Kultsjödalen på G!

Av , , Bli först att kommentera 19

Att vi lever i glesbygd är nog alla medvetna om, men som alla vet är även det relativt. Faktum är att vi i periferin ibland kallas för ”extrem glesbygd” och det låter ju inte kanske så bra alla gånger. Men även det är relativt och beror ju på vem som lyssnar och vad den har för egna preferenser. Är det så att jag söker mig från storstadens stök och bök kan det låta som en fröjd att komma till oss i Norrlands inland.

Just nu råder det högtryck på våra anläggningar i dalgången där julstöket har städats bort för en sista kraftansträngning innan 2015 övergår till 2016. Nyårsfirandet står för dörren och i nästan varje stuga, inte bara i våra ”befolkningscentra” :-) , utan även i våra mindre byar i vår dalgång, lyser det varmt i fönstren. Nyår är en stor helg i fjällen.

Vintersäsongen har pågått nu ett tag där östra delen körde på med sina längdskidläger och strax före jul öppnade backen i Klimpfjäll så även där råder full permitet.

Från byns sida är det positivt med denna beläggning då det ger jobb, då främst då det i denna bransch är främst ungdomar som jobbar inom den. Men sedan har vi även de stugor och hus som växer upp och ett antal av oss i dalgången finner sin försörjning kopplat till detta.

Från företagens sida (ca 1:11:50 in i inslaget) ser man en naturligt samarbete med byn. Om inte byn fungerar blir det svårt med personaltillgång. Byn kan även ställa upp med ideella krafter då det behövs.

Vad man dock får passa sig för är att ta dessa krafter för givna och då det gäller ideella krafter så har det alltid en tendens att bli en grupp som ”roddar” och de kan behöva avlastas ibland. Men om många  hjälper till och ”bidrar med lite” kan man undvika detta.

Jag skulle vilja påstå att vi alla som bor i dylika områden endast har samarbete som alternativ. Vi är för små för att börja konkurrera med varandra om de ”resurser” som finns och det är med gemensamma krafter som vi kan göra något bra utav detta.

Lugnt och stilla med klart väder. – 14 grader nu på morgonen.

 

 

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Dagens högtidsstund

Av , , 2 kommentarer 10

Idag var det äntligen dags för en av mina högtidsstunder. Med familj och släkt begav vi oss ut på Kultsjön för att lägga ut det första isnätet. Det blev en del rackel då isbjörnen inte ville gå som den brukar, men jag skyller på en stor spricka i isen. Men nu ligger det där det ska.

DSC_0603

DSC_0602

Solen når knappt över horisonten, det är -15, men utan blåst och riktiga kläder blir dagen riktigt behaglig.

2 kommentarer

Landsbygdspolitik

Av , , 4 kommentarer 21

Sedan förra veckan då beslutet togs om nedläggning av Latikbergs skola har det skrivits en hel del i frågan.

Nu senaste i Västerbottensnytt där man i ett reportage berättar om hela Stöttingfjällsområdet som numera ett ”dött” område utan några affärer och skolor. Hur kan det ha blivit så?

”En medveten politisk styrning” för centralisering enligt Harald Holmberg i reportaget.

Och så kan det nog vara, men man ska ha klart för sig att det ligger på en högre nivå än den kommunala.

Landsbygdsdöden har pågått länge och det är inget fenomen som är typiskt svenskt utan pågår över hela vårt jordklot, men anledningarna till urbaniseringen är olika.

Många brukar framhäva Norge som ett föregångsland och deras landsbygd, men då jag är på mina resor i landet och pratar med folk så ger de uttryck för att även dom är på glid. Fler och fler hus börjar stå tomma, skolor och affärer läggs ned de går samma öde till mötes. Varför?

Är det så att den generösa landsbygdspolitik de haft naggas i kanten av nedskärningar i den norska ekonomin, med indragna/sänkta bidrag som följd?

Jag ser att jag har en del norska läsare på bloggen och ni får gärna lägga er i debatten. Hur ser er bild av norsk landsbygdspolitik ut?

Som boende i denna glesbygd har jag aldrig förstått denna urnbanisering där folk söker sig från landsbygden till storstäderna. Landsbygden avfolkas och det läggs ned och det rivs. Städerna växer och det byggs. Som lök på laxen lägger vi sociala problem, både i städer, men även ute i glesbygden… Det går åt enorma resurser för att riva och bygga bostäder och infrastruktur, men också att lappa och laga trasiga människor. Vore det inte bättre att lägga dessa resurser på landsbygdspolitik?

Själv tillhör jag ett parti (Socialdemokraterna) som inte gjort sig kända för sin glesbygdspolitik. Deras signum har alltid varit jobbpolitiken . Och visst är det så. Fanns jobben på Stöttingfjället skulle där bo mer folk. Men jag efterlyser mer än så. Och det finns INGET parti idag som kan komma och stoltsera med att de driver någon landsbygdspolitik värd namnet. Då får Centern och deras ”Närodlade politik” säga vad de vill enligt mig.

Nu på morgonen lanserar regeringen ett stöd till affärer i glesbygd och det är bra, men jag efterlyser ett helhetsgrepp där man inte ”duttar” än här, än där (och i dessa sammanhang kallar jag 100 miljoner för dutt). Sänk skatten, arbetgivaravgifterna…. Det ska löna sig ORDENTLIGT att verka ute i glesbygden annars blir det en dagslända.

Ett exempel: På 90-talet lanserades räddningen för glesbygden: Fiber och bredband.

I Vilhelmina dök plötsligt Call-center upp av sällan skådat slag. ??? (Bärgningsföretaget, jag minns inte vad de hette), SJ och Fritidsresor. Hundratals Vilhelminabor fick jobb och läget såg ljust ut, men vad hände. De la ned och iaf Fritidsresor hamnade utanför Stockholm och ingen av företagen är kvar i området idag. Jag kan inte tänka mig att lokaler eller personal är billigare (för att inte tala om personalomsättning) utanför Stockholm än i Vilhelmina, men ändå ska det ned till Stockholm.

Något jag dock inte berört i detta inlägg är hur vi ser på oss själv och hur vårt egna handlande bidrar till vår egna områdes överlevnad. Men det tar vi en annan gång.

Men jag är optimist. Jag tror att det går i cykler och vår tid i glesbygden kommer och man från högre politiskt håll ser glesbygden som närande istället för tärande. Det är iaf den bild jag vill sprida.

 

4 kommentarer

Att visa vägen för de yngre

Av , , Bli först att kommentera 26

Igår hade vi den traditionsenliga julfesten på skolan i Saxnäs.

Sisat tiden har det tränats på julsånger, pjäser och danser för allt vad tygen håller och nu fick våra elever visa upp alla sina talanger och årets julfest var inget undantag då det gäller duktiga elever.

Det började med ett luciatåg där nästan hela skolan deltog. Mycket imponernade.

Sedan blev det pjäser, sång, spel och sketcher i närmare en och en halv timme. Som vanligt är det våra äldsta elever som håller i det hela som presentatörer och scenarbete och det gör det med den äran.

Att jämföra de olika årens uppträdanden är svårt, och det har jag inte tänkt göra, men de höll mycket hög klass, men jag skulle ändå vilja framhålla ett par saker som jag tycker sticker ut lite grann och har betydelse.

Förutom klassernas olika pjäser hade vi ett antal soloframträdanden av såväl yngre som äldre elever. Två olika pianospel av en kille och en tjej, ett uppträdande av två tjejer med sång och piano. Sist hade vi en bejublad dans av ett tre stycken killar i 9:an.

Att som mellanstadieelev kliva upp ENSAM på en scen och framföra ett nummer inför ett hundratal i publiken, släkt och vänner är stort. Varje elev växer vid varje framträdande, men med ett soloframträdande lär det vara med ytterligare ett par cm. Att sedan med tilltagande ålder fortsätta med detta är större.

Att som gossarna i 9:an, visserligen i sin julpjäs, ställa sig upp och dansa visar även det på ett mod som jag beundrar. I den åldern kan sådana saker vara känsliga.

Tillsammans visar alla dessa barn vägen för framtida och yngre elever och fungerar som modeller och förebilder. Kan dom så kan jag.

Alla klasser hade gjort i ordning sina klassrum med utställningar på sådant som man arbetat med under höstterminen och det snurrade filmer och bildspel från höstens fjällveckor.

Fika som föräldrarna ställ i ordning väntade, fiskdamm och lotteri och allmänt mingel väntade och sedan var kvällens succé ett faktum.

Jag (och jag vet att mina kollegor samstämmer) vill tacka främst barnen, men sedan alla föräldrar, släkt och vänner för både hjälp och deltagande.

Sist hörde jag om att kvällen dragit in ca 5000 kr till nästa skolresa och nu på morgonen har ”Saxnäs skolas spargris” dragit in 1275 kr till musikhjälpen.

Nu idag fredag blir det pysseldag och själv ska jag vara på en utestation med en kollega.

Ha det gott allihop!

Bli först att kommentera

Desinformation

Av , , 6 kommentarer 11

Ikväll satt jag och tittade på Aktuellt och deras inslag ”Utblick” (ca 31:50 in i programmet) var ett intressant inslag om desinformation. Något som florerar på alla håll och kanter ute i media, främst på sociala medier.

Kort går det ut på att det finns ett ”behov” bland en del folk av en alternativ bild av samhället och händelser än vad de etablerade medierna ger. Någon utnyttjar detta faktum och tillgodoser ”behovet” samt smyger in sina egna budskap och propaganda i inslagen. Man erbjuder en ”alternativ story” en det som etablerade medier ger och presenterar ”sanningen”.

Ryska TV-kanalen Sputnik ges som ett exempel på en TV-kanal som ger en ”alternativ” bild.

Viralgranskaren (tidningen Metro) kan man läsa om både det ena och andra. Bla ett IKEA-bord som utformats som ett hakkors och har sitt ursprung i Italien. Undrar om det är någon som velat svärta ned Kamprad pga hans förflutna som aktiv nazist under kriget?

Under hösten med den flyktingvåg och krig och terror som varit har både Jihadister och våra högerextrema hatare använt denna metod att mata sina anhängare med ”sanningar” . Allt för att få sprida sina vidriga budskap. Om man sedan kan lansera en konspirationsteori a la PK så får dom full pott.

Då det gäller bilder kan man gå in på denna sida där du får tips på hur du granskar bilders äkthet.

Sist men inte minst: Har du inte kollat upp det du läser och ska sprida det vidare? Kolla upp det och sluta sprida vad skit som helst.

Till sist lite fest och glam!

I MORGON TORSDAG HAR VI STOR JULFEST PÅ SKOLAN I SAXNÄS KL 18:00. ALLA ÄR VARMT VÄLKOMNA!

 

 

6 kommentarer
Etiketter:

Deprimerande

Av , , 4 kommentarer 4

I hela mitt liv har ett gröngult hjärta bankat i min kropp och på mitten/slutet av 80-talet låg man i topp med antal finaler som till slut kröntes med ett SM-guld 1987, Glädjen visste inga gränser.

Jag var på ett antal matcher mot ärkerivalen Skellefteå och det var matcher att minnas. Sportradions Lasse Grankvist sa en gång att det pratas mycket om de olika Stockholmsderbyna, men för honom var derbynas derbyn hockeymatcherna mellan Björklöven – Skellefteå. En legendarisk match som jag missade var uppe i Skellefteå där bägge lagen rök ihop på uppvärmningen INNAN själva matchen.

Under årens lopp verkar det ha infunnit sig en situation där man oavsett hur dåligt det går ska man spöa Skellefteå och det gjorde man inför denna säsong på en träningsmatch. Men med all respekt skulle jag även vilja se denna vilja under säsong och gärna mot andra lag.

Efter -87 hände något och laget föll ur serien och ekonomin kördes i botten och otaliga gånger blev man räddad. Man har fått harva i allsvenskan, gått upp till elitserien, åkt ned igen.

Nu har jag missat resultaten under ett antal veckor och gick in på min app och då blev det återigen deppigt.

3:a från slutet!!!

Med en ekonomi som börjat vända och ny tränare var de tippade som ett av topplagen i allsvenskan och iaf jag började vädra morgonluft. Nu harvar man i bottenträsket på ALLSVENSKAN!!!

Nåväl. Livet går vidare och eftersom jag inte är någon medgångssupporter lär jag få fortsätta deppa över hockeyn ett tag till och ta nya tag nästa år.

Våga vägra svart och gult!

Ha det gott!

4 kommentarer

Kommunfullmäktige

Av , , 6 kommentarer 32

Igår söndag drog jag ned till Vilhelmina och ett julrepskap. Det var mycket som skulle diskuteras och avslutningsvis ett litet julbord som skulle ätas.

Dagen efter började med att kl 08:00 infinna sig på ett gruppmöte inför dagens fullmäktigemöte. Det var många frånvarande och jag hade blivit kallad som ersättare. Mitt första inhopp i Vilhelminapolitikens finrum, fullmäktige.

På dom gruppmöten vi har ingår S+V och oberoende BB (Bengt Bergsten). Oppositionen har sitt möte där de ”andra” håller till. Jag vet faktiskt inte om PA (politiskt Alternativ) även håller till i dessa samtal då det inte tillhör Allians För Vilhelmina.

Nåväl. Efter upprop kom den obligatoriska dragningen om ekonomin i kommunen och den var inte lika dyster som förra gången, men det pekar på ett underskott på ca 26 miljoner. Till detta ska förra årets 7 milj. läggas så det är dryga 30 miljoner som ska tas tillbaka.

Dagens stora fråga, en ev. nedläggning av skolan i Latikberg diskuterades långe och väl i gruppen då vi inte är helt överens. Men det ges och tas och det är högt i tak.

Kl 10:00 blev det dags att inta sittplatserna uppe på Folkets hus och dagens punkter på ärendelistan kunde börja att betas av.

Latikberg börjades att diskuteras, men det blev ett avbrott innan det blev information från Region Västerbotten och lunch.

Debatten fortsatte efter lunch och enligt mig framkom inget nytt och efter en ajournering och slutligen en votering blev beslutet att lägga ned skolan i Latikberg med röstsiffrorna 15 för och 12 emot.

Nästa punkt att generera en del diskussioner är frågan om ett sk trygghetsboende i Centrumhuset (gamla polishuset). Tanken är att via VIBO förvärva huset för att fylla ett behov av lokaler som kommunen har främst inom sociala för äldre och handikappomsorgen, men även för språkintroduktion inom gymnasieskolan.

Ett tredje område som diskuterades och debatterades var inlösen av pensionsrätter.

Kort beskrivet kan det beskrivas med att kommunen årligen betalar ut pensioner årligen till de födda före 1998. Detta belastar kommunens driftbudget. Nu löser kommunen in ett antal årgångar (1938 – 1940, och 1948-50, dvs 6 årskullar) till det fasta priset av 20 miljoner. Dessa pengar tas av kommunens fonderade pensionspengar. Med detta förfarande sänker man driftskostnaderna med ca 1, 5 miljoner årligen. Det ska sedan utredas om fler årskullar ska lösas in framgent.

Vilka är då mina reflektioner av detta mitt första kommunfullmäktige?

Då det gäller Latikberg är det en mångfacetterad fråga som är väldigt komplex, men liksom på gruppmötet blev den ordentligt diskuterad ur en mångd olika perspektiv.

Jag reagerade dock på ett radioinslag där det sas i stil med att ”man kunde inte tvinga flyktingbarn till att gå skola i Latikberg, men att det gick att tvinga barn i Latikberg att gå skola i tätorten. Det är inte frågan om att tvinga. Det är frågan om att föräldrar har rätt att välja var man vill sätta sina barn i skolan.

Vidare sägs det att det parti som vill främja landsbygdsutveckling högt ”har vaskat fram alla tänkbara argument för att rädda skolan”. Mig veterligen sov jag inget under detta möte och undrar om jag och radioreportern var på samma möte. Det tycktes en hel del, men inte kan då jag påstå att det var några hållbara argument. Än mindre kom det några alternativ till besparingar eller finansieringsförslag.

Sist en kommentar om att det var ”främst” socialdemokraterna som velat lägga ned skolan i Latikberg. Hm? Vänstern, moderaterna och en kristdemokrat var med på tåget och om nu någon trodde att detta var ett försök till urskuldande så trodde hen fel.  Jag anser att dessa tillsammans med Socialdemokraterna visat på beslutsamhet och ansvarstagande i en väldigt svår ekonomiska situation.

Men frågan är om det är till att få ihop en ”radioanka”…

Att prata om vinnare eller förlorare denna dag vill jag inte, men jag har hela tiden hävdat att jag tror att östra delen har sin tid framför sig och att Latikberg med omnejd inte står och faller med detta även om det nu kan kännas så.

Detta blev ett långt inlägg och jag återkommer om mer i detta.

6 kommentarer

Mörka dagar

Av , , 1 kommentar 11

Nu är det en tung tid då mörkret är som värst, men jag är glad att vi har snön som lyser upp.

Dagarna är korta och ljuset klent, men idag tog jag mig ut på Kultsjön för en kontroll av isen och det vette fåglarna om det inte snart går att börja med näten.

DSC_0774

Senare blev det en första tur till fjället för att titta till Loås. Där var det tyst och stilla och det enda som syntes till var ett par rävspår utanför stugan.

DSC_0776

Men snart vänder det! Ha en fortsatt trevlig helg!

1 kommentar
Etiketter: , ,

Saxnäs skola och Musikhjälpen

Av , , 2 kommentarer 11

Nu på söndag drar Musikhjälpen igång med temat ”Ingen ska behöva fly klimatet”. På skolan i Saxnäs brukar TVn stå på med musik hela dagen och naturligtvis har skolan dragit igång en insamling: Saxnäs skola spargris Var med och dela och hjälp till!

Musikhjälpen

 

 

 

 

 

2 kommentarer

Lärlingsutbildning

Av , , Bli först att kommentera 12

Under den tid som varit på bloggen har jag uttryckt (stark) kritik över den förda borgerliga skolpolitiken som förts fram till förra årets regeringsbyte, men jag hörde på radion att lärlingsutbildningarna på gymnasiet (som infördes 2011) går som tåget och ger goda resultat. 9 av 10 elever har jobb efter 1,5 år efter att de gått ut. Och det kanske inte är mer än rätt än att Björklund får något erkännande ibland.

Tanken med utbildningen är att eleverna går halva tiden i skolan och halva tiden praktiserar ute på ett företag.

Själv har jag erfarenhet från att i min ungdom gått som målarlärling. 6800 timmar skulle avverkas innan det var dags för ett gesällprov.

Mina timmar som målarlärling gjorde jag på RMB (Rusksele Måleri och Bygg) och Gideon Jonsson och Alf Önnerlöv var mina läromästare. Det blev ett antal år och otaliga är de episoder jag var med om under denna tid med dessa herrar, då främst Gideon.

Det började i slutet på 80-talet och jag började med 36:30 kr/tim och jag minns att det fanns betydligt yngre som tjänade mer på sitt sommarjobb än mig som hade ett ”riktigt jobb. Min räddning var att jag låg mycket ute på traktamenstjobb.

En totalrenovering efter Timmervägen blev mitt gesällprov och jag minns att jag var väldigt missnöjd med resultatet. Axel Sandström var den som skulle bedöma det hela och jag tror inte att han var speciellt imponerad av mitt jobb.

Firman fick ett storjobb som jag såg fram emot och det var byggnationerna på Saxnäsgården, men det blev inte mycket av det för min del. Jag och min arbetsgivare var inte riktigt överens om traktamentena så jag blev ”förvisad” till bygget av äldreboendet Blåklockan i Rusksele. Men det gick bra det med.

Krutkällarbacken och höghuset där var ett av ”mina” större jobb där jag blev länge och där hände en hel del och varje gång jag kör förbi detta höghus brukar jag tänka på då jag stod på en stege på översta balkongen och målade takfoten.  Ung och dum tror jag det kallas.

Där fick jag även stifta bekantskap med en kille som gick byggen, inriktning målare och som kom till oss på praktik. Nu var det min tur att inte vara imponerad. Allt tog en fruktansvärd tid och jag tyckte han var mest i vägen. Jag var nog ingen bra läromästare.

Efter flytten upp till Saxnäs gick jag en mattläggarutbildning (det dummaste jag gjort) i Holmsund och målning, mattläggning och guidningar blev mitt levebröd efter det att jag startat mitt företag. Som för övrigt finns kvar än i dag. Vem vet. Blir man less skolan så kanske man skulle …..

 

Bli först att kommentera