It ain’t over till the fat lady sings!

Efter att resultatet efter valet i september blivit fastlagt och det nu börjat visa sig hur det politiska landskapet ligger i Vilhelmina och att det i dagarna skrivs en hel del i media och tydligen planeras för maktskifte i Vilhelmina kommun vill jag ge min syn på saken. Hur det blir återstår att se, men jag ska ge mig på en egen analys och lite funderingar kring detta.

Det fastställda valresultatet  visar att vi Socialdemokrater i Vilhelmina backade med 1,7 %. Personligen trodde jag på en ökning, men så blev inte fallet och det var till en början en besvikelse. Dock när valresultaten från landet börjat trillat in och det visat sig att Socialdemokraterna gjort dåliga val ute i kommunSverige ter sig vårt resultat i Vilhelmina något bättre jämförelsevis. En klen tröst, men en mer ordentlig valanalys ska göras och det finns nog anledning till att vara självkritisk.

Det som sticker ut mest i Vilhelmina ser ändå jag resultaten för Centern, Politiskt alternativ (Pa) och Feministiskt initiativ (Fi), där Centern måste sägas gjort en bra valrörelse och ökade med 3 mandat. Pa backade  däremot med två mandat och Fi erövrade sitt första mandat.

I Vilhelminas fullmäktige (totalt 27 mandat) blir det nu följande mandatfördelning (föregående mandatperiod inom parantes):

Socialdemokraterna: 10 (11)

Centerpartiet: 8 (5)

Kristdemokraterna: 3 (3)

Vänsterpartiet: 2 (2)

Politiskt alternativ: 1 (3)

Moderaterna: 1 (1)

Sverigedemokraterna: 1 (1)

Feministiskt initiativ: 1 (-)

Vad drar då JAG för slutsatser av detta?

För Centern verkar årets val överlag i Sverige ha gått bra där man ökat både på riks, region och kommunalval och vad det beror på är svårt att säga. Fråga man centerpartister beror det naturligtvis på den politik man fört och det kanske det kan vara, men jag vet inte om man varit så tongivande. Däremot tror jag att en hållning som bidragit är den gentemot Sd och vad som där kommer vete fåglarna. Lööf lär nog ha det svettigt att reda ut sin och Centerns situation inför framtida regeringsbildningar.

På det lokala/regionala planet tror jag att landsbygdsfrågorna kommit upp på agendan (och det kan man nog tacka sossarna för) och att man från centerhåll lyckats tvätta bort ”Stureplanscenter”-stämpeln och återerövrat landsbygdsbefolkningens förtroende. En Annie Lööf-effekt tror jag kan skönjas. Likaså en Helena Lindahl-effekt och kanske lokalt en Ivan Larsson effekt? Annika Andersson är populär med många kryss, men var det även 2014 om jag inte missminner mig.

Att man sedan gått ut med ett ”delat ledarskap”-budskap kan även det gett effekt, men hur det ska göras i praktiken återstår att se då det finns många frågetecken. Tidigare har jag frågat mellan vilka ledarskapet ska delas då man har en speciell procedur i sådana här frågor inom Centerpartiet om vem som slutligen kommer att sitta på tex. kommunalrådsposten. Men det lär visa sig.

Kristdemokraterna gjorde inte det succéval man trodde sig skulle göra och ökade marginellt, men stannade på samma mandattal som föregående period.

Mycket turbulens och skriverier innan valet med deras förstanamn Göran Jonzon och turerna kring hans kandidatur väckte en hel del frågor och kanske spelar det in i resultatet.

Sägas bör att hans fullmäktigeplats blivit tillbakadragen från distriktet från Kristdemokraterna, men att han har stöd från sin lokala partiorganisation som överklagat beslutet. Mer lär komma och kanske Göran dyker upp igen som gubben i lådan. Valprövningsnämnden ska ta ställning och vi får hålla oss till tåls.

Vänsterpartiet såg länge ut att tappa ett mandat, men behöll till slut sina två. Oförändrat med andra ord.

Politiskt alternativ gör ett dåligt val. Backar två mandat och stannar på ett. Ser vi på våra grannkommuner följer Pa en ”trend” där de lokala partierna har haft svårt att nå ut med sin politik och deras motsvarigheter i såväl Åsele och Dorotea backar stort också. Men med sitt mandat ämnar man nu ansluta sig till den ”borgerliga sidan”.

Moderaterna står relativt stilla och behåller sitt mandat med ”nygamlingen” Lars Eliasson i spetsen.

Sverigedemokraterna såg länge ut att öka från ett till två mandat, men föll tillbaka och stannar på sitt enda mandat. Vi kan även konstatera att det lokala SD har betydligt mindre stöd än moderpartiet. Dock röstar Vilhelminabon nästan som riket då det gäller SD vilket bedrövar mig.

Nämnas bör att med den konstellation som nu planeras kommer Sd i Vilhelmina få fortsätta sin ökenvandring i ensamhet och här var både vi inom S/V och Centern rörande överens om att de inte skulle ges något inflytande i dessa frågor.

Vilhelminabon går dock emot strömmen då det gäller Fi och här i Vilhelmina tar sig partiet in i fullmäktige med ett mandat. Dock med förstanamnet och fd. Vänsterpartisten Monica Nilsson förbikryssad av Inez Abrahamsson.

Sprunget ur fd. Vänsterpartister och Socialdemokrater så har jag sett dem som ett ”blåslampeparti” främst mot Socialdemokraterna, men i Vilhelmina verkar man välja en annan strategi och ansluter sig till det borgerliga blocket. En gissning från mig är att stora delar av vårt tappade väljarstöd och mandat gått till just Fi.

Efter att valresultatet fastslogs började ett arbete med att bilda majoriteter bland Vilhelminas partier.

Vi Sossar utsåg undertecknad och KG Abramsson som förhandlare och vi tog kontakt med alla partier (utom Sd) för att sondera terrängen. Vi hade inget mandat att förhandla utan det var mer en fråga om att höra av sig till partierna, känna/lyssna av och höra om förutsättningar fanns för vidare samtal.

Våra egna förutsättningar var inte goda då vi mist ett mandat, men tillsammans med V som vi har ett nära samarbete med hade vi trots allt 12 mandat. Och om läget är knepigt för oss måste det ju vara desto knepigare för de som är ännu mindre.

För oss handlar det om att få en långsiktig politik som står sig i längden och som ger trygghet och stabilitet. Det är en sak att byta ut ett ledarskap. En annan att få igenom en långsiktig politik som är vettig. Vi vet trots allt att vi står inför stora utmaningar och möjligheter och då är stabila majoritetsbeslut att föredra. Dörrar har sagts vara öppna, men det har varit si och så med den saken. Vad jag däremot vet är att våran är det.

Flera lösningar diskuterades inom vårt parti där en var att höra oss för med de ”små enmandatspartierna”, en annan att ta tjuren vid hornen och prata med Centern. En lösning som skulle ge en stark majoritet och även spegla valresultatet och väljarnas önskan (tillsammans 18 av 27 mandat).

Bägge infallsvinklarna testades av, men ganska snabbt insåg vi att frågan om ”ledarskapsbyte” var den viktigaste och några egentliga förhandlingar blev det inte tal om. Man var helt enkelt inte intresserad av att låta oss ”känna/ lyssna in” eller höra för den del höra vad vi hade att erbjuda.

För den som nu räknat ovan så har den uppmärksamme lagt märke till att för att erhålla majoritet i Vilhelminas fullmäktige behövs minst 14 mandat och enligt det som nu skrivs i media har en grupp/majoritet på fem partier, med Centern i spetsen bildats med C + Kd+ M+ Pa+Fi.

I mina ögon en svag och spretig majoritet, men är det ledarskapsbyte man är ute efter räcker den för stunden (fullmäktige den 15 oktober klubbas det hela). Vad som sedan kommer i det politiska arbetet, budgetar etc. i styrelser och nämnder är en helt annan sak, men jag antar att man tar höjd för det och detta kommer även att speglas i kommunstyrelse och nämnderna där alla ärenden bereds innan de klubbas i fullmäktige.

OM nu denna majoritet klubbas på nästa fullmäktige kommer vi Socialdemokrater att gå i opposition (skulle tro att det även gäller Vänstern, men de får svara för sig själva) och föra vår politik utifrån den rollen. Och redan nu kan jag säga att vi kommer att ta seriöst på den och föra den fullt ut då vi är skyldiga våra väljare detta, men även gentemot övriga kommunmedborgare då en god oppositionspolitik är A och O för vår kommun.

Under den korta tid jag nu suttit som kommunalråd i Vilhelmina har jag även fått lära mig vikten av att följa formalia och de turer de olika ärendena och besluten ska vandra. Allt för att det ska gå så smidigt som möjligt och driva kommunen framåt. Samma linje kommer jag/vi att hålla fast i opposition.

Avslutningsvis kan mycket hända innan den femtonde och jag ser att både jag själv och PAs Åsa Össbo dragit samma slutsatser om detta och innan klubban är slagen kan mycket hända.