när jag vaknade for jag ut med armen och slog ut glaset i klockradion som började fräsa och ryka. Jag vågar inte testa om den lever för då ryker väl alla säkringar. Tvättmaskinen gick hela dagen och vi skruvade ner ett databord som stod i Lenas rum för att få bättre plats, vi bar in och ställde bordskivan och benstativet mot Stadspojkens garderober så när han kommer hem får han inte upp dörrarna,
Jag lärde Lena svära, för när vi bar bordet ställde jag ner det på min vänstra stortå, precis vid nagelbandet. Vi bar upp ett smalt skåp och ställde även det på min vänstra fot, En fin liten soffa fick plats i rummet via min fot och vi hittade fina indiska kuddar som vi la i soffan. Lena målad om skåpet vitt och en litet bord som hon ska ha till nattduksbord. Börjad dammsugningen av hela övervåningen med att köra över min fot, Vi åt kladdkaka och grädde till lunch klockan två och Lena stekte sina egenhändigt första pannkakor till middag kl åtta, den sista blev perfekt.
sen spikade jag upp en klocka i sovrummet med en sko varpå klockan slutade att gå, det upptäckte jag med förfäran i morse när jag trodde att jag försovit mig. Jag drömde att kommunalrådet och kommunchefen blivit hemlösa och att de fick sova skavfötters i min utdragssoffa så jag vaknade med en sprängande huvudvärk, Jag tappade rullarna till håret i toaletten och råkade hårspraya mig rätt in i örat innan jag for iväg till jobbet. Livet är då ett äventyr.

Tidig lördagsmorgon vaknar man med ett glatt skrik, mycket ovanligt för en innekatt som jag.
Stadspojken har fått komma hem från sjukhuset, något stukad, med insikten om att han inte är odödlig.
Döden flåsar oss alla ständigt i nacken, en del fattar det inte och en del är hårt drabbade genom hela livet. Sorg träffar en som en smäll rätt i magen och hur man än gör kommer man aldrig undan, man sveps med, naken och sårbar. Men på denna punkt är livet rättvist! Vi har alla 24 tim/dygn att leva och en död var. Direkt man föds är man dömd till döden.

Stadspojken är hemma vinglig och lite stukad men han har haft Sötnosungen och Ögonstenen Lena hemma på Påsklov, hon har dragit ut honom på stärkande promenader med stavar varje dag runt Ånäsetbygden.

På jobbet är det väl snart klart med den nye samhbyggnadschefen, Peters princip råder med full kraft även i denna lilla kommun och jag ser med häpnad på, Jag är ingen byråkrat så jag ställer till med kaos och förtret var jag drar fram. Jag har inte anpassat mig till byråkratins regler, jag vägrar inlemma mig i systemet. Inte bara Peters princip råder utan även Parkinsons lag. Men om detta har jag skrivit förut. Är det någon som vill att jag ska utveckla detta resonemang så bara ge mig en kommentar om att så är fallet så sätter jag igång.
Laurense J. Peters; teori om byråkratins växande av egen kraft är otroligt fascinerande läsning så egentligen skull jag startat en bloggstudiecirkel i ämnet. -Men så. Nog om detta.

Lilla mamma har varit ute och rest, hon skulle åka till sonen som bor i Gävle över Påsken och som vanligt viste ingen om hennes resa, inte förrän en busschaufför ringde ifrån Tierp och berättade att lilla mormor satt i hans buss på väg mot Uppsala, Panik bröt ut i huvudet på mig och senare fick jag veta även på svägerskan som stod på Gävle busstation och inte hittade svärmor, han frågade var han skulle släppa av henne, tanten är 82 år och har hjärtfel, inga telefonnr hade hon med sig och ingen svarade på någon telefon som någonsin funnits i Gävle denna sena kväll. Vi bestämde fort och lätt att hon fick åka med till Uppsala och sen byta till norrgående buss och nya chauffören såg till att hon kom välbehållen till Gävle något senare än beräknat. TACK busschaufförer för att ni tog hand om lilla mamma så bra.

I går var jag på Medlefors folkhögskola, jag och några andra tanter landade redan torsdagskväll och väl där fick vi fika och en trevlig pratstund. Vi tänkte att vi skulle simma i den trevliga poolen som finns där, men neéj , den var avstäng och besvikelsen var stor, jag hade ju rusat runt och letat en, visade det sig på tok för liten baddräkt för detta tillfälle och glatt mig så, Svea frågade om vi skulle dela på en starköl för att trösta oss men hon hade tagit fel så vi tre fick dela på en lättöl och gå och sova.
Hela fredagen gick åt till S-kvinnors verksamhetsplanering för Distriktet, en trevlig dag.

I dag lördag ska arbetarekommun ha verksamhetsplanering hela dagen och i morgon ska jag fara på ABFs Årsmöte, sen är väl Årsmötesepidemin över för denna vår

Förra påsken när vi precis lagt oss i snödrivan för att sola, jag och Helena, ringde Therese, min goaste vän och berättade att hennes svärmor låg på sitt ytterst och fråga om ja kunde hämta hennes tre barn? Självklart! Och hela påskhelgen fylldes av barn som verkligen behövde omsorg, och av oro och sorg. Svärmodern dog på påsklördagen,
I år planerade vi att den galne ryssen med ny flickvän och mina söner med familjer skulle komma och äta, sitta hela nätter och sudda och trivas med oss, men hur gick det? Intet. Urbans barn spyr, Fredrik min äldste son hänger hela helgen under taket på IKSU i nått saneringsjobb och Stadspojken Norén gjorde en förbjuden åtgärd på skärtorsdagen, han spelade dåliga låtar på spotify, alltså verkligen konstiga dåliga låtar och det bara för att Yrvädret Lena skulle bli upprörd, det blev vi båda två, för en del låtar borde aldrig spelas in, och för att riktigt busa till det så headbanga han i takt med den förfärliga musiken, och senare på kvällen blev han konstigt yr i huvet, han låg hela långfredagen och var konstig och ni som är våra facebookvänner vet att jag körde in honom till sjukhuset på lördag, ögonen liksom hoppar i huvet på honom. Han mår lite bättre nu men han ligger på Stroke enheten och längtar efter en laptopp. Måste han välja mellan en laptopp och mig skulle jag vara tvåa. Vad han ska ha en dator till när han inte kan fästa blicken vet jag inte men hans devis är "inte utan min dator" vi får väl hoppas på en blogg från insidan av strokenheten, Han är dock inte OK i huvudet.
Jag sitter ensam i Ånäset och försöker lugna Urmodern (Noréns mamma) över telefon. Och alla andra oroliga, Fort är det gjort att livet tar en annan vändning så nu är det bara att frysa steken plocka bort grillen och vänta på nästa steg i livet.