Dags att skrota det fria skolvalet?

En debatt som kommer en del i skymundan för den flyktingkatastrof som nu pågår är det fria skolvalets vare eller icke vara. En reform från 1992 som landsattes av regeringen Bildt.

Ett ledord inom skolpolitiken är likvärdighet. Det ska inte spela någon roll VAR du går i skolan. Du ska ha likvärdiga förutsättningar att få en bra skolgång och att lyckas i dina studier än var du bor i vårt avlånga land. Detta är alla politiska partier överens om.

Vad man nu ser i undersökningar är att detta system med det fria skolvalet inte främjar likvärdigheten utan i stället ökar på segregationen i vårt samhälle. En segregation som inte för med sig något gott. Vad man nu debatterar är den ökade segregationen i skolorna där vissa skolor dräneras på kunskap och engagemang i form av föräldrar som engagerar sig i skolan och som söker sig från skolor som upplevs som problemskolor. Men vad som händer är att problemen ökar, fler söker sig ifrån och ekorrhjulet är igång. Inget konstigt i det.

Det skolsystem vi har i Sverige fria skolval och obegränsade vinstuttag är vi unika om i världen det endast var diktatorn Augusto Pinochets Chile som hade ett liknande fritt skolsystem för eleverna. Ett föga smickrande sällskap. Dock verkar chilenarna insett det horribla i detta och tidigare i år gjorde man sig kvitt detta system.

Under ett antal år har svenska skolresultat sjunkit och undersökningar (PISA, TIMMS tex) har bekräftat detta gång på gång. Som ett led i att vända denna trend tillsatte den rödgröna regeringen en skolkommission den 1 april 2015 med Anna Ekström (generaldirektör på Skolverket) som kapten för denna kommission.

Inga resultat av denna kommissions arbete är kända ännu, men det verkar börja sippra ut att dagens ”fria skolval” ifrågasetts mer och mer. Så pass mycket att Ekström har börjat reagera över det: ”Samhället måste finnas även för de barn vars föräldrar inte gör aktiva val. Vi kan ju inte tolerera en skola som ger sämre livschanser till barn bara för att de är födda i en familj där föräldrar inte gör aktiva val.”

Redan 2013 granskade skolverket 2012 års PISA-resultat och började se skillnader mellan skolor och den segregation som råder: ”Skolverket bedömer att det fria skolvalet sannolikt har bidragit till ökade resultatskillnader mellan skolor och en ökad socioekonomisk skolsegregation och därmed till minskad likvärdighet.” 

Detta är en hjärtefråga för de borgerliga partierna och som vanligt lär man skrika i högan sky över att inskränka ”valfriheten” och att sossar inte betror föräldrarna att välja skolgång till sina barn, men det är mer komplicerat än så och jag håller med Ekström då det gäller hennes kommentar ang. aktiva och inte aktiva föräldrar.

Den förre utbildningsministern, Jan Björklund hävdade gång på gång att skolan skulle baseras på den forskning som fanns, men lika många gånger körde han över dessa forskare då de gick emot hans politiska övertygelse.

Och än hur behjärtansvärd denna reform må ha varit när den sjösattes 1992 tycker jag att den visat på att den inte fungerar då likvärdigheten får stryka på foten, och då måste den antingen ändras eller skrotas i sin helhet.

Jag är glad att man nu genomlyser denna fråga och söker svar på många av de skolfrågor som finns och varför de svenska resultaten har sjunkit som en sten de senaste decennierna och utifrån detta hoppas jag att man når breda politiska överenskommelser för skolans och barnens skull.