Renslakt i Froskon

I helgen har det varit en liten ”högtid” då renslakten drog i gång på lördagen uppe i Froskonbäckens renslakteri. Jag och yngsta dottern drog iväg upp på lördagen och blev där under en stor del av dagen.

Större delen av Kultsjödalen hör till Vilhelmina Södra sameby och det är dom och ett antal andra samebyar från i princip alla väderstreck samlas för att göra sitt ”årliga uttag”. Det är samebyar från Jämtland, Norge och Vilhelmina Norra som möts på denna plats varje höst och aktiviteten är hög med allt från det att renarna drivs in mot ”gälan” till att dessa renar vandrar runt, runt, runt (alltid motsols). Det kastas, bommas, kastas om, träffas för att sedan dras till en speciell hage där de får vänta på sin tur för det oundvikliga slutet. Men allt sker på ett lugnt och värdigt sätt och jag tycker att det är ett bra sätt för barnen att lära sig se var deras mat kommer ifrån och principen från ”jord till bord”.

Det blev lunch ute i det fria och på eftermiddagen drog vi hem med vårt lass av ekologiskt, närproducerat kött av yppersta klass. Söndagen ägnades åt styckning och uppspikning av skinn på väggen. Allt precis som vanligt alltså.

Slakten brukar för det mesta hålla på i tre dagar och redan på fredagen hade jag förvarnat min klass om att vi ev. skulle fara upp till Froskon på måndagen och efter ett par telefonsamtal på söndagen blev det klart att det även skulle bli slakt på måndagen och då drog klass 4-5 upp för renslakt. Tack till snäll förälder som på ett förtjänstfullt sätt bidrog med skjuts upp med en minibuss.

Man kunde nästan känna spänningen som låg i luften då vi närmade oss området och efter att ha stått och tittat utanför ”gälan” blev det dags för ett besök in och en titt i ”silen” där renarna sållas ut till olika samebyar och för slakt. Det är ett styvt jobb som kräver både sin man och kvinna och det barnen satt som klistrade uppefter stängslen och tittade på detta.

Efter lunch fortsatte det hela och det avslutades nere vid stora slakteriet  där de fick se då slaktrenarna fick gå in i byggnaden för att avsluta sitt jordeliv. Varje gång jag har farit upp till Froskon får man ha en liten beredskapsplan för dem som har svårt för detta med blod, renskallar, våmpaket och renskinn, men jag förvånas varje gång över hur bra det går och hur alla ser det som en naturlig del (iaf så länge som man äter kött).

Vilhelmina kommun är en samisk förvaltningskommun och den samiska kulturen med renslakt är enligt mig en naturlig del av livet i vårt område och jag ser det som mycket viktigt att barnen får se en del av den vardag och det arbete som det innebär att vara renskötare och tillhöra den gemenskap som detta sätt att leva innebär.

Under årens lopp har jag även stött på/och stöter fortfarande på vi och dom-mentalitet och jag anser att möten mellan folk innebär en ökad förståelse för varandra och motverkar negativa strömningar.

Sist vill jag, mina kollegor och vår klass passa på att tacka Tomas och Åza Nejne för att ni hjälpt oss både med fjällveckan, men även med renslakten i Froskon. Men även andra renskötande familjer som vi varit och sprungit runt. Ni ska veta att det uppskattades och en kommentar var ”den roligaste dagen någonsin”….

Några elever fick hjälpa till att mota in en grupp renar in i silen.