Mirakelprästen?

Finns det sådana?

Jag måste säga att jag blir illamående då jag ser hur en ny kristen sekt fått fotfäste i vårt land. Nu är det dansken Jens Garnfeldt och den ”karismatiska kristna rörelsen” som gjort sitt intåg. För några årtionden sedan var det Livets ord och Ulf Ekmans framgångsteologi som var i ropet.

Det tragiska är att denna sekt likt alla andra extrema rörelser suger upp många av de vilsna själar som vandrar runt i vårt samhälle sökandes gud vet vad. Meningen med livet…Grubblare, sökare… och det finns många av dessa i vårt samhälle. Men med tanke på hur många man nu börjar samla i sina skaror så finns där en och annan Svensson också. Man är den snabbast växande religiösa rörelsen i världen. Hugaligen!

Vad har dessa rörelser att erbjuda?

Inget enligt mig. De tillför inte mänskligheten någonting. Extremister som utnyttjar andra dyker ständigt upp överallt i alla dess former och de för med sig bara elände för den lilla människan.

Är du sjuk så botas du genom healing, handpåläggning och tungotal. T.o.m genom TV-rutan (och även via repriser)??? De som inte har ”vettet att bli friska” skuldbeläggs och mår ännu sämre än förut. Och tar betalt gör dom genom ”frivillig kollekt” där de går runt med kassar och samlar in pengar (pengarna går in i en stiftelse där Garnfeldt själv är ordf.)

Men Garnfeldt är inte ensam utan denna cirkus verkar resa runt i Sverige och tidigare i år fyllde man Globen??? i ett jättemöte med en annan ”mirakelpräst”. Nu en kvinna från Tyskland.

När får vi hit en mirakelpräst till våra trakter? Lapplandsveckan?

Detta är inget annat än bondfångeri och geschäft för att utnyttja sina medmänniskor och.jag tycker synd om dessa människor som hamnar i dessa bluffmakares och hantlangares klor.

10 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Uppenbarligen finns det dolda behov av mer mystik i många människors tillvaro.
    Det kan kanske tolkas som att många vill förstå sin existens i ett större perspektiv ?
    Stalin försökte ta död på den orationella lusten, men misslyckades fatalt trots en intensiv jakt på alla troende.
    Om folk vill prova att bli friska genom halleluja så må de väl få göra det, av samma skäl som de som väljer att röka eller kröka får göra det om de anser det klokt och rationellt.
    Själv har jag valt en helt annan väg och även det vållar våldsam irritation på sina håll.
    Jag tror varken på den helige andes, etanolens eller nikotinets helbregdagörande effekter.
    Men plaseboeffekten är en påtaglig realitet och måste nog accepteras.
    Lycksökare som Garnfeldt må ha sin utmätta tid i strålkastarljuset, till dess tvivlet hinner ifatt de tröstsökande.

  2. ronny thellbro

    Magnus! Jag förstår att du reagerar på Kalla faktas reportage. Jag har hört om denne predikant tidigare och delar din olust inför hans religiösa hantverk. Även om denna form av mentala övergrepp i kristendomens namn har en stor portion av sanningshalt så bör vi nog alltid ställa oss kritiska till medias granskning. Religion är i vårt land, snart sagt, en udda fågel i varje reporters ögon och ”granskande reportage” färgas också av denna inställning.
    Jag räknar med att en stor portion av subjektivitet och personligt ”tycka illa om” även har färgat detta inslag.Så fort någon liten ”kristen sekt” uppmärksammas av någon scooptörstande reporter så skapar det hos många förfärande reaktioner. Sekterism är icke något nytt i vårt eller något annat land. Den sekterism vi bäst känner till återfinns i någon politisk form placerad till höger eller vänster om pk-skalan.
    När du refererar till denna ”sekt” så påstår du att den tillhör den snabbast växande skaran i världen. Vilken ”sekt” menar du att det handlar om?
    Samhället både nu och historiskt har sökt det numinösa för att stilla menigssökandet. Hur menar du vi ska möta meningssökandet i vår tid? Vi kan ju inte bara tycka synd om de ”stackare” som hamnat i klorna på Gardfeldt m.fl.
    Kina befinner sig i en intressant utveckling i detta avseende. Här utgör den kristna kyrkan, utefter hela skalan av karismatisk till liturgiskt, ett svar på kinesernas sökande efter andlig mening. Utvecklingen är så omfattande och snabb att kommunistpartiet beslutat skriva en egen troslära för att behålla det politiska greppet om samhället. Med växande materialism så växer tydligen också den andliga tomheten. Religionen, spelar för övrigt en allt större roll, i vår värld idag. Detta är en faktor som vi var och en har att ta allt allvarligare på. En utmaning för vårt eget samhälle och här föreligger ett allt större behov av kunskap i ämnet hos myndigheter, politiker, lärare, media m.fl.

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Ronny (och även Göran)!

      Jag hade nöjet att få hem mina syskon och ALLA syskonbarn vilket blev till en liten familjehögtid. Därav det sena svaren och utläggen.
      Till skillnad från dig Göran så har jag en tro, men den är av det mer stillsammare slaget än vår nämnda sekt. Jag var igår uppe på kyrkogården och tände ljus för mina nära och kära bortgångna.
      För mig handlar tron om den gyllene regeln (gör mot andra som du själv vill bli behandlad) som jag tror man kommer mycket långt på, men den är ju så finurlig att den går att följa även utan tro. Jag försöker följa den så gott det går (och vi pratar om den en hel del på skolan).Dock har även jag mina tillkortakommanden. Jag tror inget annat.

      Då det gäller den karismatiska kyrkan så inbegriper den fler än Gardfeldt & co. Även bl.a våra pingstvänner räknas in i denna skara och det måste vara föga smickrande att klumpas ihop med honom enligt mig.

      Då det gäller objektiviteten och kritiskt förhållningssätt så bör vi alltid vara på vår vakt då det gäller media.

      Sekterism är som du skriver Ronny inget nytt, men det ursäktar inte att media inte skulle granska denna humbug. Huruvida reportrarna är färgade i frågan har jag ingen aning om, men isf ställer jag mig samma fråga ang. dig själv och hur färgad du själv är i denna fråga? Själv kan jag villigt erkänna att jag är färgad i frågan sedan tidigare.

      Då det gäller kommunistkina och deras försök att skapa en ny ”egen” kristen tro, såg jag ett inslag om det och det känns som ett slag i luften av partipamparna.

      För mig handlar inte detta om kristen tro utan som vanligt om giriga människor som inte bryr sig om någon annan än sig själv. De far runt med sin ”roadshow”, kör sin grej och håvar in hard casch. Allt i Jesu namn. I reportaget var det i NKC, Norddanstigs kristna center som man höll sin healingshow. Någon/några där måste ha bjudit in Gardfeldt? Hur resonerar de ”äldste” egentligen?

      Jag tycker synd om dem som hamnar i deras klor, men det skrämmer mig om denna ”tro” får fotfäste i vårt samhälle och börjar sprida sina läror.

      Som lärare och politiker så faller ett tungt ansvar på bl.a mig att försöka hjälpa till att få ett samhälle där människor finner en mening i livet. Jag hade inte tänkt gå in något djupare på det, men eftersom du frågar så tror jag på att förändra samhället och få det mera jämlikt, jämställt och rättvist.

      • Göran Jonzon

        Magnus Johansson!

        Ditt svar öppnar en mängd aspekter kring fenomenet.
        Jag måste dock börja med att få framföra min aktning för ditt sätt att uttrycka dig.

        Så till saken:
        Vi har alla en tendens att utgå från att egots tolkningar av omgivningen är mer trovärdig än någon annans.
        Jag själv utgör inget undantag i det avseendet.
        När jag betraktar hur New Age vinner anklang hos medmänniskor som har en annan utbildning än jag, så är det svårt att inte se dem som mindre vetande i allmänhet.
        Samma sak händer inom mig när jag hör människor uttala att de alltid har varit och för alltid kommer att förbli ett trogna ett visst politiskt parti.

        Gräver man lite djupare så förefaller det regelmässigt finnas någon eller några som står som vinnare bakom varje form av sekt, vare sig denna är religiös eller politisk.
        Världen är mystisk.
        Jag har i decennier följt med forskningen och försökt begripa universum och fast jag idag hänförs av vad naturens lagar kan åstadkomma, står de väsentligaste frågorna fortfarande obesvarade.
        Vem är jag ?
        Vad är det för mening med att finnas till ?
        Vad ska jag göra av min tillvaro ?
        Varför blev jag till och vem är jag ?
        Vad ska det bli av mig ?
        Varför ska jag dö ?
        Hur är det att dö ?
        Finns det någon mening med att dö ?
        Finns det någonmening med allting ?

        Jag skulle uppfatta det som en oförskämdhet ifall någon hånade mig för att jag ställer dessa frågor.
        Inte heller tror jag att jag är ensam om att då och då reflektera över frågor av den typen.
        Men att förhålla sig till sina medmänniskor så som man själv vill bli behandlad innebär ju rimligtvis även att man inte förminskar andra för att de beter sig underligt i ens egna ögon ?
        Jag är inte bättre än du i det avseendet och har samma benägenhet att underskatta de som hänger sig i trans åt helbrägdagörare som den du ger exempel på, men jag kan inte försvara mig på saklig grund då var och en vuxen individ måste erkännas suverän rätt att ta sina egna beslut.
        Där kommer min antipati mot socialismen in i bilden.
        Så fort man genom en ideologi underkänner individens förmåga att ta beslut om den egna tillvaron begår man ett brott mot grundreglen att behandla andra som man själv vill bli behandlad.

        Jag är själv inte bättre än någon annan på att visa respekt för avvikande och irrationella beteenden, men livets långa resa har fört mig in på spåret att jag behöver en etisk överbyggnad som inkluderar min egen ofullständighet och som inräknar alla mina tillkortakommanden.
        Utan den blir jag den som ska ta alla avgörtande beslut och det har vid flera tillfällen visat sig att jag inte tagit de bästa besluten utifrån min egen inskränkta omvärldstolkning.

        Du ska inte se denna kommentar som det minsta försök att försvara sekterism eller någon -ism överhuvudtaget, utan mer som ett försvar för alla de arma varelser som kallas människor och som i varje ögonblick tar dussintals beslut för vad de tror är bäst för dem själva och deras närmaste.
        Ibland blir det fel och måste så få bli.
        Men den som inte låst sig till en doktirn genm att uttala hur man ”för all framtid” kommer att förhålla sig, har en god mäjlighet att dra lärdom och addera ny kunskap och nya insikter och därmed växa som person och individ.
        Till och med en myra, med bara 100 000 neuroner i sitt ganglion, kan dra lärdom och utveckla sitt beteende, men den som stängt dörren om sig och valt att leva i ett skal av tillrättalagda tolkningsmallar har ingen möjlighet att utvecklas i sin person.
        Du får nog räkna med att de som kastar sig ned i hängiven extas har något utbyte av det, på samma sätt som den som prövar en drog upplever något nytt i tillvaron.
        Vi väljer olika vägar genom livet och den som överlever har ju rimligtvis inte gjort alla val helt fel.

        • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

          Hej Göran!
          Ja som du förstår så ser jag annorlunda på biten om socialism och vi lär nog inte nå konsensus. Men så är det.

          • Göran Jonzon

            Det intressanta är väl inte vad du tror på idag, utan ifall du håller fönster och dörrar öppna för andra tankegångar och ifall du respekterar andras rätt att själva avgöra vad som är bäst för dem ?
            Det är där knuten i alla socialismen ligger.
            Det kollektiva kontra det personliga.
            Nu stundar en högtid då man på landets alla kyrkogårdar kan se hur den enskilde individen väljer mellan ideologi eller familjebanden.
            Banden till de nära anhöriga har alltid satt käppar i hjulet för den socialistiska idén om att alla ska visas samma solidaritet.
            När det kommer till kritan så agerar även den mest inbitne socialist med aphjärnan och prioriterar sitt eget kött och blov före allt annat.
            Du kan inte vara obekant med fenomenet ens inom din egen lokala patigrupp ?
            Så innan du fördömmer de som valt att låta sig hänryckas i sekter, så kanske du ska ta dig en funderare kring vem du själv är och med vilken rätt du kan avgöra vad som är bäst för andra ?
            När allt annat hopp är förlorat kanske även du låter dig ryckas med och grabba tag i det sista halmstrået ? Med det sagt erkänner jag villigt att jag fylls av samma motbjudande äckel inför företeelsen, men försöker skilja på vad jag har rätt att känna och tycka från vad jag kan avkräva andra.

  3. ronny thellbro

    Magnus!
    Så är kvällen erövrad och tid ges att kommentera ditt inlägg. I fråga om objektivitet så är den relativ pga att alla fakta passerar en unik betraktares hjärna. Jag nämnde större objektivitet som ett krav på mediafolket. I många fall blir deras granskning tendentiös och i synnerhet när det handlar om granskning av svensk religiositet. Även när vi har ”kalla fakta” att tillgå så kommer vi var och en att tolka den på olika sätt. När du avfärdar hela den karismatiska rörelsen utifrån ett ”granskande” program så stämplar du en halv miljard människor som suspekta personer som icke tillför samhället något av värde. Rörelsen benämns också ”pentekostalism” och röner en kolossal framgång i bl.a. Sydamerika. Rörelsens samröre med den s.k. befrielseteologin utgör en kraftfull faktor som bidrar till de fattigas (materiellt och andligt) befrielse. Kåkstädernas fattiga har genom rörelsens stimulans medverkat till att man med små medel lyckas skapa allt bättre materiella och sociala förhållanden. För att inte göra kommentaren allt för lång och betungande så lägger jag in ett citat hämtat ur en artikel skriven av Margit Eckeholt, tysk teolog och professor. Hon beskriver bl.a. den kulturella och sociala befrielse som pentekostalismen och befrielseteologin utgör för främst kvinnor. De flesta som ansluter sig till rörelsen är kvinnor och f.a. unga. Hon skriver:
    ”Om man jämför kvinnornas roll i pingstförsamlingar upptäcker man att karismatisk och befrielseteologisk religiositet närmar sig varandra. När deras roller förstärks i människornas inre, i parrelationer och i familj, så utvecklar sig också en ny offentlig kvinnoroll som leder vidare till ett socialt och politiskt engagemang.
    Den nya ”inre” befrielse som växer fram ur en erfarenhet av Anden och andligt helande blir också till en omfattande social, politisk och kulturell befrielse”.
    En parallell kan dras till vår historia med ”läsarrörelsens” bidrag till den moderna demokratins framväxt. Jag tar avstånd från religiöst humbug med verkningar av manipulerande av människor i nöd. Men risken är att man med ett generellt avfärdande, i brist på kunskap, stämplar rörelser som humbug och politiskt inkorrekta.
    Det är så att honnörsord som jämställdhet, solidaritet och rättvisa är hämtade ur den kristna kulturella värdegrunden men kan i fördömandet av andliga yttringar berövas sin viktigaste energi.
    Allt gott Magnus!

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Ronny!
      Det är möjligt att jag inte uttryckt mig nog tydligt om vilka jag inte tillför mänskligheten något, men för att det ska vara absolut klart så åsyftar jag personer som Gardfeldt och Co och div. suspekta sekter och extremer. Detta oavsett skepnad och var de förekommer.

      Och eftersom du själv tar upp frågan då det gäller medias hållning gentemot svensk religiositet håller jag inte med dig. Det skulle behöva granskas än mer i sömmarna. Personligen skulle jag vilja veta mer om är te.x Kristdemokraternas kopplingar till sekten Livets ord och div. suspekta stiftelser (Ja till Livet, Provita…). Det sitter ett antal riksdagsledamöter på KD-stolar som har sin bakgrund i Livets ord (som klassas som en sekt) bl.a om jag inte är helt felinformerad. Se detta som ett inlägg och en fundering som jag inte förväntar mig att du ska svara på.

      Jag önskar dig en trevlig söndag.

  4. ronny thellbro

    Magnus!
    Risken är alltid att man slungar ur sig fördömanden innan bilden är klar. Jag fritar mig inte själv ur den frestelsen men försöker tänka till en gång till. Min misstro mot medias vinkling förstärktes i hög grad med upplevelser i samband med Vojmåomröstningen. Media tenderade att haka på rena lögner, skapade och tipsade, till en av kvällstidningarna. Lögnen, i detta fall, var så pass grov att jag mådde dåligt några dar efteråt. Av en ren och pur händelse råkade jag vid tillfället ha så kraftfullt alibi att journalisten la ner ”granskningen”. Hade inte några händelser korsat varandra den gången vid ett och samma tillfälle så hade både jag och min familj skadats oerhört. Jag chockades över att någon/några kunde driva så djävulska lögner för att tysta mig. Sagesmannen spelade naturligtvis med kunskapen om medias behov av uppseendeväckande artiklar. Hade jag då befunnit mig på annan plats än jag gjorde så hade skadan varit verklig.
    Media tenderar att bygga i hög grad på händelser som inte kan motbevisas. Media tenderar att bygga reportage för att locka nya tittare/läsare. Den råa marknaden gör att man tänjer etiska gränser för att göra scoopet som garanterar intäkter.
    Religionen ska naturligtvis granskas precis som alla samhällsföreteelser. Men som tittare/läsare bör man kritiskt ta till sig informationen och vänta med svepande fördömanden. Religionen på gott och ont spelar en allt större roll i vår värld. Svensk media förefaller dock leva kvar i 50-talet och Hedeniusandan. Ny information förefaller ha mycket låg priorotet i den världen. JAg minns mycket tydligt medias intervju med K-G Hammar när han utnämndes till ny ärkebiskop. Man skickade en person ur nöjesbranschen för att ställa de ”relevanta” frågorna. Humaniora och främst teologi har hamnat i barnkammarens ”tomtar och troll”-nivån.
    Kristdemokraterna torde för den delen vara en av de politiska partier som utsatts för en utdragen och intensiv granskning. Inget fel i det, det är helt OK. Medias politiska favoriter undslipper detta. KG Bergström, numera krönikör på Expressen, uttryckte härom dagen att MP har sluppit besvärande frågor hitintills och noterar att ”liken faller i rad ur garderoben” just nu. Den politiska vänster, dit vi nu får räkna MP, har för övrigt haft en övervikt av sympatisörer bland journalister sedan 60-talet, vilket naturligtvis speglat/speglar hur reportagen vinklas.
    Varje politiskt parti har representanter som kommer att vara engagerade i olika föreningar och rörelser. Detta gäller S och detta gäller KD. Avgörande är huruvida man ställer sig bakom det politiska programmet och dess grundvärderingar. Därest motsatsen uppdagas så brukar det partipolitiska engagemanget inte bli långlivat. Gardfelt kommer inte att bli engagerad av vare sig mig eller SV K i övrigt.
    Livets Ord är slutligen ett annat intressant kapitel, i detta sammanhang, som har att göra med en ung rörelses växt och mognad. Ulf Ekman har ju som bekant konverterat till Katolska kyrkan, likaså hans son. Möjligen sitter du fast i en uppfattning om 80, 90-talets Livets Ord med sina spektakulära gudstjänster. Jag såg i någon ”blaska” att Livets Ords-kyrkan i U-sala skulle bygga härbärgen till tiggarna i sin stad. Jag vet att det på förhand kan genast skapas misstro betydande att de gör det för att värva nya medlemmar. Får aldrig en rörelse möjligheten att respekteras i sin mognad och sitt samhällsengagemang så betyder inget vad de gör annat än misstro.
    Trevlig söndag eller ”Alla själars dag”

  5. €dor

    I princip håller jag med. Fabel och religion är två skilda saker. Jag tycker inlägget var bra. Vad Göran Jonzon tycker är inte mycket fästa sig vid. Han uppträder mera som en nätpolis och kollar runt vad olika bloggare skriver och andra. Passar det inte honom blir han arg, själv tar han sig friheten tycka vad han vill och då är det som ska gälla. Han har fått alldeles för stort inflytande inte bara på Vilhelminas omgivning utan även utanför. Jag tar inte in hans kommentarer längre. Märklig karl vad tjurig och envis han är, en tidsstudieman som kallar sig ingenjör. Tjänat pengar på trycka ner människor, hur f_n kan folk upphöja en sån till skyarna? Jag ids då inte ens bemöta honom, så lite värde har han för mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.