Dags att skrota det fria skolvalet?

En debatt som kommer en del i skymundan för den flyktingkatastrof som nu pågår är det fria skolvalets vare eller icke vara. En reform från 1992 som landsattes av regeringen Bildt.

Ett ledord inom skolpolitiken är likvärdighet. Det ska inte spela någon roll VAR du går i skolan. Du ska ha likvärdiga förutsättningar att få en bra skolgång och att lyckas i dina studier än var du bor i vårt avlånga land. Detta är alla politiska partier överens om.

Vad man nu ser i undersökningar är att detta system med det fria skolvalet inte främjar likvärdigheten utan i stället ökar på segregationen i vårt samhälle. En segregation som inte för med sig något gott. Vad man nu debatterar är den ökade segregationen i skolorna där vissa skolor dräneras på kunskap och engagemang i form av föräldrar som engagerar sig i skolan och som söker sig från skolor som upplevs som problemskolor. Men vad som händer är att problemen ökar, fler söker sig ifrån och ekorrhjulet är igång. Inget konstigt i det.

Det skolsystem vi har i Sverige fria skolval och obegränsade vinstuttag är vi unika om i världen det endast var diktatorn Augusto Pinochets Chile som hade ett liknande fritt skolsystem för eleverna. Ett föga smickrande sällskap. Dock verkar chilenarna insett det horribla i detta och tidigare i år gjorde man sig kvitt detta system.

Under ett antal år har svenska skolresultat sjunkit och undersökningar (PISA, TIMMS tex) har bekräftat detta gång på gång. Som ett led i att vända denna trend tillsatte den rödgröna regeringen en skolkommission den 1 april 2015 med Anna Ekström (generaldirektör på Skolverket) som kapten för denna kommission.

Inga resultat av denna kommissions arbete är kända ännu, men det verkar börja sippra ut att dagens ”fria skolval” ifrågasetts mer och mer. Så pass mycket att Ekström har börjat reagera över det: ”Samhället måste finnas även för de barn vars föräldrar inte gör aktiva val. Vi kan ju inte tolerera en skola som ger sämre livschanser till barn bara för att de är födda i en familj där föräldrar inte gör aktiva val.”

Redan 2013 granskade skolverket 2012 års PISA-resultat och började se skillnader mellan skolor och den segregation som råder: ”Skolverket bedömer att det fria skolvalet sannolikt har bidragit till ökade resultatskillnader mellan skolor och en ökad socioekonomisk skolsegregation och därmed till minskad likvärdighet.” 

Detta är en hjärtefråga för de borgerliga partierna och som vanligt lär man skrika i högan sky över att inskränka ”valfriheten” och att sossar inte betror föräldrarna att välja skolgång till sina barn, men det är mer komplicerat än så och jag håller med Ekström då det gäller hennes kommentar ang. aktiva och inte aktiva föräldrar.

Den förre utbildningsministern, Jan Björklund hävdade gång på gång att skolan skulle baseras på den forskning som fanns, men lika många gånger körde han över dessa forskare då de gick emot hans politiska övertygelse.

Och än hur behjärtansvärd denna reform må ha varit när den sjösattes 1992 tycker jag att den visat på att den inte fungerar då likvärdigheten får stryka på foten, och då måste den antingen ändras eller skrotas i sin helhet.

Jag är glad att man nu genomlyser denna fråga och söker svar på många av de skolfrågor som finns och varför de svenska resultaten har sjunkit som en sten de senaste decennierna och utifrån detta hoppas jag att man når breda politiska överenskommelser för skolans och barnens skull.

 

 

 

5 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Inte blir då jag förvånad över socialdemokraters rädsla för olikheter.
    Naturen själv har lärt oss att nyckeln till utveckling är variationer.
    Det är just i spänningsfölter mellan de som lyckas anpassa sig till nya förutsättningar kontra de som misslyckas, som nya vägar till framgång växer fram.

    Ett mänskligt samhälle mår inte bra om dessa spännngar blir för stora, men inte heller av total likformighet vilken får all utveckling att stagnera.
    Att inte tillåta någon att misslyckas blir samtidigt att inte tillåta någon att lyckas bättre.

    Receptet för en bättre skola är knappast att alla ska bli lika dåliga, utan att ta lärdom av det som visar sig fungera bättre och implementera denna kunskap hos de som lyckas sämre.
    Jag har egna erfarenheter av 60-talets socialdemokratiska läroplaner, som gjorde min egen skolgång till en enda lång plågsam väntan på den med sämsta förutsättningarna.
    Skolan blev på inget sätt en utmaning och blev genom sitt tvång närmast att liknas vid ett fängelsestraff. Mina föräldrar var rätt fattiga, så studiebidraget var visserligen välkommet, men hade jag fått välja en skola där jag hade kunnat genomföra min egen utbildning på mindre än halva tiden, hade vi sparat tid och resurser, både för mig och staten Sverige.

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Göran!
      Jag vet inte vilka rädslor du anser att vi har. Men en är att barnen inte ska ha samma förutsättningar att få en god utbildning och lyckas i livet.
      En LIKVÄRDIG skola innebär INTE att alla ska bli lika bra eller dåliga. Det handlar om att få så lika FÖRUTSÄTTNINGAR som möjligt. En viss skillnad.

      Det var ju tråkigt att individen Göran plågades i sin skolgång, men det är intressant att du tar dig själv som någon slags norm (och vilken tur att du tillhör dem som skulle klara skolan på halva tiden). Det verkar vara typiskt dig och KD. Individens rätt går före allt annat. Och är det nu så att jag har så ”dåliga” föräldrar att de inte aktivt söker en ”bra” skola till mig så får jag skylla mig själv. Har du ägnat dem en tanke?
      Till sist:
      Tror du att en ökad segregation i skolan och samhället för något gott med sig?

      • Göran Jonzon

        Segregation är ett ord som har laddats med i huvudsak negativ upplevelse.
        Skillnader däremot färekommer överallt där prestationer prioriteras.
        Du är säkert inte ovetandes om att hela idrottsvärlden bygger på tävlan, där man skiljer ut vilka som kan spela i toppdivisionerna från dem som har sämre förutsättningar.
        Det handlar om individer, inte grupper.

        Så ock inom arbetslivet där några kan prestera dubbelt mot andra och där en del lägger ned dubbla ansträngningar mot normen. En del väljer att ta ansvar och bli självförsörjande företagare, medan andra nöjer sig med fasta arbetstider och en lägre lön.

        När du köper tjänster är jag övertygad om att du helst väljer den som presterar mest och bäst för pengarna. Så funderar det även när du handlar produkter och bakom dessa produkters prissättning döljer sig olika grader av både effektivitet och produktivitet.

        Att inom skolan försöka tillskapa den socialistiska tanke som inte visat sig fungera någon annanstans i samhället, är befängt och negativt. Du kan påstå att jämlikhet går att förena med frihet för alla att nå sin fulla potential, men i verkligheten behöver man strukturera efter de olika förutsättningar som olika individer har. Annars blir det mera broms än gas.

        Inom världsberömda utbildningsanstalter som Caltec, Prinston, MIT, Sorbonne, Harvard m.fl. når man topprestationer just genom att man sätter upp minimipoäng för intagningarna.
        Så sker även inom svenska utbildningsväsendet, där ju antagningsgränser finns till både gymnasier och högskolor.
        Vi måste börja vakna upp från den flummiga socialistiska drömmen och inse att variationer och olikheter behövs för att individerna ska hitta sina respektive sporrar till att utvecklas. Alltför stora skillnader skapar spänningar som får det sociala nätverken att brista ut i revolter och uppror, men en viss spänning eller segregation verkar sporrande på hela samhällsorganismen. Att förneka det blir detsamma som att förneka evolutionens drivkrafter och det gör väl numera olika typer av fanatiker, religiösa såväl som politiska?

  2. Patrik Marthin

    Hej Magnus.

    Jag undrar hur du tänker med den elev som efter en termin inte har kunnat förstå mer än en tiondel av kursplanen för den terminen?
    Likasom den elev som efter en lektion redan har förstått och kan mer än läraren? Hur har du tänkt att resurserna ska fördelas?
    Hur går dina tankar om den stora skola som släpper iväg elever som när de kommer upp på högstadiet visar sig att de inte har fått lära sig något för utom att de är värdelösa i lärarnas ögon. Då de inte begriper något. Den stöd och hjälp som skulle ha tilldelats är för dyr och därmed skiter man i eleverna som behöver hjälp och hoppas att högstadiet kan fixa det. Vad händer med de elever som redan kan allt? Ska de sitta och vänta på att klockan ska gå?
    Då är det ganska bra att man som förälder kan placera sitt barn i en skola där de bryr sig om ALLA elever.
    Då det gäller segregationen så kommer det alltid att vara en del av samhället. Det kommer alltid att finnas en ”Zlatan” i varje del av samhället och det är det som driver utvecklingen framåt. Det stora bekymret är att politikerna inte försöker med tillräckliga med medel att höja lägsta nivån utan hela tiden försöker kväva de som försöker sträva uppåt.

    Med vänlig hälsning

    Patrik

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Patrik!

      På det du skriver låter det som att du förutsätter att en friskola ”bryr sig om ALLA” elever, medan den kommunala inte gör det? Jag skulle tro att det finns bättre och sämre skolor oavsett om de är fristående eller ej. Privat regi behöver nödvändigtvis inte betyda bättre (och det gäller inte bara skolor), men det verkar många tyckas tro. Det finns mängder av exempel på fristående skolor där barnen kommer till en nedlagd skola och där den kommunala får plocka ihop spillrorna.

      Något jag sedan även vill påpeka och som kommit undan i debatten är de högpresterande elevernas behov av de lågpresterande (jag gillar inte att kategorisera in elever/barn på detta vis). Det har nämligen i forskningen kommit fram att den bästa miljön är där du får en mix av olika kategorier av barn och att detta främjar studieresultaten för alla. Jag har skrivit om detta i ett tidigare blogginlägg, men just nu är jag för trött för att leta reda på det. Du får ursäkta mig.

      OM det nu är så att man från olika håll, forskning, remissinstanser etc, börjar ifrågasätta detta system med det fria skolvalet. Ska vi då behålla ett dåligt skolsystem med ett fritt skolval pga ideologiska skäl?
      Det anser inte jag.
      Jag fortsätter gärna diskussionen, men jag har sålt bort min dator till min yngsta och är därför just nu i trångmål varav svar kan dröja.
      Ha det gott!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.