Veckans politik i Vilhelmina

Av , , Bli först att kommentera 25

Jag har haft problem med internet så min sedan tidigare utlovade redogörelse av veckans politik blev lite fördröjd.

Det blev mycket politik i början på veckan och det har varit både ”ups and downs”.

Måndagen innebar kommunfullmäktigegrupp där som vanligt alla partier finns representerade och som började med en gemensam dragning av ekonomichefen och de olika nämndscheferna. Intressant, men samtidigt dystert då det ekonomiska läget är allvarligt för Vilhelmina kommun och dess medborgare. Varje nämnd redogjorde för sitt och och hur de såg på framtidens utmaningar för att sedan ta lunch och varje parti/partigrupp gick till sin kammare.

Hur diskussionerna går i de andra partierna har jag ingen aning om, men jag upplever vårt diskussionsklimat som givande där det tidsvis går höga, men det är högt i tak och vi för det mesta uppnår konsensus. Det är ju så då man inte har en absolut majoritet att det måste ges och tas. Inget konstigt med det och det var en givande dag.

Måndag kväll innebar repskap där vi Socialdemokrater har möte med företrädare, ledamöter och medlemmar i partiet och där DU som vanlig medborgare har möjlighet att föra fram din åsikt. Även där blev det diskussioner med olika åsikter, men alla vet vad vi har framför oss då det gäller ekonomin, men vi ställs inför den realitet och verklighet som råder och då måste vi som politiska företrädare stå upp för de beslut som fattas även om de blir impopulära och i dessa tider är det inte så roligt alla gånger att vara fritidspolitiker.

I morse läste jag tyck till på VK och blir beklämd av hur en del resonerar, men förstår även att många inte vet hur det funkar med den kommunala ekonomin och politiken. Men det lägger jag till sidan för stunden och återkommer i kommande blogginlägg. Jag är ingen expert själv, men det är inte fullt så enkelt som man kan tyckas tro.

Tisdagen innebar KS (Kommunstyrelse) och den förflöt utan några kontroverser.

Kommuninvest var och informerade om sin verksamhet (en sorts bank för kommun/kommunala bostadsbolag och landsting) och sedan hur vår ”rating” såg ut, plus/minus för kommunen. Många ser enbart negativt för Vilhelmina, men det finns faktiskt sådant som är på plussidan också, så allt är inte nattsvart. Men den största utmaningen är den negativa befolkningsutvecklingen och den åldrande befolkningen.

Men hur var det nu med ”ups and downs”?

De stora ”grejerna” denna gång var att vi tillsammans lyckades sy ihop en budget som blev underskriven av stora delar av politiken i Vilhelmina. PA och SD finns inte med på denna budget dock.

Det har stöts och blöts, givits och tagits under några månader och det gav resultatet. Det är en mycket kärv budget, men tillsammans ska vi försöka få ihop detta och det kändes faktiskt lite högtidligt då kommunstyrelsens ordf. Åke Nilsson  slog ned klubban och vi kunde konstatera att vi nog näst intill gjort något som är smått historiskt (jag har iaf inte hört om att en Vilhelminabudget blivit underskriven av 6 parter. Rätta mig om jag har fel).

Smolken i bägaren får sägas vara de lika historiska besluten att till kommunfullmäktige låta klubba igenom nedläggningen av Latikbergs skola och musikskolan. Två mycket impopulära beslut, men som lika fullt togs av bl.a mig själv.

Men just nu forsar det ut pengar i en rasande fart ur kommunen och kranar kommer att måsta skruvas åt för att stoppa flödet. Här skiljer vi i majoriteten oss åt jämte de som inte ville lägga ned, och jag får inte deras resonemang att gå ihop lika lite som de får mitt att gå ihop. Men för oss som sitter i den styrande majoriteten så kan vi inte sitta still utan måste försöka hejda detta flöde. Nu blev det en annorlunda konstellation och mix av både majoritets/minoritetspartier som avgjorde dessa skolors öde, men som Maria Kristoffersson skrev i sin blogg: Styr eller avgå. Även impopulära beslut måste tas.

Så är politiken och framtiden får utvisa hur kloka beslut det var och resultatet av dem och det är du som väljare som har det i din hand i kommande val.

En fråga som kanske intresserar mina läsare i den västra delen (Klimpfjäll med omnejd) var anbudet på gamla macken där affären ligger. Fastigheten har legat ute på anbud, och det hade kommit in ett sådant som vad jag förstår var intressant till en början. Men sedan kom det in en reservation mot en ev. miljöskuld pga av att det just varit en bensinmack där. Detta skulle innebära att OM det i framtiden inte blir någon bränsleförsäljning där och det konstateras att det behöver saneras blir en kostnad som kommunen får stå för och det kan bli dyrt. I dagsläget såg vi inte möjlighet att försälja macken och den är sålunda kvar i kommunens fastighetsbestånd.

Det blev ett långt inlägg, men hoppas att jag bringat lite klarhet i politikens Vilhelmina.

Varför fotar SD besvärliga frågeställare?

Av , , Bli först att kommentera 17

I helgen var jag nere till Lycksele och marknaden. En trevlig helg i glada vänners lag.

På lördagen var jag inne och såg mig runt och utanför Lilla bageriet hade SD satt upp ett informationstält. Jag hörde en del synpunkter på att de var där, men de har samma rätt som alla andra att framföra sitt budskap även om man har något emot det. Så långt inget fel i det enligt mig.

Men sedan fick jag av bekanta höra att det fanns de som varit framme och frågat de som var i tältet en del ”besvärliga” frågor som dessa SD-män inte kunde svara på och då hade frågeställaren/arna blivit fotade av en SD- funktionär. Detta upplevdes som obehagligt och det kan jag förstå.

Varför gör man så och vad är isf syftet med det?

I morgon blir det politik i två dagar där budgetarbetet är den stora grejen. Jag lär återkomma i frågan.

Det blåser en del och är 7 grader ute. Relativt klart så det finns chans för den som vill titta på månen i morgon bitti.

Ha det gott!

Renslakt i Froskon

Av , , 3 kommentarer 23

I helgen har det varit en liten ”högtid” då renslakten drog i gång på lördagen uppe i Froskonbäckens renslakteri. Jag och yngsta dottern drog iväg upp på lördagen och blev där under en stor del av dagen.

Större delen av Kultsjödalen hör till Vilhelmina Södra sameby och det är dom och ett antal andra samebyar från i princip alla väderstreck samlas för att göra sitt ”årliga uttag”. Det är samebyar från Jämtland, Norge och Vilhelmina Norra som möts på denna plats varje höst och aktiviteten är hög med allt från det att renarna drivs in mot ”gälan” till att dessa renar vandrar runt, runt, runt (alltid motsols). Det kastas, bommas, kastas om, träffas för att sedan dras till en speciell hage där de får vänta på sin tur för det oundvikliga slutet. Men allt sker på ett lugnt och värdigt sätt och jag tycker att det är ett bra sätt för barnen att lära sig se var deras mat kommer ifrån och principen från ”jord till bord”.

Det blev lunch ute i det fria och på eftermiddagen drog vi hem med vårt lass av ekologiskt, närproducerat kött av yppersta klass. Söndagen ägnades åt styckning och uppspikning av skinn på väggen. Allt precis som vanligt alltså.

Slakten brukar för det mesta hålla på i tre dagar och redan på fredagen hade jag förvarnat min klass om att vi ev. skulle fara upp till Froskon på måndagen och efter ett par telefonsamtal på söndagen blev det klart att det även skulle bli slakt på måndagen och då drog klass 4-5 upp för renslakt. Tack till snäll förälder som på ett förtjänstfullt sätt bidrog med skjuts upp med en minibuss.

Man kunde nästan känna spänningen som låg i luften då vi närmade oss området och efter att ha stått och tittat utanför ”gälan” blev det dags för ett besök in och en titt i ”silen” där renarna sållas ut till olika samebyar och för slakt. Det är ett styvt jobb som kräver både sin man och kvinna och det barnen satt som klistrade uppefter stängslen och tittade på detta.

Efter lunch fortsatte det hela och det avslutades nere vid stora slakteriet  där de fick se då slaktrenarna fick gå in i byggnaden för att avsluta sitt jordeliv. Varje gång jag har farit upp till Froskon får man ha en liten beredskapsplan för dem som har svårt för detta med blod, renskallar, våmpaket och renskinn, men jag förvånas varje gång över hur bra det går och hur alla ser det som en naturlig del (iaf så länge som man äter kött).

Vilhelmina kommun är en samisk förvaltningskommun och den samiska kulturen med renslakt är enligt mig en naturlig del av livet i vårt område och jag ser det som mycket viktigt att barnen får se en del av den vardag och det arbete som det innebär att vara renskötare och tillhöra den gemenskap som detta sätt att leva innebär.

Under årens lopp har jag även stött på/och stöter fortfarande på vi och dom-mentalitet och jag anser att möten mellan folk innebär en ökad förståelse för varandra och motverkar negativa strömningar.

Sist vill jag, mina kollegor och vår klass passa på att tacka Tomas och Åza Nejne för att ni hjälpt oss både med fjällveckan, men även med renslakten i Froskon. Men även andra renskötande familjer som vi varit och sprungit runt. Ni ska veta att det uppskattades och en kommentar var ”den roligaste dagen någonsin”….

DSC_0767[1]

Några elever fick hjälpa till att mota in en grupp renar in i silen.

 

Dags att skrota det fria skolvalet?

Av , , 5 kommentarer 28

En debatt som kommer en del i skymundan för den flyktingkatastrof som nu pågår är det fria skolvalets vare eller icke vara. En reform från 1992 som landsattes av regeringen Bildt.

Ett ledord inom skolpolitiken är likvärdighet. Det ska inte spela någon roll VAR du går i skolan. Du ska ha likvärdiga förutsättningar att få en bra skolgång och att lyckas i dina studier än var du bor i vårt avlånga land. Detta är alla politiska partier överens om.

Vad man nu ser i undersökningar är att detta system med det fria skolvalet inte främjar likvärdigheten utan i stället ökar på segregationen i vårt samhälle. En segregation som inte för med sig något gott. Vad man nu debatterar är den ökade segregationen i skolorna där vissa skolor dräneras på kunskap och engagemang i form av föräldrar som engagerar sig i skolan och som söker sig från skolor som upplevs som problemskolor. Men vad som händer är att problemen ökar, fler söker sig ifrån och ekorrhjulet är igång. Inget konstigt i det.

Det skolsystem vi har i Sverige fria skolval och obegränsade vinstuttag är vi unika om i världen det endast var diktatorn Augusto Pinochets Chile som hade ett liknande fritt skolsystem för eleverna. Ett föga smickrande sällskap. Dock verkar chilenarna insett det horribla i detta och tidigare i år gjorde man sig kvitt detta system.

Under ett antal år har svenska skolresultat sjunkit och undersökningar (PISA, TIMMS tex) har bekräftat detta gång på gång. Som ett led i att vända denna trend tillsatte den rödgröna regeringen en skolkommission den 1 april 2015 med Anna Ekström (generaldirektör på Skolverket) som kapten för denna kommission.

Inga resultat av denna kommissions arbete är kända ännu, men det verkar börja sippra ut att dagens ”fria skolval” ifrågasetts mer och mer. Så pass mycket att Ekström har börjat reagera över det: ”Samhället måste finnas även för de barn vars föräldrar inte gör aktiva val. Vi kan ju inte tolerera en skola som ger sämre livschanser till barn bara för att de är födda i en familj där föräldrar inte gör aktiva val.”

Redan 2013 granskade skolverket 2012 års PISA-resultat och började se skillnader mellan skolor och den segregation som råder: ”Skolverket bedömer att det fria skolvalet sannolikt har bidragit till ökade resultatskillnader mellan skolor och en ökad socioekonomisk skolsegregation och därmed till minskad likvärdighet.” 

Detta är en hjärtefråga för de borgerliga partierna och som vanligt lär man skrika i högan sky över att inskränka ”valfriheten” och att sossar inte betror föräldrarna att välja skolgång till sina barn, men det är mer komplicerat än så och jag håller med Ekström då det gäller hennes kommentar ang. aktiva och inte aktiva föräldrar.

Den förre utbildningsministern, Jan Björklund hävdade gång på gång att skolan skulle baseras på den forskning som fanns, men lika många gånger körde han över dessa forskare då de gick emot hans politiska övertygelse.

Och än hur behjärtansvärd denna reform må ha varit när den sjösattes 1992 tycker jag att den visat på att den inte fungerar då likvärdigheten får stryka på foten, och då måste den antingen ändras eller skrotas i sin helhet.

Jag är glad att man nu genomlyser denna fråga och söker svar på många av de skolfrågor som finns och varför de svenska resultaten har sjunkit som en sten de senaste decennierna och utifrån detta hoppas jag att man når breda politiska överenskommelser för skolans och barnens skull.

 

 

 

Trångsynta nationalister och världsmedborgare

Av , , 2 kommentarer 26

Under en lång tid har politiken fokuserat på invandring och flyktingar. Om ”volymer”, kostnader och begäran om folkomröstningar i frågan.De främlingsfientliga krafter har känts haft ett övertag i denna debatt, och med SDs opinionssiffror i ryggen har man ansett sig tala för en majoritet av det svenska folket, men den senaste veckan tycker jag att pendeln verkar slå över till ”den andra” sidan.

Den flyktingkatastrof som nu är under uppsegling är den största sedan andra världskriget och har delat Europa mitt itu. Tyskland, Sverige och Österrike går i spetsen för en mer human och medmänsklig linje, medans det finns länder som tex Ungern som bygger taggtrådsstängsel för att hindra folk att komma in i Europa. Men här hemma visade nyligen en mätning från Aftonbladet/Inizio att en stor majoritet av svenskarna är beredda att hjälpa till på något sätt. Bara en bråkdel (10 %) ville inte hjälpa till. Måhända det är trångsynta nationalister?

På Facebook delas och gillas det sidor i medmänsklighetens anda och igår hörde jag om en spontaninsamling på nyheterna,  ”Vi gör så gott vi kan” och som samlat in 5 miljoner på några dagar. Hur man ska fördela dessa pengar (och det är inget 90-konto) är dock nästa pilsner.

Ståupparna Schyffert och Rheborg auktionerar ut en kväll i välgörenhetens namn och fd. Mojangägaren (skaparen av dataspelet Minecraft) och miljardären Notch dyrkar upp priset på denna Traderaauktion för att få in så mycket pengar som möjligt.

En annan kille god för lite kulor, och framför allt har en hel del att säga till om inom näringslivet är Jacob Wallenberg och Investor. Nu flaggar han för donationer och att via de företag man representerar hjälpa till.

Det är en orolig tid och den intolerans och misstänksamhet som vi ser runt omkring oss bekymrar oss djupt. Jag tror ingen kan känna sig oberörd av det som nu sker i vår närhet, säger Jacob Wallenberg, ordförande för Investor. Och ” Det känns viktigt att lyfta fram de universella principer och värderingar som lagt grunden för det samhälle vi har kommit att ta för givet i det öppna välfärdslandet Sverige” säger han. Klok kille.

Även våra blågula hjältar (jo dom finns, men de går inte omkring i knätofs och drejar Höganäskrus) i fotbollslandslaget har ”salat” ihop 250 000 som de skänker till Unicef för att gå till denna flyktingkatastrof. ”Nu är man inte bara medborgare i sitt eget land utan vi är alla världsmedborgare, säger Källström” i Aftonbladet.

Så ser jag också det. Vi är alla världsmedborgare och kan inte stänga in oss i ett hörn uppe i norr och vi har ett ansvar att hjälpa till och nu verkar fler och fler ansluta sig till dem som anser att det inte går att blunda för denna katastrof, och det är på tiden.

 

 

 

Klass 4-5 i Slipsiken

Av , , Bli först att kommentera 18

I onsdags morse drog klass 4-5 till Klimpfjäll för att via Soldalen gå den 8 km långa vandringen upp till Slipsikstugan som ligger på kalfjället vid gränsen till Jämtland.

Vi började med att titta på vad som finns i lapplägret uppe i Vielmesmakke, där vi bl.a tittade på de gamla resterna efter renslakteriet som låg där. Vädret var strålande och efter ca 4 km stannade vi för att ta vår första lunch som skulle tillagas på Trangiakök. Köttbullar med mos. Men var blev köttbullarna av? Kvar på skolan i Saxnäs. Kollektiv glömska från lärarna. Nåväl. Vi löste det hela med rökt sidfläsk och humöret var fortfarande på topp.

På eftermiddagen fick vi äntligen se den nyrenoverade stugan som låg där, röd och vacker vid sjön. Snabbt sattes två tält upp och middga skulle lagas. Alla arbetade med sitt och det flöt på bra. Det känns att vi hållit på några gånger och de börjar vara mer eller mindre självgående och man får ha i åtanke att vi pratar om 9-12-åringar, men de skötte sig med bravur.

Kvällen ägnades åt lek, fiske och berättelser.

Torsdagen var frostfylld med en uppgående sol och började med frukost och sedan packade alla sina säckar för en dagstur över på den Jämtländska sidan för att utforska växtligheten och försöka oss på en topptur.  Det blev mycket sol, växter och TRE toppturer. Trötta och hungriga kom vi tillbaka till stugan (och en passade på att bada i sjön ???), middag lagades och sedan på kvällen blev det disko i den gamla stugan och det dansades och åts ett och annat chips och dracks några glas saft. Humöret fortfarande på topp och när solen började gå ned var det dags att börja varva ned och vid halv tio var det tyst i lägret. Zzzzzzzzzzzzzzz

Fredag började som dagen innan med frukost, men sedan skulle allt packas ihop och nu fick vi några kg extra då alla fick bära förutom sin personliga utrustning,  sina sovsäckar och liggunderlag. Dessa hade transporterats upp med hjuling (med tillstånd av Lst) och vi tackar så mycket för hjälpen med detta.

Sista lunchen intogs vid trädgränsen och strax efter 13.00 hämtades vi upp av bussen och det var trötta, men glada vandrare som slog sig ned i sätena och helgens vila var välbehövlig. På tre dagar hade dessa barn avverkat 2,3 mil på kartan, men med tanke på hur de var och sprang runt skulle det inte förvåna  mig om de gränsade på 3 mil och de genomförde dessa dagar på ett mycket fint och trevligt sätt.

Detta med lägren på skolan i Saxnäs är en mångårig tradition och ALLA, såväl barn, föräldrar och personal anammar detta.

Med ”våra” åldrar är det ordning och reda, varm och torr och samarbete som gäller. I år hade vi lagt till en biologibit där vi tittade på fjällets växter och överskuggande allt detta vilar ordet självständighet. Att kunna jobba självständigt, både med sig själv, men även med sin grupp utan att hela tiden fråga vad man ska göra utan lösa de uppgifter man får på ett självständigt sätt. Som vuxen är det väldigt lätt att hjälpa barnen då de ber om det, men många gånger är det med saker som de faktiskt kan göra själva utan hjälp. Detta är ett hjulspår som är svårt att komma ur. Både för vuxna och barn. En klok pedagog sa en gång till mig att: Varje gång du ”är snäll” och hjälper ett barn är ett missat lärtillfälle för barnet. Kloka tankar, men svårt att följa.

Tills sist: Tack ALLA föräldrar. Utan ert stöd på olika vis skulle vi inte kunna genomföra dessa läger.

DSC_0697[1]