Första turen upp på Satsfjället

Nu har värmen börjat komma och jag tog mig ut med min äldsta jänta och min syster, ut och upp efter leden på Satsfjället. En mycket fin vandringsled som startar direkt vid fjällets fot, och går snirklandes upp efter fjället över mot Borgafjäll.

I början genom lite fjällbjörkskog och det doftade alldeles ljuvligt. En bit längre upp över en snöfläck och strax efter fick jag en snöboll i nacken. 1-0 till dottern. Sedan kalfjäll med stenrösen efter leden med jämna mellanrum. Här gick jag som liten pojke, och det känns lite nostalgiskt att gå här med jänta. Det blåser lite lätt. Ingen mygg och solen värmer i ansiktet.

Matsäcken packad med allehanda godsaker, och jag ser fram emot att få koka kaffe och karva torrkött och torrfisk. Mums!

Uppe på Pojken. En anekdot från min tid som guide för dottern, och sedan över en bit till närmsta bäck. Klart porlande vatten som kommer direkt ur fjället. Naturens mirakel, kallt och gott. Nu äntligen: Kaffe!

Men var är kaffepulvret?

Hemma på diskbänken…

Det blev vatten & saft till godsakerna. Inte riktigt lika bra :-(.

Inte riktigt som jag tänkt, men vad gör det en sådan här dag…

2 kommentarer

  1. soren agnemo

    He he vatten o salt, sämre kan man ha det. Men: det finns en massa godsaker runt omkring dig, örter, blad, löv ! Smula lite älgört t ex så har du åtminstone ett gott te ! (det är väl sådana här tillfällen som ger bestående minnen, ”pappa minns DU när DUUU glömde kaffeeeettt!!)
    Hälsningar!

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Sören (gissar jag)!
      Visst är det så att det är det oväntade som föder minnen.
      Tack för tipset!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.