Knack, knack…

… Vem är det som är ute på nätet?

Igår var jag och en kollega ner till Plass´n på en föreläsning om näthat som hölls av kriminolog Maria Dufva. En intressant och tankeväckande kväll.

Hon menade att vi föräldrar intresserar oss alldeles för lite i barnens aktiviteter ute på nätet och jag kan inte annat än hålla med.

Vi är duktiga på att berätta för barnen om vad som är farligt och hur de ska passa sig och bete sig i olika situationer.

Hur de ska bete sig ute i trafiken

Inte klappa främmande hundar

Passa sig för fula gubbar (han som sitter på en parkbänk och stinker sprit)

osv, osv, osv

Men hur de ska bete sig och vad de ska passa sig för när de är ute på Internet pratar vi mindre om. Och att de fula hemska människorna som trots allt finns ute på nätet och som utnyttjar barnen på alla sätt och vis ser ut som vilken annan som helst.

Hon läste upp autentiska fall och berättade om en del statistik i detta ämne och iaf jag blev brydd över hur lite och hur godtrogen jag som förälder är.

I ett fall med 89 !!! minderåriga som blivit utsatta för övergrepp på nätet var det endast 2 som berättat det för sina föräldrar. Resten av barnen hittade man åt allteftersom utredningen fortskred. Skrämmande siffror.

Och hur beter man sig som förälder om ens barn kommer och berättar om otrevligheter som uppstått på nätet? Inte helt lätt det heller. En hårfin balansgång som om man gör fel och straffar får motsatt effekt och barnen kommer aldrig mer att berätta.

Och att sedan vi föräldrar förlitar oss godtroget på teknik och olika lösningar som finns för att ”skydda” barnen. Ha!! Klurigheten och problemlösningsförmågan är mycket god hos våra barn för att ta sig runt dessa anordningar.

Att prata och vara med barnen på nätet (inom rimlighetens gränser naturligtvis) är ett första steg att hjälpa barnen i denna djungel.

En mycket bra kväll med mycket annat att berätta om, men efter en kvälls snöskottning så känns jag ganska slut på.

Nu ligger ett 40 cm pudertäcke ute på lägdan.

Ha det gott!