Full rulle

Just nu är det en hektisk period och därför kommer inläggen med några dagars fördröjning. I måndags drog jag ned till Plassn för en lång sejour som började med en v.ordförandeträff där vi på förmiddagen gjorde ett par verksamhetsbesök och först ut var hemtjänsten som håller till på Solbacken mitt i vårt samhälle.

Här fick vi en dragning om hur läget ser ut för denna mycket viktiga och stora del av den kommunala verksamheten.

Just nu får vi fler och fler äldre och som blir äldre och äldre. Detta tarvar stora resurser i form av olika tjänster till våra äldre.

Vi får en bild av personal som jobbar häcken av sig dagligdags med bl.a extrapersonal och mycket övertid. Fler händer behövs inom vård och omsorg. En utmaning att möta i dessa ekonomiskt kärva tider och här måste vi sätta oss ned och fundera på om det är hållbart i längden med extra personal och övertid med allt vad det innebär, kontra att anställa mer fast personal.

Nästa stopp blev på Lärcentrum och detta är en verksamhet som i mångt och mycket sker lite i skymundan då man i normalfallet tänker på utbildning tänker på våra barn, men med Lärcentrum är det frågan om vuxenutbildning.

Ett arbetsliv är långt och många av oss är det som byter jobb under detta yrkesliv. Ibland bara mellan olika arbetsgivare, men många byter även karriär. Jag själv är ett sådant exempel. Utbildad elektriker som blev målare/mattläggare, företagare för att till sist helt byta riktning till att bli lärare.

Denna dag fick vi vara med på en liten premiär där man just denna dag drog igång en processledarutbildning. Detta tillsammans med Sollefteå som även hade sin verksamhetsansvarig på plats som vi även fick klyva några ord med.

En viktig del av kommunens verksamheter som jobbar med att få vår befolkning anställningsbara och jobba i våra lokala företag och slutligen bidra till vår gemensamma välfärd genom sina skatteintäkter.

Två mycket bra möten med bra samtal.

2 kommentarer

  1. edor

    Jag tycker vård, förutom direkt sjukvård borde ligga på ett miljökonto från staten. Det är inte rimligt gamla ska anses som en börda och speciellt de som har ett helt arbetsliv bakom sig. Nu måste man upp till bevis och förändra i samhället och det blir både miljövänligare och människovänligare och därmed ”mjukare”. Den ”hårda” attityden att man ska vara tuff, klara av olika yrken som oftast utgår från de traditionellt manliga (det fungerade tidigare) måste ske en förändring i. Kvinnor och ”kvinnoyrken” anses fortfarande mindre viktiga. Vi värderas olika helt enkelt. De gamla yrkena som svetsare, murare, anläggningsarbetare osv har i mycket utav det maskiner och robotliknande verktyg som nu kan göra. Fortfarande att ta hand om människor har man fått för sig kräver ingen kunskap. Att vårda gamla och sjuka är just vad det kräver, specialkunskap.
    Om jag inte har helt rätt, men ett steg i den riktningen tycker jag är nödvändig. Man blir också konfunderad hur kommuner prioriterar. I Östersund skulle inte barnen få pepparkakor? Vilken kostnad är det? Nu ändrade man sig. På ett annat ställe skulle det sparas på toapapper, man fick köpa själv. Vart går alla pengar i kommunerna? Ishockey, sporter och annat verkar suga upp mycket och inte minst betala i dyra tjänster/anställningar som vi lika gärna kunde vara utan.
    Något är fel kan jag gott konstatera.

    • Magnus Johansson (inläggsförfattare)

      Hej Edor!

      Det tog ett tag för mitt svar, men jag är på resande fot.

      Att de som byggt upp vårt land inte ska ses som en börda anser jag som självklart. Dock kan man fundera om det funkar så ute i vårt samhälle alla gånger, men alla kommunens verksamheter ska ställas mot varandra. Här anser jag att det finns en anledning att höja ett varningens finger för populism.
      Jag ser med jämna mellanrum de som skriver om att kommunen ska satsa på ”kärnverksamhet” och det ska den, men man får inte enligt mig glömma bort andra viktiga områden som inte är ”kärnverksamhet”.

      Vi måste se detta ut ett brett och långsiktigt perspektiv. Rent teoretiskt kan vi skära och ta bort allt/mycket som inte är ”kärnverksamhet”, men vad leder det till i förlängningen? Om vi skär så mycket att våra företag eller barnfamiljer inte ser någon framtid och ser sig nödgade att flytta med sina anställda och skatteintäkter….Var hamnar vi då? I ett ännu sämre läge enligt mig där vi får dra ned ännu mer. Det är detta som är det svåra i detta pusslande. Att hitta effektiviseringar och sparande ute i verksamheterna, men kanske även satsningar. ”Det går inte att bromsa sig uppför en uppförsbacke”. Vi måste hitta en balans. Mellan besparingar mellan verksamheterna, men även mellan besparingar och satsningar.

      Att sedan kvinnoyrken inte nått den status de förtjänar är lika självklart. Det är som du skriver ”mjuka” yrken, men även inom områden där det offentliga står som arbetsgivare och de jobben verkar inte ska ”belönas” som ute på den privata marknaden. Det blir bättre, men det går så fruktansvärt lååååångsamt.

      Då det gäller pepparkakor och toapapper så undrar jag om inte en och annan i dessa kommuner ska sätta sig ned och fundera över sina strukturella problem som ställer till problem för ekonomin. Jag tror knappast att det är pepparkakorna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>