Bortom allt det svarta…

Jag tror inte att jag i mitt liv upplevt så turbulent tid med så mycket svarta rubriker som denna hösten. Krig i mellersta östern med vidhängande flyktingström av sällan skådat slag. Det går inte en dag utan att det skrivs eller pratas om det.

Senaste opinionsmätningarna visar på ett rekordlågt stöd för regeringspartierna och nu tävlas det om vem som kan måla upp mest kris och katastrof och ha ”boten” för detta.

Men mitt i alla denna röra så finns det saker som i normala fall skulle ha uppmärksammats mer om det varit mer ”normalt”.

Oktober månads arbetslöshetssiffror visar på en nedgång med 0,8 procentenheter till 6,7 % (348 800 pers öppet arbetslösa, vilket med svenska mått är höga) jämfört med oktober förra året.

Av denna arbetslöshet är ungdomsarbetslösheten 17,3 % men även den har sjunkit och innebär att 20 600 ungdomar nu inte befinner sig i arbetslöshet jämfört med samma tid som i fjol. Detta är ingen intäkt på att de har jobb, men däremot att de antingen har fått jobb, går på någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller börjat studera och förhoppningsvis är på väg mot ett jobb.

Även OECD spinner vidare på denna positiva tråd där man skriver upp Sveriges ekonomi, men lyfter ett varningens finger för hur man tacklar integrationen av de nyanlända, men även för den svenska bostadsmarknaden.

Jag tror att en av nycklarna för att ro detta i land är bl.a jobben. Vi har våra system som fångar upp en om det går oss illa, men jag tror inte att någon i längden vill vara i dessa system mer än nödvändigt och att folk i grund och botten vill upp och känna att de tjänar sina egna pengar och göra rätt för sig.

Likt den negativa spiral arbetslösheten kan vara för individen tror jag även på det omvända. Arbete ger samvaro och sociala nätverk, arbetskompisar. Struktur, passa tider, ta ansvar…

Förutom att arbetslösheten är förödande för individen är den en mycket dyr historia för statskassan och kostar ofantliga summor skattekronor. Siffror från 2006 visar på att arbetslösheten kostar mer än sjukvården och då finns det all anledning att glädjas åt dessa siffror. Något som verkar vara svårt i dagens Sverige.

Här i Saxnäs är det gråmulet i dag och vi skriver den 1:a advent. På torsdag är jag inbjuden ned till Latikberg för att lyssna på vad man där har att säga i skolfrågan och om inget oförutsett inträffar kommer jag att dra ned dit på torsdag kväll. Jag hoppas att fler politiska företrädare tar sig tid att åka dit.