Nu ska jag berätta om när jag och Per Lundberg åkte till Piteå i onsdags. Vi skulle vara på ett seminarium om återvinning som kommunförbundet Norrbotten anordnade, Historien började redan tisdagskväll när Björn (min chef) ringde från seminariet klocka elva på kvällen och hade blivit av med sina skor.
Han hade åkt en dag före oss och lämnat skorna vid entrén i ett hus där det var någon typ av underhållning. När han skulle gå hem till sitt rum hade någon tagit fel skor, hans skor!

Tidigt på onsdagsmorgon ringde vi Per och bad honom om att han skulle åka förbi Björns hem och hämta andra skor så Björn inte skulle behöva åka hem i tofflor.
Björn försökte ringa sin fru men hon hörde inget, Per åkte jäktad till Robban och tutade utanför huset men Frun vaknade inte, knackade på, bultade och först när han krossat en ruta vaknade frun och undrade elakt vad som var på färde.
Stressad kom han till mig i Ånäset, hoppade in i min bil och vi åkte mot Pite. Vi pratade om denna skohistoria och skrattade. Väl på Pite havsbad i receptionen frågade jag varför Per inte tog med sig skona in, Då stirrade han på mig chockad med paniken i ögonen, han hade glömt dem i sin bil och de låg nu kvar i Ånäset. Björn kom emot oss glad över att slippa hasa omkring i badtofflor, och det är tur att han har humor. Vi såg nu framför oss att han skulle ha tofflorna hela dagen och även åka hem i dem.
Senare på dagen dök skorna upp och Björn behövde inte vara skolös längre. Nu behöver han bara laga rutan så kan vi lägga denna roliga historia till handlingarna.

Vi fick många idéer om återvinning av sopor och sophantering över huvudtaget, som vi ska diskutera i tekniska nämnden senare, förutom skorna en mycket lärorik dag.

Vi hade Kommunfullmäktigemöte senare på kvällen men det återkommer jag till.

I tisdags for jag och Per Lundberg till Lycksele för att göra studiebesök på PULS återvinning, verksamheten där med 49st anställda är helt otrolig och Lena Holmgren är en verklig eldsjäl och gör ett fantastiskt jobb. Tack Lena för att vi fick komma, det var roligt att träffa dig igen.

Efter en snabb lunch körde vi till Vännäs och träffade Per Eriksson och även dom hade en bra verksamhet med bra idéer som vi skulle kunna förverkliga här hemma hos oss.

Det blev en lång dag och vi hade mycket att prata om, så jag var ordentligt hes när jag kom hem, jag hade packat flera cd skivor med Linkin Park och Rammstein om det skulle bli en tryckt stämning i bilen, men dom blev aldrig spelade.

Senare på kvällen åkte jag på kurs i glassmyckestillverkning, vi skar ut små glasbitar, som vi skar oss på, så vi blödde från varje finger, vi klistrade bitarna på varandra med snabbklister. När alla fingrar var ihopklistrade med varandra och vi försökt bända lös dem med pincett, la vi glastornen i en äggkartong för ungsbränning senare, så att de hopklistrade glasbitarna smälter samman och blandas med varandra till glassmycken. Många roliga kombinationer lades och det ska bli roligt att se resultatet.

Norén har farit till Gnosjö med hustomten, varför vet ingen, men tids nog får jag veta, han är ute och far så ofta så jag kan inte hålla reda på honom längre.
Skulle han komma bort skulle jag inte kunna tala om hur han såg ut när han försvann.

Nu snöar det och jag som alltid räknar med det värsta undrar:

Har ni tomma PETflaskor hemma? För att lagra vatten,
-Vi behöver 2-3L/dag

Vattenreningstabletter? finns i äventyrsbutiker

Eller möjlighet att koka vatten

Har ni en värmare med rödsprit att laga mat på?

Fotogenlyktor för ljus och värme

Radio med friska batterier för medelanden utifrån eller

En radio på solceller och handgenerator

Värmeljus och blockljus hemma?
-Fryser man blir man fumlig och kan skada sig

Mat: snabbmakaroner och annan snabbmat, konserver
-Får man för lite mat tappar man omdömet och börjar frysa

Sömn behöver man, minst 6 tim för att behålla skärpan och logiskt tänkande.

Själv har jag ett litet hemligt lager med Bullens korv, ved och vattenbrunn i källaren,
En fettdepå runt kroppen har jag också så jag är alltid beredd på ett par dagars kris och elavbrott.

I går kom Britta Rådström och berättade om Riksdagsarbete och om partiarbete i Västerbotten,
Protestera mot att Apoteken säljs ut!
Dagens Apotek garanterar svenska folket en säker hantering av läkemedel och vi har bland Europas lägsta medicinpriser.
Avregleringen genomförs av ideologiska skäl och gynnar stora internationella läkemedelsgrossister.
Vinstintresset är ingen bra drivkraft för en säker läkemedelshantering.
Det blir höjda kostnader för skattebetalarna och sämre tillgänglighet i glesbygden.
Nu när man går in och ska köpa något så får man tips om samma men billigare produkter,
Undrar hur det blir sen då? Blir man övertalad att köpa en dyrare vara och aldrig informerad om att det finns ett billigare alternativ?

I kväll tisdag kommer Britta Rådström till Gropen för att tala om sitt riksdagsarbete och annat, alla kvinnor som vill höra på är välkommen kl: 18,30
Vi bjuder på fika så kom och prata kvinnofrågor!!!!!

Norén har i helgen rivit fönstret i köket, fönstret mellan köket och gröna rummet som han satte dit för ett tag sen, han höjde, bände och vred och det blev mindre snett än tidigare.

I fredags var vi ensamma och tog lite vin till räkorna, inte alls så mycket för Norén hade ont i nacken, Han har det efter en trafikolycka som vi råkade ut för, för flera år sen. En bil körde rätt in i passagerardörren där jag satt, Norén körde, och fick en nackskada, jag som satt närmast och som åkte därifrån i ambulans jag klarade mig, vissa saker biter inte på häxor.

Vi tog lite vin och hittade på att vi skulle bada. Vi krånglade ner våra stora kroppar i badet. Värmen från vattnet, vinet och de tända ljusen gjorde att hela veckan rullade över oss, tröttheten slog till som en klubba och hade det funnits plats, och tack och lov fanns det inte det, så skulle vi ha drunknat i badet denna kväll.

Lördag ägnades åt kraftsamlingen på Tingshuset. Frågan är om denna dag ger oss kraft eller om den tar kraften av oss alla?

Söndag sken solen så jag höll mig inne, jag fick skäll i går av Aud för att jag inte går ut i friska luften, men jag kan gå ut sen, väder är det ju jämt.

Nog måste man vara tacksam, för allt som vi har, och se på livet på ett annat sätt, än man ibland ser det, Lördag morgon låg jag och drog mig, i min varma säng, under duntäcket. Jag hörde Norén och Tottevovven pyssla någonstans i huset. Lilla söta Lena sov, På radion P1 började konflikt, Cecilia Uddén sände direkt från Gaza. från ett tak på Marna House i Gaza City tillsammans med andra journalistkollegor. dom berättade om alla hemskheter som vi alla hört om och kontrasten över min varma säng och de sönderbombade husen i Gaza blev enorm. Varför kan inte folk vara snälla mot varandra. Hur kan man kriga i så många år? Vad kan man göra? Att bojkotta varor från Israel känns fjuttigt och icke fungerande. Gaza är världens största utomhusfängelse.
Britta Rådström kommer till oss i Robertsfors den 3dje februari, vi får fråga henne hur dom resonerar i riksdagens korridorer.

Var på Rockkarusell senare på lördagen, där ungdomar spelade det värsta dom kunde även denna lördag. Det var trevligt med ett tjejband ifrån Nordmaling, Crazy bacon. Dom blev nog Robertsforspojkarnas favorit, skulle inte förvåna mig om ett lämmeltåg med friare ringlar söderut vad det lider.

– Lena har försökt få oss att motionera, vi har kutat runt bordet i köket och likt fotbollsspelare kastat oss ömsom på mage och ömsom på ryggen och sen upp igen, fruktansvärt jobbigt! Vi blev tvungna att trösta oss med kladdkaka och ris ála malta med mycket vaniljsås, särskilt Norén, det visade sig att i ett obevakat ögonblick åt han dessutom upp en halv burk nougatkräm, men det förnekar han bestämmt det känns som om denna konditions och viktminskningsdrive kommer att gå åt skogarna. Men vi hejar på henne så att hon inte ska tappa sugen, NEJ; på oss igen Lena! Ge inte upp!

Ja då har man genomlidit den största deppar måndagen på hela året. När alla pengar är slut och alla nyårslöften är brutna och alla fakturor på julklapparna man inte hade råd med egentligen, dimper ner i brevlådan. Jag klarade mig från deppet, för jag for till Åkullsjö skola och där är så trevligt så man klarar sig hela dagen. Jag fick lunch fast jag bara hade 37,50.-, jag får betala mer nästa gång. Norén blev lite deppad när nya bänken i köket blev 2,5 cm sned, så han la ner det projektet. Den får ligga till sig. I dag installeras vår nya frälsare Obama, ska bli intressant att följa honom.

Jag svor i somras att jag inte skulle skicka dottern Helena ut i världen, från hemmet utan fungerande telefon, tror ni inte att jag gjort det ändå, jag har inte kunnat ringa henne på sju dar och det gör nästan fysiskt ont. Tack och lov för facebook, där jag åtminstone sett att hon är vid liv. Jag förstår inte hur man kunde vara utan mobiltelefon förr i tiden, och dator med för den delen.
I lördags morse for vi till stuga för att se om vatturören var OK efter köldknäppen som varit, Det var inte plogat så jag som hade bästa skorna fick gå först och bana väg, inte var det ett jobb för mig, inte orka jag det, Lena som var med sprang om oss och älgade iväg med stora kliv. Jag tror att jag sträckte mig i låret, inse att jag är ingen utekatt. Beviset för det kom senare på kvällen när vi for till The Globe ¬-Ungdomsgården i Robertsfors. Där var det Rockmusiktävling, Fem Rockband från Umeå spelade det värsta dom kunde 20 min var, jag satt i juryn, och trivdes som fisken, i närheten av hårdrockare ska jag vara! Eller som Lauren Bacall en gång sa; "Jag tror att en kvinnas plats är i hemmet. Eller i varje fall på någon trevlig nattklubb." Ungdomarna var otroligt duktiga, vilka duktiga musiker! Det var Bröl och Helvetesmusik och otroligt roligt! Jag ser fram emot nästa deltävling. I söndags tänkte jag att jag skulle vara en duktig husfru o kvinna och hänga ut sängkläderna genom fönstret, sen glömde jag alltihop, så när vi gick och la oss hängde täcken och kuddar i blöta snövädret. Jag har även tvingat Norén att flytta tre skåp exakt 26 cm till höger i köket och det blev väldigt krångligt för honom. Ett skåp gick sönder så han måste skruva och då lutade alla tre åt tre olika håll så han höll på att bli galen, han la ifrån sig vattenpasset och då upptäckte han att fönstret han gjort i dörröppningen förra helgen lutade två cm från hörn till hörn. Ljudbangen som uppstod gjorde så att glasen klirrade i baren. Vi gav honom morotskaka så blev han glad igen.

Får man hata sin mamma? Bedrövad tänker jag så. Min mamma är 82 år och har varit en vanlig mamma väldigt länge, men nu, och egentligen har det pågått ett tag, så har hon blivit jätteelak, Både jag och min syster är trötta, slitna och less. Och det är konstigt att man förlåter och tar emot så mycket skit utan att reagera bara för att det är ens förälder. Ibland ringer hon och är glad men för det mesta har vi, och helst då jag ,(eftersom jag har varit mest bråkig i mitt liv och obstinat). stulit något av henne eller brutit mig in hos henne eller på annat sätt åsamkat henne förtret. Till min syster åkte hon och rev ut alla hennes garderober för hon stulit en tavla som hon senare fann hos sig själv. Nu orkar jag inte med henne mera, jag ger upp. Tråkigt att ibland hata någon man älskat så.

Häromdagen när det var jättekallt, var hela huset utkylt. Jag konstaterade att vartannat element var kallt, stadspojken Norén såg villrådig ut så jag gjorde som Stig Auno sagt tidigare att man skulle ta bort termostaten och banka på stiftet. Jag gjorde så, jag bankade och knackade, jag bankade de fyrkantiga elementen runda, jag bankade dem fyrkantiga igen och bankade dem till alla kända former som har existerat, men det kom ingen värme i dem. Jag fyllde på vatten och tappade vatten ur dem, men förgäves, Pannan i källaren går men ingen värme i huset finnes, Nu börjar det bli kallt igen och man bävar, huset är som ett såll, Norén har spikat igen en innerdörr i huset och gjort om den till ett fönster som vi hängde filtar i för kylan slog in, inne. Vi har suttit med 100 tända ljus i köket för att hålla värmen och pannan har stånkat och gått i källaren till ingen nytta. Totte-vovven har haft skoteroverallen inne och har verkligen inte gillat det. Tur i eländet är att det varit flera bakerskor hemma i jul, så för att få lite värme från spisen så har det bakats kakor och bullar till min och Noréns stora glädje, Så inget ont som inte har något gott med sig.