Assistenter i skolan

Jag kan inte låta bli att ge min syn på de planerade neddragningarna av assistenter som under de senaste dagarna avhandlats här i Vilhelmina.

Jag vill börja med att säga att många assistenter gör ett himla bra jobb och är en stor tillgång för eleverna och skolan, men det är inte det som saken gäller. Att det sedan börjar jämföras med sågnedläggningen är i min värld helt felaktig och inte på några sätt jämförbart.

Sedan ett antal år har Skolinspektionen slagit ned på skolorna i Vilhelminas sätt att ta sig an de barn som har det jobbigt och svårt av olika orsaker. Och med det menar jag inte de som har rena funktionsnedsättningar utan de som man i i vardagstal kallar NPF-diagnoser. I vardagligt tal brukar gemene man kalla det ”bokstavsdiagnoser”. Dessa kan variera och blandas hit och dit och den ena är inte lik den andra och skolan har att förhålla sig till varje enskild individ och jobba därefter.

På ”min” tid, dvs 70-80 tal blev barnen uttagen ur klassrummet och fick gå till specialklasser, OBS-klass eller sitta med en ”speciallärare”. Jag var några gånger hos Irma. En parant dam med för mycket parfym. Men hon var snäll, men inte minns jag att jag lärde mig bättre med henne. Exkludering var då legio. Dvs man tog ut barnen ur klassen och undervisade dem en och en.

Detta synsätt fortsatte och under senare år, 2000-talet skrevs det åtgärdsprogram i parti och minut och där åtgärder sattes in, men fortfarande fanns denna ”exkluderingstanke” med. Ett annat synsätt var att förse eleven med en assistent. Många gånger en duktig person, men utan pedagogisk skolning. Via bl.a skolinspektionen och forskning har man nu sett inte ger de resultat man förväntat sig. Vi lär oss helt enkelt i grupp, inkludering tillsammans med sina klasskamrater och för att tackla de problem som barnen har hjälper det med pedagogisk skolning. Denna yrkesgrupp har minskat mer och mer där en del assistenter sökt sig till nya jobb, men en del utbildat sig vidare inom läraryrket med pedagogisk skolning. Där har de blivit en stor tillgång med sina tidigare erfarenheter som elevassistenter.

Om jag tittar på hur det sett ut under hösten i Saxnäs skola under den hösttermin kan man säga att vi var tre lärare på två stycken klasser (1-2 och 3-4) på skolan i Saxnäs. Jag var den som pendlade mycket mellan dessa två klasser och vi fördelade oss efter behov. Ofta var vi två lärare i en klass vilket gjorde att en lärare kunde koncentrera sig på på dem som behövde extra stöd och den andra på resterande klass. Någon kunde behöva hjälp att komma igång, en annan behövde extra instruktioner eller väldigt speciella tydliga instruktioner. Men kontentan var att dessa elever fick pedagogiskt stöd av en lärare och satt inne i klassrummet och jobbade.

Denna neddragning av assistenter är i första hand tänkt som en kvalitetshöjning FÖR ELEVERNA och utifrån den kritik kommunen fått från Skolinspektionen ang. att inspektionen ansett att det funnits för många assistenter i skolan. Sedan är det ju tänkt att ett tvålärarsystem ska införas och barnen kommer inte att lämnas vind för våg.

Avslutningsvis skulle jag som förälder se detta som ett bevis på att kommunen ser allvarligt på den kritik som Skolinspektionen riktat mot tidigare arbetssätt med dessa barn, tar till sig kritiken och nu åtgärdar saken.

Etiketter:

3 kommentarer

  1. Magnus Johansson (inläggsförfattare)

    Ser att det inte blir bra då jag skriver via telefon på resande fot. Ber mina läsare om ursäkt för det och ber om bot och bättring.
    Ha en trevlig helg.

  2. Jonna

    En liten tanke kring det du räknar som funktionshinder.Samhället idag poängteras av läkare om att psykiska sjukdomar är lika besvärliga som fysiska om inte mer.Hur kan vi förändra synsättet kring detta påstående om hjärnans kopplingar ? Vi måste börja redan i tidig ålder bland barnen om acceptansen vid ex utbrändhet i vuxen ålder skall räknas som sjukdom.Varför anses de fysiska begränsningarna vara mer aktuell än våra NPF syndrom ? Ett fysiskt hinder är oftast lättare att bistå hjälp med då det för det mesta kräver ombyggnationer alt uteslutning från fysisk aktivitet av aningen mer krävande del som anses normal.Saxnäs skola har inte lika många barn i sina klasser som tätorten.Tätorten har ökat barnbidrag utifrån politiska beslut om nedläggning av byaskolor.Skolklasserna har vardera omkring ca 20 elever vilka ALLA är olika samt behov av flertalet olika inlärningsstrategier.Då skall man dessutom ta i beräkning att dessa klasser enbart har barn som i princip är i samma ålder men född i olika månader.Elev född i januari har alltsomoftast annan inlärningssvårigheter mot för elev född i december samma årtal.Lägg därtill att tätorten har flera klasser för att täcka upp skolgång gällande elever födda samma årtal med i stort sett samma mängd elever i vardera klass.Skolorna har ont om mindre rum dit elever vilka har svårt med att utesluta det mesta av olika störningsmoment kan gå undan för att lättare kunna tillgodogöra sig inlärning.Det som är klassiskt för byaskolor är deras små skolklasser och större möjlighet som lärare att kunna göra undervisning intressant bla genom att använda praktisk undervisning.Tätort har större klassindelning allmänt bland barn och ungdomar i jämförelse med byar.Det är inget man kan neka till eller blunda för.NPF barn och ungdomar är LIKA viktiga som barn med fysisk funktionsnedsättning/funktionshinder.Vi MÅSTE börja att lära barn i extremt tidig ålder denna acceptans för att ändra synsättet på psykisk sjukdom/hinder i framtiden hos vuxna.
    Familjer m barn diagnostiserad NPF syndrom gör ett förskräckligt tufft arbete för att kunna fungera som familj men även bistå de barn med diagnos ett värdigt liv.Det som för många tes som självklarhet kring oskrivna lagar och regler är enormt svårt för NPF drabbade att förstå och sätta sig in i.Följ gärna med i en familj m dessa barn under 1 månads tid för att bilda dig en uppfattning kring allt vad det innebär kring att som vuxen förena ditt eget liv med arbete, karriär samt fritid tillsammans med skolgång för barn som antingen fungerar dåligt eller inte alls men även med barns fritid och allt vad samhällslivet av vuxna och övriga barn kräver.
    Återkom sedan med din insikt och berätta varför NPF inte räknas lika som fysiskt hinder.

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Jonna och tack för din kommentar.
      Jag håller med dig i det du skriver, men har några tillägg.

      Det var inte meningen att ”rangordna” fysiska vs psykiska funktionsnedsättningar.

      Det jag vill ha sagt är att skolinspektionen har påtalat att det funnits för många elevassistenter och att det inte är bra. Sedan är det ju inte så att alla assistenter ska friställas och man måste ha i åtanke att det är en annan sorts tanke som ska ersätta den gamla. Detta är inget unikt för Vilhelmina utan sker runt i hela skolsverige.

      Jag skulle vilja säga att jag har ganska ordentligt på fötterna då det gäller NPF både i form av utbildningar och erfarenheter av elever under en rad år genom mitt yrkesgebit som lärare. Jag har även erfarenhet på det privata planet och tror mig via detta ha ganska ordentligt på fötterna.
      Ha en fortsatt bra helg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.