Kom hem från Pelle nyss. Mitt i natten, blev lite senare än jag tänkt. Men jag har lärt mig lite mer om politik och det är ju bra, speciellt med tanke på att valet är om en knapp månad. Nog om det, detta är ju ingen politikerblogg, det skulle jag ha failat totalt på att skriva.

Så jag går hem från Sandbacka hit till mamma. Eftersom jag är uppväxt i Umeå under alla år med Hagamannen så är jag lite förstörd. Inte bara därför kanske, men oron och rädslan drabbade ju hela staden. Och sitter kvar hos mig med många. Jag ogillar att gå hem själv. Jag kan ju inte påstå att jag går och är rädd jämt och ständigt, menn jag har alltid koll. Går inte genom skogen eller genom mörka områden. Kalla mig fjantig men det är faktum.

I vilket fall. Kommer hem till en tom lägenhet. Såklart, mamma är ju bortrest. Inga konstigheter. Allt verkar vara som det ska. Går in i badrummet. Toarullen är borta. Logiken i mig säger åt mig att kolla i köket. Kanske ställde den där. Av någon anledning. Hittar den inte. Kollar om den ramlat ner, hittar den inte. Första tanken: Någon har varit här. Det är någon i lägenheten.

Kollar omkring. Tänder överallt. Hör ingenting.

Går sedan in i badrummet igen. Där står ju den där jäkla rullen. Andas ut. Inser hur mycket det går att inbilla sig själv. Fråga mig verkligen inte varför, varför, varför en inbrottstjuv skulle ta toarullen. Jag har ingen vettig förklaring till det. Ingen förklaring alls. Förstår hur sjukt detta scenario är. Tänk om någon sett mig. Tänk om någon fick veta vilket fegis jag är. Hypokondriker fast i ett annat sammanhang om man nu kan säga så. Inbillar mig saker. Folk skulle ju tro att jag är knäpp.

Att baka och upptäcka (efter att ha hett i alla andra ingredienser) att man inte har tillräckligt med mjöl är inte det roligaste. Jag känner mig som en nybörjare. Att gå ner till Ica och köpa mer är inte ett alternativ, för er som undrar. Ingen ork.

Undrar om Myrorna blir glada av all skit jag och Anna just dumpat eller om de svär åt oss i hemlighet? hihihi (nä men på rikt så fanns det faktiskt några guldkorn i kassarna. Faktiskt.) 

Ser just nu på en serie. Eller film. Eller vad det nu är. Bygger på böcker. Första heter Kronprinsessan och andra...kungamordet tror jag bestämt. Rätt bra ändå. Min enda källa till politik. För den är politisk även om det låter som den handlar om kungafamiljen. Fast det kanske den gör, jag har inte sett allt än..
Jag tror jag lär mig lite även om det inte riktigt är samma sak. Det där med politik alltså...måste suga upp allt som en svamp om jag ska hinna få en uppfattning innan valet.

Jag är en liten Bree Van De Kamp idag. (för er som aldrig sett DH är detta helt obegripligt. Men jag räknar med att alla sett det ;) ) Jag har bakat bullar. Jag håller på baka bröd. Jag är huslig helt enkelt. Vad ska man annars göra på sin semester när det regnar? Haha okej jag kan komma på tusen saker, men baka kändes rätt idag. Och just det, nu har jag jobbat min sista dag!! Vet inte om jag jublat över detta tidigare, men jag gör det igen isåfall. Så skönt!!! Framförallt min rygg kommer älska mig.

Har även besökt mormor på sjukan. Lilla söta mormor. Ska dit imorgon också. Det blir bra. Middag slapp jag laga själv idag också, mamma grillade kyckling, fantastiskt gott var det. Great. Fick med mig en hund hem också :) Oj vad osammanhängande det här nog blev. Well well who cares.

Nu ska jag baka klart och gå ut med Mitra. Ciao!

Cyklade hem från Pelle på Sandbacka för inte alltför länge sen. Alltså ikväll. Helt plötsligt kändes det som om jag var utomlands. Typ medelhavet. Det var inte värmen, för jag frös och hade gärna haft mössa. Nä, det var ljudet. Jag hörde syrsor. Sådär som det kan låta. Ni vet. Wow, tänkte jag. Vi kanske har sånna här också, bara det att jag aldrig uppmärksammat det.

Men nej. Lika fort som jag blev glad över denna upptäkt (för visst gillar man ju utomlandskänslan?) blev jag besviken när jag insåg vad det var jag hörde. Massvis med vattenspridare från kyrkogården. Attans. Men man kan ju iallafall blunda och drömma sig bort ibland..

Onsdag idag. Jag slutade tre idag. Det var skönt. Men jag känner mig lika trött som efter en hel dag. Skyller på att det blev övertid igår. Men okej är det inte. Man får inte klaga om man jobbar 4 timmar.

Har lite mycket i huvet just nu. Orkar inte utveckla. Tråkigt, jag vet.

Återkommer

Jobbade idag. Jobbar imorgon. Är lite less på att jobba. Inte så konstigt när det är solsken ute och folk har semester. Men å andra sidan kommer ju jag ha semester/ledighet/arbetslöshet/mellan arbete och skola-ledighet snart. Så detta är inget klagande, kalla det hellre konstaterande. Det klart man blir trött av att jobba. Det är ju därför det heter jobba och jobbigt, orden hänger ju ihop om man säger så. Undrar vilket som uppfanns av vilket? Om det fanns ordet jobbigt och att jobba var jobbigt så man kallade det jobb, eller om det kallades att jobba och det var så tungt jobb och så så man kallade det jobbigt eftersom det var i samband med jobb? Haha ibland tänker jag på tok för mycket. Vet inte om det där makes sense at all. Men men.

Efter jobbet plockade jag lite jordgubbar hos mamma. Bra början. Sen lyckades jag tappa alla jordgubbar i jorden, när min cykel välte. Och när jag kom hem tappade jag mitt nyinköpta filpaket i golvet, splash! Typiskt mig. Well well, jordgubbarna gick att skölja av och hallgolvet gick att torka. Så ingen större fara skedd.

Ikväll promenerade jag och Anna till stan och lyssnade på lite musik för att sedan gå hem och äta jordgubbar och snacka skit. Härlig kväll.

Förövrigt fick jag brev från barnen i USA idag. Gulligt. Vi ska bli brevvänner nu. Kul!

Som sagt så jobbar jag imorgon. Men sen är jag ledig i helgen. Och sen. 1 vecka kvar. 1! Jag kan inte förstå. Jag kan bara inte. Ska bli galet härligt med en riktig semester. Svensk sommar. Jag har aldrig haft riktig semester på sommaren. Om man inte räknar sommarlov i skolan, men då fick man ju varken barnbidrag eller semesterersättning, så det räknas inte. Att längta! (men med lite blandade känslor trots allt, känns lite konstigt också, att det kanske är mitt sista pass ever på jobbet? Jag har ju liksom kommit tillbaka efter att ha sagt upp mig förut, men nu? Haha nä nu ska jag bara leva och må. Eller ja en vecka jobb först!) 

Gonatt! 

Jag borde vara glad, men jag känner mig lite tom på något sätt. Luften gick liksom ur. Jobbar med att hitta glädjen och motivationen igen. Återkommer.

Hej!

Har jobbat hela dagen lång, lite surt när det varit underbart väder, men vad gör man. Helt okej dag annars. Efter jobbet for jag och Humlan till Ida och Nils och fick gomiddag. Sen en sväng förbi min kära Anna. Mycket nice. Och så var det ju final. Spanien vann! Kul! :D 

Har sedan pratat med Liz på skype. Jag tror jag har sagt det förut men jag säger det igen. Skype är ett vansinnigt finurligt påhitt. Så himla smart. För er som inte vet så är Liz värdmamman jag bodde hos i USA. Men det låter så konstigt när man säger "värdmamma". Hon var och är ju liksom mer som min vän. Nåja i vilket fall, kul att se barnen igen också och prata lite med dom. Och Nolis också. Ja alltså hela familjen, fick till och med se hundarna i kameran, haha. Var länge sen sist vi skypade, det är så himla krångligt med tider. Eftersom dom bara kan på helgerna i princip. Så det blir mer mail än skype, men nu gick det ju iaf. Glatt, helt klart.

Nu är jag tröttare än tröttast. Jag var trött redan klockan åtta. Ännu tröttare nio, och tio, så var det liksom övertrötthet. Tur att matchen kunde hålla mig vaken, var ju tvungen att vara vaken kl elva när jag skulle skypea. Men nu får jag sova. Och imorgon är jag ledig, så jag ska sova ut! Jaa! 

Fredag kväll ikväll. Känns inte som det. Slutade jobba 19 och har sedan hämtat Humla och sen lagat mat. Ja, ni läste rätt, lagat. Inte vämt upp. Inte ätit hos mamma, utan lagat. Haha. Lite lax och potatis, rätt gott blev det.

Nu är jag helt död. Trött som få. Men jag ska pallra mig ut med Humla en sväng, duscha och sedan slappa framför tvn. Såg att de visar "Walk the Line" on 10 minuter. Sjukt bra film, att rekommendera. Har dock sett den tre gånger, så det gör inget om jag missar halva.

Hej s¨å länge!

Så är jag mästare på att stuva. Inte stuva makaroner, morötter eller sånt. I och för sig är jag duktig på laga stuvade makaroner. Men jag är mycket bättre på något annat. Att stuva in kläder. Saker. Bråte. Prylar. You name it. Jag skulle vilja utnämna mig själv mästare på det. Tänkte bara så ni vet, är man duktig på något måste man ju få skryta om det. Eller nåt? Min lägenhet blir snart fin, bara man inte öppnar skåpen..

Blev sent på jobbet igår. Det är sommar och det märks helt klart. Insane. Vaknade ändå kl 8, men somnade om till 9.30. Har vart ute med Mitra och håller nu på tvätta. Alla tjatar om att jag måste vara ute i det fina vädret, men det är ganska molnigt här och jag håller som sagt på att tvätta. Så trots att jag är svensk och uppvuxen med att man ska vara ute när det är soligt så stannat jag inne, ett tag till iallafall. När tvätten är klar ska jag till min kära mor och äta för att sen jobba. Kort pass idag, bara 4 timmar. Det gillas. Sen ska jag packa väskan för att fara söderut, yay! 

Det har luktat konstigt här hemma idag. Typ lacknafta. Eller nåt sånt. Jag har sökt och sökt för att se om något spillts ut i städskåpet eller så. Och jag har till och med sprutat med massa andra sprayer och städat för se om det var nåt av det som luktade. Och kanske lite för att "täcka över" den andra lukten. För luktar det nåt annat är ju problemet löst, right? 

I vilket fall upptäckte jag nyss att det inte var i min lägenhet. Det var i trapphuset. Förvarning tack, här går jag och blir nojig utan anledning! haha.

Snart ska jag laga nåt, igen. Blir lite tidigt egentligen att äta middag innan jobbet, eftersom jag börjar halv sex så måste jag äta senast halv fem om jag ska hinna. Och jag brukar äta typ halv åtta dom dagar jag slutar sju. Aja det är bara att gilla läget.

Sjukt svammligt inlägg. Jaja

Goddag gott folk

Efter att ha gått och hämtat Mitra hos mamma i ösregnet (som faktiskt var riktigt härligt att gå i, "det finns inget dåligt väder...") har jag tagit en bad och gjort lunch. All mat jag äter denna vecka består typ av potatis och morötter, det är det enda som finns i min kyl just nu. Jag hade prickig korv sen Malin var här och hälsade på som jag provade steka upp (tycker inte om på mackan) men det smakade skit. Värt ett försök dock, det funkar ju med skinka. Nä jag måste ta och pallra mig och handla, detta håller inte.

Nu är det fortfarande länge kvar tills jag börjar jobba. Borde röja rejält här hemma, men jag vet inte...en riktigt slappardag lockar rätt mycket också. Vi får se vad det blir helt enkelt.

Ska lägga mig nu. Och läsa. En bok. Det är nämligen så att jag läser alldeles för lite böcker. Det kan gå ett år utan att jag läst annat än skvallertidningar och kanske någon kvällstidning då och då. Men att läsa böcker går i perioder.

När jag var liten läste jag otroligt mycket böcker. Jag läste en bokserie om någon zigenarflicka som jag för mitt liv inte kan komma på vad böckerna hette. Var det Katitzi? Jag läste massor av Kitty-böcker, tvillingarna-böcker, och ja massor helt enkelt. Nu får jag det lite att låta som jag mest bara satt inne och läste böcker när jag var liten. Haha så var det inte alls. Men det där med att läsa innan man somnade varje dag, det är en bra vana.

Nu har jag perioder då jag läser. Det kan bli tre böcker i rad. Sen är det uppehåll ett år eller så. Men nu har jag börjat igen. Läser en bok har tagit mig ett år att ta mig igenom, nu är jag nästan klar. Nu kanske ni tänker att det måste ju vara jordens sämsta bok om det tar så lång tid. Men det finns en förklaring.

Boken, som heter "Anybody out there", började jag läsa i USA. Jag hade med mig den när jag reste min sista månad. Läste väl kanske en tredjedel av boken. Kom hem till Sverige. Tappade bort boken. Borta i kanske 2 månader för att sedan återfinnas lagom till det att jag och Anna for till Kreta. Detta var i september.
Sedan var den bara borta. Jag sökte och sökte men gav upp. Den där boken var helt enkelt inte ment to be read tänkte jag. Men jag hade ju trots allt vid det laget läst mer än halva och är boken bra så vill man ju läsa ut den. Har i överlag svårt att låta en bok vara halvläst. Dock ville jag inte läsa den på svenska. Jag hade ju börjat på den engelska, och även om jag visste att den finns på svenska så ville jag inte köpa den. Det vore som att ge upp. På något sätt.

Sedan hände något mycket lustigt. När Anna flyttade, i april, hjälpte jag henne att packa upp. Ställer upp lite böcker åt henne och vad ser jag. MIN bok! Haha hon måste helt enkelt ha fått med sig den hem från Kreta. Så efter 7 månader var den åter funnen! 

Nu har jag bara ca 20 sidor kvar. Det är lite spännande. Det känns lite som the end of an era. Den där boken har varit överallt och den har en säker plats i min hylla, hur sliten den än må vara.

Jag har ingen disciplin över huvud taget. Nä nu ljög jag. Ibland. En god vän till mig har sagt att hon beundrar min disciplin. Att jag klarar av att gå upp tidigt på morgonen för att göra något. Typ ta en promenad eller tävtta eller så. Där är jag rätt duktig, det får jag erkänna. Men jag har mina svagheter, mina brister, laster, you name it. Jag tänker inte dra upp alla, så mycket har jag inte tänkt bjuda på mig själv. Något måste få upptäckas eller bara förbi hemligt.

Nu förväntar ni er säkert att jag ska komma och reveal a big secret, so to say (känner mig internationell idag). Men mitt stora problem, eller egentligen 2 problem är att jag inte kan ta mig i säng. Jag kan inte slita mig från den fantasiska men oj så tidsslukande maskinen vi kallas dator. Jag vet att många har detta problem. Men det är verkligen ett problem. Det är alltid något jag ska kolla. Är det inte massa skitbloggar (och jag går in på all skit jag inte ens läser bara för att ha en undanflykt för att slippa gå i säng. Oj, den där har jag inte gått in på på ett år, det är säkert jättemycket som har hänt...och så fortsätter det) .. Jag förstår inte varför. Det är inte heller så att jag läser folk jag känner. Eller jo, nog gör jag det också, men inte i samma utsträckning som jag läser kändisars. Om man ens kan kalla de kändisar när det enda kända de gjort är att blogga. Men mer om bloggar kan vi ta i ett annat inlägg.

Är det inte att läsa bloggar som håller mig vaken, så är det att blogga själv. Att skriva ett inlägg om att jag inte kan ta mig till sängen. Ni´hör ju, jag behöver söka hjälp. Att kolla på tv-serier på internet är en annan fälla. Tisdagar är värst, då har vanligtvis 3 nya avsnitt av serierna jag följer kommit ut. Det är 2 timmar bara det. Sen har vi lite avsnitt av allt möjligt på typ tv4play. Saker jag aldrig skulle kollat på om det gick på tv.

Förutom allt detta kära internet har att erbjuda har jag ikväll kommit på mig själv att ta ett bad (väldigt viktigt att hålla bra hygien, även om jag tänkt duscha imorrn bitti efter en morgonpromenad. Rätt okej ursäkt men jag vet inte hur hållbar den är egentligen), kvällsfikat (okej äta bör man, den ursäken är giltig), målat tånaglarna (för det är ju snart dags för sandaler...eller?), städat badrumsskåpet (klart det skulle göras, speciellt kl halv 12), vattnat blommorna igen (för det räckte ju knappast att jag vattnade dom där vid sjutiden. 5 timmar senare kanske dom är törstiga igen. Har hört att tomatplantor behöver mycket vatten och jag behandlar dom som mina barn. Tragiskt) och ja ni hör. Värdelösa saker. 

Så nu skriver jag att jag ska sova. Vi får väl se om jag tar mig upp en timme tidigare imorgon för att gå promenad. Det är ju så himla skönt att börja dagen så, men med tanke på att jag aldrig verkar kunna lägga mig så vet jag inte om jag orkar. Min diciplin i att gå upp tidigt och min brist på disciplin när det gäller att lägga sig går inte riktigt ihop. När min dygnsrytm börjar fungera kanske det blir ett bättre samspel där.

Så. Fördrivit ännu lite dyrbar tid på att skriva här. Nu ska jag lägga mig. Fast nu vet inte bara jag utan även ni att det kommer inte att ske inom närmsta halvtimmen. Men jag ska stänga av datorn. Det kan jag lova. Typ.   

Jag har jobbat idag. Blev lite längre än jag tänkt, skulle sluta 15 men blev tillfrågad om att stanna till 19. Vad gör man inte för laget liksom.

Nu har jag dock börjat känna av halsen. Inte bra. Är snuvig och så också, men jag tror det är pollen. Svårt att veta om det är bara pollen eller förkylning också. Tycker att jag borde ha bra karma nu, så jag förtjänar inte att vara sjuk igen. Men det har ju visat sig förr att det händer inte de som förtjänar det. Fast vem förtjänar att vara sjuk? 

Anna kom förbi ikväll och vi såg lite på Efterlyst. De tog upp ett fall när en pensionär hade blivit rånad och brutalt misshandlad, hade blivit avskuren fingrarna osv. Jag kan för mitt liv inte förstå vilka sjuka idioter som gör sånt. Oskyldiga människor blir skjutna och misshandlade. Och rånade. Osv. Ja det är ju inte någon nyhet för någon att sånt händer, men det är fortfarande sjukt. Och det här med våld. Hur gör man egentligen för att minska våldet? Kan inte allt bara vara som "på den gamla goda tiden"? Allt blir ju bara värre och värre känns det som. Well well en liten tanke bra.

Nu har jag blivit med hund. Ida kom förbi med Mitra. Kul! 
 

Dags för ett avsnitt av Glee, sen sömn. Hejs

Sitter med datorn i knäet (för övrig, varför säger man i knäet? Man har den ju på låren.) och funderar på vilken affär jag ska gå till för att inhandla lite smått. Och vilka kläder jag ska ha. Svårt att veta när man inte varit ute.

Well. Medan jag har suttit här så har inte mindre än två getingar (alternativt andra typer av flugor) flugit in i mitt fönster. Tvärstopp tog det. Jag sitter och skrattar för mig själv. Uppenbarligen gjorde min snabba fönsterputsning (var tvungen att ta bort skiten på yttersidan igen, fattar dock inte hur avgaser och skit kan komma upp till våning 5) susen.

Jäklar vad jag skriver. Nu har jag dock inget speciellt på hjärtat. Är trött. Vet egentligen inte varför jag ens skriver nåt. Men alla inlägg är bra, right? 

Känner mig inte sådär fantastiskt taggad på att jobba imorgon. Det har varit så himla bra väder idag, och det enda jag hann se av det var ungefär 3 minuter när jag gick ut och torkade bord. Så att jobba imorgon när det ska bli minst lika fint kan jag ju inte påstå känns jättekul. Men å andra sidan slutar jag fem, vilket helt klart är ett plus. Efter jobbet ska jag gästa Ersmark, ska bli kulkul. Bra att ha något att jobba för, om man se säg.

Men nu ska jag sova. Jag menar klockan är ju trots allt 23, och jag ska snart upp. Typ. Pelle säger att man klarar sig på 4 timmar. Eller om det var 6. Men det tror jag inte ett skit på. Jag funkar inte på så lite sömn. Då är hela min dag förstörd. Jag beundrar de som inte behöver minst 8 timmar. Skönt att slippa sova bort sina liv. Men sån är inte jag, jag måste ha mina timmar. Så därför är det gonatt här och nu! 

Nu går jag och Mitra och lägger oss. Hon ligger i hallen. Hon är på löpen och det är lite synd om henne. Poor thing som måste ha trosor på sig. Snacka om förnedring. Ibland skulle man vilja veta om hon känner så. Hur en hund tänker liksom. När man äter god mat och ger hunder torrfoder. Är det tankar som "den där jäveln trycker i sig mat IGEN, medan jag bara får 2 ggr per dag, och god mat får hon också, utan att måste vänta på något varsågod"? Fast innerst inne så tror jag inte att hundar tänker så mycket egentligen. Skönt skulle det vara att vara hund ibland.

Appropå djur så kan jag tipsa om ett djuriskt (haha min humor är verkligen på topp!) roligt klipp från Rix Morgonzoo:
 

Jag fattar inte grejen med lösenord. Lösenord på bloggar är det jag talar om. (eller skriver, höhö). Hela grejen med att ha en blogg är väl att folk ska läsa?

Har man lösenord känns det som att man kanske ger ut det till de närmsta. Kan man inte lika gärna prata med dom här nära vännerna och säga vad man har gjort och tänker och känner osv? Jag förstår men ändå inte. Det är ju skönt att kunna skriva av sig ibland, det förstår jag. Men det finns något som kallas dagbok och det har fungerat för människor i så många år. Min åsikt är iallafall att en blogg är något man skriver för att underhålla, provocera, inspirera eller bara skriva av sig. Och det är meningen att andra ska läsa. Vem som helst. För det är kul att läsa om andras liv. Spännande eller ej, men det är som att fly från sitt eget på något märkligt sätt.

Även om man trivs med sitt så tror jag att det kan vara bra att läsa om andras också. Inse att alla har sina dagar. Det är inte en dans på rosor för någon, oavsett om man är känd eller ej. Att läsa om någon som gjort något klantigt är nog det bästa för själen. Det finns en anledning till att uttrycket "Skadeglädjen är den bästa glädjen" har myntats. Och "ett gott skratt förlänger livet", ja ni hör, det blir ju bara en god cirkel.

Så för att sammanfatta lite så avslutar jag bara med ett litet statement. Ska man ha lösenord kan man skaffa dagbok med lås på istället för att ta plats i detta intranät.

Jag är riktigt seg idag. Har inte gjort mycket. Ida kom förbi med Mitra för ett tag sedan, vilket var bra. Nu har jag ändå tagit mig ut och promenerat lite. Finvädret. Gillas.

Nu väntar mat. Har ingen ork att göra något egentligen. Hade jag varit lite rikare och inte bott själv hade jag nog beställt hem mat jämt. Så slappt ändå. Men det känns bara tragiskt att beställa hem till en person. Och så skulle det bli ganska dyrt i längden. Det är nog bra för min hälsa att jag bor själv och inte är förmögen. Haha. Nä det får bli nåt lätt ikväll. Så får det bli.

Jobbade till halv nio-nio nån gång för att sedan komma hem och få besök av min kära vän Anne. Mycket trevligt, skönt att ta sig tid för att inte göra något speciellt, utan bara catcha upp liksom.

Appropå ingenting fick jag häromdagen frågan om jag var från Göteborg. Tydligen lät det så. Jag fann det mycket underhållande, men på något sätt lite smickrande. Är det någon dialekt jag älskar så är det göteborgska (eller skriver man göteborska? Som man ju säger här i norrland haha). I och för sig så är jag ju kär i alla dialekter. Utom skånska. Har inget emot skånska, men det är inte samma sak som götebor(g)ska. Jag faller som en kägla när någon pratar så fint. Dock så inser realisten i mig att jag pratar norrländska. Och man ska ju vara stolt över sitt ursprung. Och tro mig, jag är det, och jag vill inte byta dialekt. Men jag ser ju ändå kommentaren som en komplimang trots att den inte är sann. Haha.

Nä nu behövs sömn. Helt klart. Goodnight

Blomman börjar återuppstå. Istället för att allt bara hänger står de nu snett uppåt, härligt! Jag förstår hur intressant detta måste vara för er, men det är ungefär det mest spännande jag gjort idag. Tittat på min blomma. Bra där.

Med mig gick det lite sämre. Den enas framgång, den andras misslyckande? Eller nåt sånt. Haha. Trots tabletter vill mitt huvud sprängas tror jag. I don´t get it.  Ska inte piller funka? Kanske får börja gå på starkare droger..haha skämt å sido.

Jaja ibland måste man ju bara varva ner och faktiskt tillåta sig själv att vara sjuk. Jag tror det är mitt problem. Jag tänker hela tiden att "imorgon, då kan jag jobba, då kommer jag vara frisk" istället för att bara koncentrera mig på att bli frisk. Hur man nu gör det på bästa sätt. Kallas att tänka för mycket och jag är mycket, mycket bra på detta. Mästare tror jag till och med. Har kommit fram till varför jag blev sjuk. För jag måste bara ha en förklaring. Kan bero på min allergi. Pollen. Då får man ju i samband med säsongen nedsatt immunförsvar. Maybe that´s why. Som om det spelade någon roll.

Måste bli frisk till Prag dock. Ska dit på fredag. Nåja, nu ska jag sova. Försöka sova bort sjukan. Jag är dödstrött så det är bra. Klockan kvart över nio på kvällen. Då är man sjuk.

Ciao

Ja det är precis som rubriken säger. Eftersom jag är sjuk kan jag inte påstå att min lägenhet glänser av livsglädje. Min senast inköpta blomma ser helt klart nere ut. Kanske borde ta och dra upp persiennen.. den behöver ljus och har inte sett det på länge nu. Så nu håller vi tummarna att den åter får liv. Och för att jag blir frisk. Okej? Och kom ihåg att det är viktigare att jag blir frisk än att blomman blir det. Ibland måste man sätta sina egna behov före andras. Jag är faktiskt värd mer än 39 kr. Och dessutom krävs det mer än lite uteblivet solljus för att få mig på fall.

Vaknade av mig själv idag, 20 min innan väckarklockan. Härlig känsla. Ingen stress. Men på något sätt lyckas jag fördriva tiden så att jag alltid måste stressa i slutet ändå. Jag menar jag tar det lugnt nu och tänker att jag ju kan sitta här i 5 minuter till, för om jag sedan klär på mig och gör mig i ordning på en kvart hinner jag. Dålig tanke. Men jag hinner alltid.

Med andra ord: ska inte sitta här längre. Lika bra att göra sig klar. Nu bär det av till jobbet för att sedan träna med Anna. Great day! 

Hejs!