Många frågor?

Det pratas mycket om att det är socialnämnden som står för mycket av de skenande kostnader som gör att kommunen går back. Och så är det. Men väldigt mycket av dessa kostnader är bundet till lagar och regler där kommunen inte kan göra så mycket utan måste ta dessa kostnader oavsett om man vill eller inte. Att det innebär att socialnämnden drar över budget och visar på ett dåligt resultat är inget som lagar och regler tar hänsyn till.

LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga är två av de lagar som i mångt och mycket är i fokus då det gäller denna fråga.

Antalet barn som far illa och där det allmänna via kommunen måste gå in har ökat dramatiskt de senaste åren med drastiskt ökade kostnader. HVB-hem växer nu upp som svampar och som vanligt är det en lukrativ marknad med stora vinster. Vinster som i sin tur innebär STORA kostnader för kommunerna. Från borgerligt håll klagas det över höga kostnader, men den fria företagsamheten och valfriheten hyllas, och jag får det inte att gå ihop.

Ska Vilhelmina kommun satsa på att starta upp ett eget HVB- hem för att kapa sina kostnader istället för att skicka barnen/ungdomarna på privata diton för dyra pengar?

Då det gäller LSS har en hel del pengar betalats från bl.a. Försäkringskassan, men där har kassan skurit ned sin del, med följd att kommunen fått överta större delen av kostnaderna. Här är det frågan om tex en stroke-patient eller annan svårt sjuk person med funktionsnedsättning. Från hjälp till några timmar i veckan till hjälp med många, många timmar i veckan med flera anställda för en vårdtagare. Vardag som helgdag. Dag som kväll. Vad tror du käre läsare att en sådan hjälp kostar kommunen då försäkringskassan drar in sitt stöd? Hur påverkar detta en liten kommun som Vilhelmina?

Måste dom ha den hjälpen då ? Vad är alternativet? Ska dom sitta i sin skit?

Varför har Försäkringskassan dragit in sitt stöd och vältrat över kostnaderna på kommunerna?

”staten övervältrar ansvaret för personlig assistans på kommunerna genom omprövningar av funktionshindrades behov som med systematik bedöms alltmer restriktivt.”  Från FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning rapport 2012.

Vidare: ”Lagstiftningen är oförändrad, men myndighetens tillämpning är ny, vilket delvis kan förklaras av den mycket restriktiva rättspraxis som skapats de senaste åren. Förändringen har dels resulterat i kraftigt reducerat eller helt indraget assistansstöd till många personer med personlig assistans, dels en större andel brukare för vilka ansvaret för den personliga assistansen har övervältrats från staten till kommunerna.”  FUB (2013).

Varför tror du att Försäkringskassan började tillämpa en strängare praxis vilket resulterade i minskat stöd till personer i behov av assistans tex? De pengar man drog in, Var hamnade dom?

Sedan har vi den ökande skaran av unga vuxna som går på försörjningsstöd. Vi har unga som går utan jobb samtidigt som man annonserar i Vilhelmina-aktuellt (sid 6) efter vårdpersonal. Vad beror det på?

Det tragiska är att jag bara tagit upp den ekonomiska aspekten, men det är människor som lever i detta och många av dom mår dåligt, vilket bidrar till än högre kostnader för samhället och kommunen…

 

6 kommentarer

  1. €dor

    Jag har läst vad du skrivit utan att gå in något djupare och i totalen är det precis som du skriver. Arvet efter förra regeringen som gör att framförallt små kommuner (få invånare) har fått kostnader vältrade över sig som tidigare Försäkringskassan (staten) stod för. HVB har ju gått program på TV om hur privata tar på sig ansvar/vårdnad till dyra pengar men sköter inte sina uppgifter väl. Pengarna först, vården i andra hand. Så är mycket av det som förra regeringen drev igenom och är ämnade för storstäderna.
    Samtidigt blir det som du säger inte lätt neka människor som är i behov av ständig vård. Jag har själv varit i den situation när jag var som sämst och det var inga glädjebud som meddelades en. Försäkringskassan uppträdde som Gestapo och vältrade över ansvaret på kommunen och då fick jag stå för en ganska stor del av kostnaden själv. Jag hade tur och första prioriteten var att ta mig på toan själv. För hur kan man bestämma det i förväg? Det brukar som regel bli då det blir.
    Som jag säger känner jag till det här och det är inte roligt först bli liggande hjälplös och sedan nekas hjälp då man vet hur förra regeringen slängde pengar över de som sedan skickade sina oresonliga vinster i skatteparadis. Jag hoppas ni kan trixa ihop det här på något vis.
    Som tur repade jag mig hyfsat och efter ett dryga halvår efter den värsta smällen klarar jag mig själv. Hjälpen om eller när jag behöver får jag av övriga familjen. Hur gör den som är ensam?

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Edor!
      Ja vad jag förstått så lär du ha erfarenheter av detta och vet hur det kan vara.
      Detta är frågor som vi diskuterar inom vilhelmina kommunpolitik och vi är nog överens att det inte går att ställa människor på bar backe. Vad som däremot förvånar mig är då det sitter kommunpolitiker och funderar och frågar sig VARFÖR Försäkringskassan dragit in stödet?

      Det har suttit en regering i åtta år som genom skattesänkarpolitik ska ha fått hjulen att snurra. Hur det lyckats råder det delade meningar om, men den kategori människor som av någon anledning hamnat inom sociala har inte vunnit på den. Det är en sak som är säker.

      Vi som ”bidrar” och jobbar har fått en ökning i plånboken, men det råder en stor skillnad beroende på vilken inkomst du har och inte heller här talar skattesystemet till låginkomsttagarens fördel. Varför det? Ja enligt vissa verkar det vara en naturlag att de som sitter med slips och vänder papper och kallar sig VD ska tjäna 50 ggr mer än en undersköterska.

      Förhoppningsvis börjas det så sakteliga vridas tillbaka mot ett rättvisare fördelning och att den delen kommer att tillfalla de grupper som bäst behöver dem.
      Men det är min förhoppning, men hur långt det når med en borgerlig opposition + SD i majoritet lär visa sig.
      Jag måste tro att det blir bättre, annars kan jag lika gärna lägga ned detta och göra något annat.
      Ha det gott!

  2. Göran Jonzon

    Nog undrar jag hur man får ihop det med att den nya tolkningen av regelverket som Försäkringskassan börjat illämpa inom LSS, skulle gå att härleda till regeringen eller ens riksdagen.
    Regeringen verkställer beslut fattade i Riksdagen, vilken i sin tur styr landet genom instiftande av lagar och regler.
    Att FK tagit initiativ att med samma regelverk ändra tolkningen med det uppenbara syftet att vältra över en kostnadssektor som håller på att skena överstyr, måste ansvarssökas inom kassans egen administration och borde rimligen föranleda att dess generaldirektör kallas till en hearing och ev. avskedas.

    Men huvudprblemet ligger på ett helt annat plan.
    Nog har vi resurser att hantera de med svåra handikapp och fysiska hinder, men dysfunktionella familjer slukar resurser i en takt som föranleder att vi slår tvärstopp och tänker efter hur vi kan förebygga ?
    Komunen kan aldrig överta föräldrarnas ansvar och en skolkurator eller psykolog kan aldrig ersätta en förstående mormor eller farfar.
    Föräldraansvaret gäller 24 timmar/dygn och när detta inte fungerar och barnen blir föräldrar åt sina föräldrar, då blir bördan på de unga axlarna alldeles för stor.
    Men kommunen har inte resurser till att fortsätta i samma riktning och ständigt öka sitt ansvarsövertagande.
    Detta måste vi göra något åt !

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Göran!
      Ursäkta mitt sena svar, men jobb och matlagning tar sin tid.

      Ja, att vi inte är överens om varför Försäkringskassan tolkar regelverket annorlunda, och ändrat praxis vilket missgynnar vårdtagaren hade jag nog inte räknat med. Men som jag skrev i mitt förra blogginlägg så handlar politik i mångt och mycket om prioriteringar och vad den förra regeringen prioriterade, så inte var det dem som var i behov av stöd och hjälp via LSS. Men vi kan nog vara överens om att vi inte är överens i denna fråga.

      Då det gäller dysfunktionella föräldrar så tror jag inte kommunen och sociala ”tar över” något ansvar om det inte måste. Det finns regler och lagstiftning som styr det hela och jag förmodar att de följs. Däremot föräldraansvaret kan jag hålla med dig om att det finns mycket att önska. Jag kan många gånger tycka att det verkar finnas mycket rättigheter som medborgare och förälder, men skyldigheter verkar man inga ha.
      Men samtidigt så måste man ha i åtanke att bakom mycket av dessa historier så döljer sig saker som vi inte har insyn i och därför tror jag att man ska vara försiktig i sina uttalanden då det gäller tex vård av unga.
      Vad jag däremot är fullt och fast övertygad om, och något som pekas ut som en enskilt stor faktor är skolans och skolresultatens roll i det hela. Barnen ska gå ut med fullgoda betyg, gå sitt gymnasium eller högre utbildning. Men hur ska vi få ungdomar att förstå det?

      Jag hörde en som berättade om att nu fanns det forskning (tyvärr minns jag inte vem det var och sålunda ingen länk) där man följt en skara vuxna födda på 70-talet och hur det gått i livet till dags dato. Resultatet visade att under ”goda” tider hade många, både utbildade och lågutbildade relativt gott om jobb, men då det blev sämre tider så var det framförallt de lågutbildade som blev kvar i arbetslöshet och hade längre och svårare för att komma tillbaka i jobb. Förvånande?
      Ha det gott!

  3. Göran Jonzon

    Nej Magnus, jag tror heller inte att socialnämnden beslutar om ansvarsövertagandet på lösa grunder, men det är just det som är problemet – att det finns allt fler välgrundade fall att ta hand om via kollektivt ansvarstagande.
    Familjen är det som måste fungera för att samhället i stort ska fungera och det behövs inte så stor andel havererade familjesituationer, föörrän kommunens ekonomi kollapsar.

    Jag håller helt med om att den nödvändiga reformeringen av de slentrianmässiga hanteringarna av arbetslösheten via långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringarna genomfördes bryskt och okänsligt av den förra borgerliga regeringen. Men oaktat detta var åtgärderna nödvändiga.
    Jag tror nog att den socialdemokratiska partiledningen är rätt tacksamma över att det inte var de som tvingades genomföra reformeringen.

    Men sedan har tydligen Försäkringskassans egen operativa ledning beslutat att dra allt ytterligare ett par pinnhål längre och det är det jag protesterar mot. Detta sker ju nu under ny regering och går inte att skuldbelägga den förra för.

    Att så många föräldrar tycks ha blivit ställda och valhänta vad gäller uppfostran av deras egna barn, kan aldrig avhjälpas genom att socialen ska rycka in när det gått helt överstyr.
    Det är en verklig utmaning att försöka enas kring att hitta ett balanserat åtgärdspaket som verkar förebyggande utan att skuldbelägga och ställa grupp mot grupp.
    Men samtidigt måste vi upp med hela skiten på bordet och sluta blunda för att vi är på väg åt alldeles fel håll med vår samhällsutveckling.
    Men jag tror att vi kommer att klara av det tillsammans, bara vi kan ta tillvara det positiva politiska klimat vi skapat genom ansträngningar från alla håll.
    Budgeten för 2016 blir det första verkliga testet på hur alla kan hålla sig från populistiska väljarfrierier på andras bekostnad.
    Den 12 maj vet vi svaret på den frågan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.