Ni gjorde min dag!

Idag var jag tvungen att fara ned till Vilhelmina då min rygg for åt pipan för en vecka sedan och det var som att knivar stacks in i ryggen.

Gjorde som man skulle och ringde direkt till sjukstugan och sjukgymnastiken (som numera heter/kallas fysioterapeut). Pratade med en vänlig skäl som skulle kolla upp det hela med tider och om det blev någon ledig under den närmsta tiden skulle han ringa tillbaka. Hm tänkte jag…

Två dagar senare ringde han tillbaka och ett återbud gjorde att jag fick tid idag.

Ryggen har dock blivit bättre, men med erfarenheter sedan tidigare ville jag inte chansa utan for ned för en koll.

Fick komma in exakt på minuten och efter ett rejält samtal med mycket frågor och en undersökning och lite tips och råd så promenerade jag ut från sjukstugan. Nöjd och glad över ett mycket trevligt, bra och professionellt bemötande från början till slut. Och att ryggen känns bättre gjorde ju inte saken sämre.

Väl nere passade jag på att handla och inne i en affär kom det fram en karl som jag känner lite flyktigt och ville uttrycka sin tacksamhet över min blogg och det som skrivs där. Mycket paff och med en del rodnad på kinden så tog jag åt mig.

Vi pratade en stund och jag tackade för de värmande orden.

Och min poäng med att berätta detta är densamma som vi två pratade om inne i affären:

Han tyckte sig se en chans att personligen tacka mig här och nu och i dagens samhälle verkar det vara väldigt lätt att gömma sig bakom anonymitet, och då oftast efter att ha gjort ned eller förtalat/baktalat olika medmänniskor. Och det är fegt. Att som han gå fram och uttrycka sig och tacka tycker jag är stort och hedrar honom. Det kostar så lite, men ger så mycket.

Kontentan av dagens besök var iaf att jag for hem till fjälls glad och nöjd.

Tack bägge två för det!