Äntligen har jag skypeat med min amerikanska familj igen. Det var lääänge sen sist nu. Det är som svårt med tidsskillnaden, när jag kan är det ingen hemma där osv. Men finally idag.

Philip och Molly hade fått varsitt DS. Nintendo alltså. Efter att ha tjatat sen typ jag var där. Det var the big news från dom. Och att dom sprang runt som tokar i huset. Galna var dom. Det är väl det julgodis gör med barnen. Haha. Philip som hade lite jobbigt med skrivandet verkar ha klarat det galant. Fått 100 procentigt på ett test. Man blir som lite stolt, även om jag ju bara var där ett år. Men det är ju som min Philip..trots allt. Även Nolis (pappan) ville prata med mig (det är alltid Liz som står för snacket) så det var trevligt. Sa att dom saknar mig. Det är ju alltid kul att höra. Det är kanske ingen nyhet att jag saknar dom. Tiden går och det var väl värst i början, men det är ju ändå skönt att ha en familj på andra sidan jorden som man alltid är välkommen till. För även om jag har den bästa familj man kan önska sig, så skadar det ju inte att ha flera