Klass 4-5 i Slipsiken

I onsdags morse drog klass 4-5 till Klimpfjäll för att via Soldalen gå den 8 km långa vandringen upp till Slipsikstugan som ligger på kalfjället vid gränsen till Jämtland.

Vi började med att titta på vad som finns i lapplägret uppe i Vielmesmakke, där vi bl.a tittade på de gamla resterna efter renslakteriet som låg där. Vädret var strålande och efter ca 4 km stannade vi för att ta vår första lunch som skulle tillagas på Trangiakök. Köttbullar med mos. Men var blev köttbullarna av? Kvar på skolan i Saxnäs. Kollektiv glömska från lärarna. Nåväl. Vi löste det hela med rökt sidfläsk och humöret var fortfarande på topp.

På eftermiddagen fick vi äntligen se den nyrenoverade stugan som låg där, röd och vacker vid sjön. Snabbt sattes två tält upp och middga skulle lagas. Alla arbetade med sitt och det flöt på bra. Det känns att vi hållit på några gånger och de börjar vara mer eller mindre självgående och man får ha i åtanke att vi pratar om 9-12-åringar, men de skötte sig med bravur.

Kvällen ägnades åt lek, fiske och berättelser.

Torsdagen var frostfylld med en uppgående sol och började med frukost och sedan packade alla sina säckar för en dagstur över på den Jämtländska sidan för att utforska växtligheten och försöka oss på en topptur.  Det blev mycket sol, växter och TRE toppturer. Trötta och hungriga kom vi tillbaka till stugan (och en passade på att bada i sjön ???), middag lagades och sedan på kvällen blev det disko i den gamla stugan och det dansades och åts ett och annat chips och dracks några glas saft. Humöret fortfarande på topp och när solen började gå ned var det dags att börja varva ned och vid halv tio var det tyst i lägret. Zzzzzzzzzzzzzzz

Fredag började som dagen innan med frukost, men sedan skulle allt packas ihop och nu fick vi några kg extra då alla fick bära förutom sin personliga utrustning,  sina sovsäckar och liggunderlag. Dessa hade transporterats upp med hjuling (med tillstånd av Lst) och vi tackar så mycket för hjälpen med detta.

Sista lunchen intogs vid trädgränsen och strax efter 13.00 hämtades vi upp av bussen och det var trötta, men glada vandrare som slog sig ned i sätena och helgens vila var välbehövlig. På tre dagar hade dessa barn avverkat 2,3 mil på kartan, men med tanke på hur de var och sprang runt skulle det inte förvåna  mig om de gränsade på 3 mil och de genomförde dessa dagar på ett mycket fint och trevligt sätt.

Detta med lägren på skolan i Saxnäs är en mångårig tradition och ALLA, såväl barn, föräldrar och personal anammar detta.

Med ”våra” åldrar är det ordning och reda, varm och torr och samarbete som gäller. I år hade vi lagt till en biologibit där vi tittade på fjällets växter och överskuggande allt detta vilar ordet självständighet. Att kunna jobba självständigt, både med sig själv, men även med sin grupp utan att hela tiden fråga vad man ska göra utan lösa de uppgifter man får på ett självständigt sätt. Som vuxen är det väldigt lätt att hjälpa barnen då de ber om det, men många gånger är det med saker som de faktiskt kan göra själva utan hjälp. Detta är ett hjulspår som är svårt att komma ur. Både för vuxna och barn. En klok pedagog sa en gång till mig att: Varje gång du ”är snäll” och hjälper ett barn är ett missat lärtillfälle för barnet. Kloka tankar, men svårt att följa.

Tills sist: Tack ALLA föräldrar. Utan ert stöd på olika vis skulle vi inte kunna genomföra dessa läger.